Månadens föremål Månadens bild Arkiv Bibliotek Fotoarkiv Föremål Konst

Filminventeringen Dokumentation

Kontakt

Samlingar    >    Månadens bild    >    2009    >    Juni

Våren 2010 öppnar den nya utställningen Jönköpings stads historia. Men redan nu får du smakprov från utställningen. Vi återkommer, varje månad under 2009, med en bild som berättar om stadens historia.

Jönköpings Slott tillkom som en omedelbar följd av det så kallade ”Dackeupproret”
(1542-43) i Småland, vilket skakade om Gustav Vasas regim ordentligt.
När lugnet återställts strävade kungen efter att ha ett antal säkra baser i utkanterna av landskapet, varav Jönköping blev en. Det blev det gamla medeltida franciskanerklostret som kom att byggas om och befästas. Arbetena var igångsatta omkring 1550 och redan 1556 försågs slottet med artilleri.

Ruinerna av Jönköpings Slotts västra
befästningsverk, med bastion
Adolphus och västra kurtinmuren år 1864

Klicka på bilden så öppnas ett nytt fönster med en större bild!

Efter de stora krigen under 1600-talet, då bl.a Skånelandskapen blev svenska, förlorade Jönköpingsområdet sin tidigare karaktär av ”gränsbygd” mot Danmark och slottet som gränsförsvarsanläggning prioriterades ner. De centrala byggnaderna ödelades genom en eldsvåda år 1737 och bortsett från verksamheterna på den så kallade ”Förborgen” (nuvarande Hamnparken) tilläts anläggningarna förfalla.

Under 1800-talet önskade Jönköpings stad komma över den mark som slottet upptog, för expanderande av stadsbebyggelsen. Under första halvan av 1800-talet revs anläggningarna Förborgen, östra befästningsverken (mot Munksjön) och vissa av utanverken (området runt Kyrkogatan) och marken uppläts åt staden.

År 1851 besiktigades kvarvarande anläggningar av fortifikationslöjtnanten Wiggman, i akt och mening att i Jönköping etablera en så kallad ”operationsfästning”, underordnad Karlsborgs fästning. Det av Wiggman upprättade syneprotokollet, är vår främsta källa till kunskap om slottsruinen vid mitten av 1800-talet. Wiggman förordade en restaurering av kvarvarande anläggningar, inom ramen för operationsfästningen, men av detta blev intet, främst på grund av det kompakta motstånd man rönte från Jönköpings stads sida. Här saknades all känsla för de kulturella värden som trots allt fanns i ruinen. Jönköpingssonen Viktor Rydberg uttryckte bestört att lämningar av betydelsefulla historiska byggnader ”skänka något av storhet även åt de minsta platser – där de saknas, liknar även den största stad en småstad”. Tänkvärda ord, vilka dock tyvärr förklingade ohörda.

Under 1860-talet uppläts återstående delar av slottsområdet till staden och de avslutande rivningarna gick därefter fort. År 1871 var allt rivet. Av en lycklig slump fotograferades ruinerna av fotograferna Wilhelm Harlev och Johan Fredrik Ögren vid ett par tillfällen under 1860-talet. Fotografiet ovan är taget av just Ögren år 1864 och visar ruinerna av bastion Adolphus och den västra kurtinmuren, slottets kraftigaste delar och några av de sista som revs. Fotografen står vid fototillfället sannolikt på ruinen av bastion Gustavus. Man ser tydligt att befästningarnas ytskikt, den så kallade rappstenen, avlägsnats och att endast råa kallmurade ytor av natursten återstår. Allén till vänster i bilden löper ungefär där Kyrkogatan finns idag. Byggnaden i bakgrunden ligger ungefär där Kyrkogatan och västra Storgatan korsar varandra idag.

Bastionerna Gustavus och Adolphus (uppkallade efter Gustav II Adolf) var ansenliga byggnadsverk och var från gravbottnen till översta bröstvärnet lika höga som ett nutida trevåningshus. Den stora mängd sten och fyllnadsmaterial som frigjordes vid rivningen, återanvändes vid anläggandet av bl.a järnvägen och nya yttre hamnen. En del av de undre valven i bastion Adolphus finns sannolikt kvar under jorden i de sydvästliga delarna av Rådhusparken.

Text: Sven Engkvist, försvarshistoriker
Bild: Johan Fredrik Ögren