Samlingar  >   Månadens bild  >   2009  >   November

Våren 2010 öppnar den nya utställningen Jönköpings stads historia. Men redan nu får du smakprov från utställningen. Vi återkommer, varje månad under 2009, med en bild som berättar om stadens historia.

Tre små pojkar sitter på trottoarkanten, helt uppslukade av en serietidning. Iklädda grova kängor, raggsockor och pälsfodrade mössor är de väl rustade för utomhuslek. Kanske är det är en tidig vårdag, i början av 1950-talet, när solens första strålar värmer skönt. Kanske fängslas de av ett nytt lockande nummer av Kalla Anka & C:o, som 1948 hade börjat komma ut  i Sverige.
Foto: Gustav Andersson. Jönköpings läns museum

Rännstensungar
Rännstensungar är ett begrepp som myntades på den tid då barnen hade gatan som sin lekplats. Vissa av oss tänker på filmen med samma namn, som spelades in första gången 1944. Rännstensungar avsåg nog främst barn ur städernas fattigare befolkning, som lämnades på egen hand – borgarklassens och överklassens barn var betydligt mer påpassade. De vallades utomhus av en barnjungfru eller ett hembiträde, om de inte gick i pedagogisk Kindergarten.

Men att vara en rännstensunge var inte bara något dåligt- det var faktiskt något man kunde vara stolt över – att vara ett äkta stadsbarn och kung över sitt kvarter. Fram till mitten av 1900-talet hade barnen själva staden som sin ”lekplats”. Bostäderna var trånga, och barn skickades utomhus för att leka. Småbarnen fick hållas i hemmets närhet på innergårdarna, där de kunde övervakas från köksfönstret. De äldre hade stor rörelsefrihet. Bilarna hade ännu inte tagit över det gemensamma stadsrummet. På trottoarer och grusplaner spelade pojkarna kula om våren. Torg och ödetomter blev till provisoriska fotbollplaner. Att hoppa hage och hopprep var typiska flicklekar. Långt ifrån alla barn hade lyckan att äga en cykel. 

När barn och ungdomar fick klara sig på egen hand blev det viktigt att tillhöra ett gäng. Varje stadsdel hade ju sin identitet, och det var tryggast att hållas sig till sin egen grupp och sitt eget kvarter.

Det var kanske inte bättre förr att vara ett barn i stan – men det var mycket annorlunda mot idag. Större frihet men också fler risker. Större eget ansvar men också en större utsatthet för många . Större utrymme för egna påhitt och svängrum i lekar och upptåg och mindre av vuxenvärldens välmenande kontroll. Då som nu formades barns vardag av sitt sociala sammanhang, av klasstillhörighet och av resurser, både ekonomiska och kulturella.

Text: Agneta Åsgrim

Mer att läsa om barn i staden under 1900-talet.
Barn i stan: från sekelskifte till sjuttiotal. Stockholms stadsmuseum.  Red. H M. Henschen. Stockholm 1979.
Bjurman, E L.. Barn och barn. Om barns olika vardag. Lund 1981
Järhult R. Den blå timmen. En fotobok om Gustav Anderssons Jönköping . Jönköpings läns museum 1992.

Har ni ytterligare uppgifter om innehållet i bilden? Lämna gärna information till:
Lars Östvall, Jönköpings läns museum, Box 2133, 550 02 Jönköping
Tel. 036-30 18 12 e-post: lars.ostvall@jkpglm.se

Upp