En medeltida runristad flöjt

Musikaliska medeltida toner kan med fantasins hjälp göra sig hörda genom den flöjt eller visselpipa som hittades vid en arkeologisk utgrävning på Väster i Jönköping, i det kvarter där nu Filmstaden ligger utmed Lundströms plats och Västra Storgatan. Musik och tonbildning i alla dess former har ju varit en del av människans tillvaro genom alla tider. Det tillhör ändå inte vardagen att hitta musikinstrument som dessutom är försett med runinskrift.

Flöjten är från slutet av 1200-talet–tidigt 1300-tal. Den hittades på en av stadens medeltida huvudgator, Stora gatan, anlagd på 1200-talets senare hälft och som var del av landsvägen mellan Östergötland och Västergötland. Bland myllret av människor och klapprande hästhovar, bland matrester och krossade hushållskärl hade den mirakulöst nog bevarats i gatubeläggning av sten och järnslagg.

Flöjten är 7 cm lång och har troligen tillverkats av ett mellanfotsben från get. Den är mycket välgjord. Den har en snidad plan ovansida med ett runt spelhål i dess nedre ände, ett fyrkantigt hål vid dess övre, mot blåsänden. På undersidan finns ytterligare ett runt hål i nedre änden som kan ha utgjort ett spelhål eller möjligen för att fästa en rem i. Blocket varifrån luftströmmen alstrades saknas. Dessa var tillverkade i ben, trä eller vax.

Det som gör flöjten än mer intressant är att den har runinskrift. På ovansidan finns tre tydliga runor. Den första är svårbedömd. Det finns egentligen tre alternativ för den: m   eller     k   eller     genom att rista en prick mellan huvudstaven och bistaven, s.k. stungen runa, erhölls ett annat ljudvärde. I detta fall erhölls tecknet för g. Men det var också vanligt att använda k-runan utan prick för g. Den andra runan  är u och den tredje  är þ. Tolkningen blir Gud.

Fler runor, möjligen fyra till fem, finns längre ner på flöjtens ovansida. Dessa är mindre distinkta och mindre till storleken och svårtydbara. Inskriften förefaller vara äldre. En djärv gissning är att runorna ska läsas från motsatt håll genom att vända flöjten. Möjligen har den ägts av flera personer som genom runinskriften har markerat sin religiositet respektive sitt ägande.

Runor var det skriftspråk vid sidan av latinet som brukades under medeltiden. Flera runristade föremål har hittats vid arkeologiska undersökningar i t.ex. Sigtuna och Lödöse. För Jönköpings del finns bara ett fynd; nämligen ”Guds benflöjt”.

Referenser:
Axelsson, Jan (1997), Två runristade föremål. Nordström & Varenius (red.). Det nära förflutna – om arkeologi i Jönköpings län. Småländska kulturbilder. Jönköpings läns museum.
Claesson, Eivind (2008). Kvarteret Harven: arkeologisk undersökning med anledning av nybyggnation i kvarteret Harven : Sofia församling, Jönköpings stad, RAÄ 50 : Jönköpings kommun, Jönköpings län. Arkeologisk undersökning. Rapport 1993:29. Jönköpings läns museum.
Edqvist, Bengt (1999). Guds Benflöjt? Uppsats för 60 p i musikvetenskap. Göteborgs universitet.
Muntlig referens: Osteolog Joakim Svahn.
Jönköpings läns museum dnr 150/91, fyndnummer 2240.

Text: Linnéa Kallerskog
Bild: Göran Sandstedt

Upp