Se & göra   >   Utställningar   >   Jönköpings stads historia   >
Staden som livsrum   >

Onsdag 17 mars kl 19
Om barns och ungdomars tillgång till staden funktionalistisk planering och nya stadsbyggnadstrender.
Föreläsning med Åsa Aretun, forskare vid Tema barn, Linköpings Universitet.

Vilka konsekvenser får det för barn och unga hur våra städer planeras och byggs?
Ger nutida stadsbyggnadstrender utrymme för barnen och ungdomarna i det offentliga rummet?

Åsa Aretun är socialantropolog och forskare, verksam vid den tvärvetenskapliga institutionen Tema barn vid Linköpings Universitet. I sin forskning har hon studerat stadens bebyggelse-planering ur barns och ungdomars perspektiv. Vilken plats har det genom tiderna funnits för de unga i stadens offentliga miljöer?

Onsdagskvällens föreläsning på länsmuseet inleds med historisk tillbakablick på barns offentliga stadsliv under industrialiseringens tidiga fas då våra städer kännetecknades av täthet och funktionsblandning. Idag råder ofta en romantisk syn på barns tillgång till staden under denna period. Det var dock framförallt pojkar ur de lägre samhällsskikten som vistades på egen hand i staden; de arbetade, umgicks och lekte med gatan som bas. Dåtidens befolkningsstruktur med betydligt fler barn än vuxna i kombination med trånga bostäder medförde att barn från lägre samhällsskikt var mycket synliga i gatubilden.

Barn från bättre bemedlade familjer spenderade mycket av sin tid inom privata ytor; det egna hemmet, släktingars och vänners hem samt sommarställen. När de rörde sig offentligt var de i regel eskorterade av vuxna familjemedlemmar till skillnad mot barn ur lägre samhällsskikt. Ett viktigt argument för att starta skolor under denna period var att få bort barnen från gatan, något som kunde ske endast om barnen betalades för att gå i skolan.

I början av 1900-talet tog industrialiseringen fart på allvar i Sverige. I städernas utkanter uppstod en oplanerad kåkstadsbebyggelse. De sanitära olägenheterna var stora. Den moderna stadsplaneringen tog form mot denna bakgrund. Det skedde samtidigt med bilismens framväxt. Trängsel och trafikolyckor blev ett stort problem. Dåtidens lösning bestod av att utglesa staden geografisk samt renodla funktioner i olika typer av stadsområden - bostadsområden, arbetsområden, handelsområden, nöje och rekreation – vilka förbands med varandra genom större bilvägar. Barns uppväxt planerades att till stor del utspela sig lokalt, avgränsat till bostadskvarteret genom områdesbaserade skolor, lekplatser och viss fritidsverksamhet. Kritiska stadsforskare menar att barn genom den moderna stadsplaneringen har erbjudits en synnerligen torftig uppväxtmiljö med små möjligheter till varierade erfarenheter Barns tillgång till stadslivet utanför bostadsområdet gjordes beroende av föräldrarnas resurser i form av transporter, tid och pengar: bilinnehav, busspengar samt pengar till konsumtion eftersom de flesta aktiviteter i staden kostar. Vad vi också vet idag är att barn från medelinkomsthushåll har en betydligt mer geografiskt rörlig uppväxt än barn från låginkomsthushåll. En socialt hållbar stadsutveckling kräver därför att mobilitet och tillgänglighetsfrågor kommer högre upp på dagordningen.

Plats: Jönköpings läns museum
Entré: 40 kr
Arrangörer Jönköpings läns museum, Folkuniversitetet och Sveriges Arkitekter Jönköping Kronoberg

Upp