Månadens föremål Månadens bild Arkiv Bibliotek Fotoarkiv Föremål Konst

Filminventeringen Dokumentation

Kontakt

Samlingar  >   Månadens bild  >   2009  >   Februari

Våren 2010 öppnar den nya utställningen Jönköpings stads historia. Men redan nu får du smakprov från utställningen. Vi återkommer, varje månad under 2009, med en bild som berättar om stadens historia.

Pepparkorn med historia
– arkeologens minsta fynd
Vår vanliga peppar (pi’per ni’grum) kommer från Sydasien och är egentligen en klättrande buske med axlika blomställningar. Blommorna är oansenliga, men det är ju frukterna man i första hand intresserar sig för. Såväl grönpeppar som svartpeppar och vitpeppar kommer från samma art. Skillnaden beror på fruktens mognadsgrad och vilken del man utnyttjar.

Pepparkorn från 1600-talet, framsållade
i skräddarens gård år 2007.
Foto: Jens Heimdahl

Kryddans egenskaper har varit kända sen antiken, men dess verkliga betydelse i europeisk kosthållning daterar sig till senmedeltidens alltmer ökade konsumtion av kött. Det osmanska rikets kontroll över landvägarna till Orienten medförde att portugisiska sjöfarare sökte sig fram till Fjärran Österns hägrande kryddöar. Från mitten på 1500-talet ökade denna handel kraftigt, samtidigt som hanteringens astronomiska vinster lockade fler aktörer. Efterhand tog holländska och engelska handelskompanier kontroll över handelsrutterna och Lyon, Antwerpen, Amsterdam och London blev Europas viktigaste kryddmarknader. Priser och lönsamhet fortsatte att ligga högt fram till dess att en måttfullare användning av kryddor vann insteg mot slutet av 1600-talet.
Peppar betraktades som en exklusiv krydda under den svenska stormaktstiden. Normalt förknippas den med högadelns överdådiga matkultur. Därför var det förvånande att hitta just pepparkorn vid utgrävningen av Tyska Madens hantverkskvarter i Jönköping år 2007. När golvlager och latrinrester i en av gårdarna vattensållades framkom förutom peppar andra importerade lyxvaror som mandel, fikon, citron och vattenmelon samt ovanliga inhemska arter som åkerbär och hjortron. Kosthållet i denna gård hade passat ute hos greve Per Brahe på Visingsö!
Gården som uppförts vid mitten av 1630-talet, hade rymt ett skrädderi som kan ha varit knutet till stadens textilfaktori. Det så kallade Vantmakeriet hade bildats med Kronans stöd för att med moderna metoder producera uniformstyger åt krigsmakten. Man fick förlita sig på utländsk expertis; vävare och andra specialister som värvats i Tyskland. Dessa hantverkare var välbetalda och förde med sig en främmande livsstil till den småländska fästningsstaden. Mat- och dryckesvanor i de tyska hushållen har skilt sig rejält från vad man var van till hos de svenska grannarna. De exotiska livsmedel man efterfrågade bör ha anskaffats via goda kontakter utomlands, eller genom förbindelser med den lokala högadeln. En sak är säker – den här gruppen har utgjort en arbetararistokrati som märkts i sin samtid!

Författare:
Claes Pettersson, arkeolog vid Jönköpings läns museum
Jens Heimdahl, kvartärgeolog och arkeobotaniker vid Riksantikvarieämbetet, UV Mitt

Källor:
Heimdahl, J./ Pettersson, C. 2007 Från sumpig lyx till torrlagd misär. Växtrester berättar om livet i 1600-talets Jönköping. I Populär Arkeologi 3/07.