Samlingar > Fotoarkiv > Knut Björlingson
Knut Björlingson
”Foto & Ensamrätt: K. BJÖRLINGSON” står det tryckt på baksidan av många vykort med Jönköpingsmotiv. Trots att dessa kanske är de mest spridda av alla Jönköpingsbilder, är fotografen okänd för de flesta människor. Knut Felix Björlingson kom till Jönköping i slutet av 1890-talet för en tjänst inom Postverket, och åren 1927–1939 var han stadens postmästare. Med undantag för några kortare avbrott, bodde han här hela livet fram till sin död 1955. Tidigt blev fotografering en hobby, men snart övergick verksamheten till att bli professionell. Björlingsons inriktning var främst framställning av vykort. Som ung hade han genom sitt arbete inom Posten fått se hur bruket att skicka vykort ständigt ökade. Det låg förstås nära till hands för den energiske fotoamatören att omsider själv börja tillverka vykort. Hans motiv var ofta de lokala turistattraktionerna som Stadsparken med restaurang Alphyddan, Smålands Taberg eller Vättern i aftonstämning. I Jönköping kom hans vykortsutgivning att bli lika omfattande som något av de större förlagen. Hans upplagor var inte särskilt stora, ofta gjordes bara femtio eller hundra exemplar åt gången – men sammantaget måste det ändå röra sig om tiotusentals vykort. Än idag kan man förhållandevis lätt få tag i hans vykort på auktioner, antikvariat eller antikaffärer.
Av Knut Björlingsons fotografier finns närmare 5 000 i Jönköpings läns museums samlingar. Han skänkte redan under sin livstid såväl fotoutrustning som negativ, originalbilder och vykort till länsmuseet. I årsberättelsen för 1948 står: ”Postmästare K. Björlingsson, Jönköping, har överlämnat ett gåvobrev på fotografiska negativ ur hans samling efter fritt val.” Museet förvärvade redan då ett antal färgfotografier, medan resterande överlämnades av sterbhuset efter Björlingsons död. Fotogåvan består framför allt av bilder från Jönköpings stad och dess omgivningar, men det finns också bilder från Björlingsons många resor runt om i länet och landet.
”Jag skattar mig lycklig över att ha fått leva här i staden, som jag trivts med. Framförallt har detta berott på att jag sätter så stort värde på naturens skönhet, och av den kan vätterbygden ge mera än någon annan trakt i vårt land. En enda gång i mitt liv har jag stått inför en utsikt, om vilken jag frågat mig själv, om den varit vackrare än vad Vättern kan bjuda på. Det var vid ett besök hos Peterson-Berger på Frösön. Jag såg ut mot fjällen där och ställde mig frågan. När jag sedan kom hem och fick se Vättern på nytt från Gyllene Uttern svarade jag mig, att det Vättern just därifrån kan bjuda i skönhetsvärde kan inte uppnås någon annan stans i Sveriges land.”
(Knut Björlingson 1943)
 Biografi
Knut Felix Björlingson föddes i Vadstena den 12 januari 1873. Han var ett av den tidens många utomäktenskapliga barn. Fadern Georg Emil Björling var murare från Vadstena och moderns namn var Maria Lovisa Jansdotter. Något giftermål blev det aldrig – pappan avled i december 1874, innan den lille pojken ens hunnit fylla två år. Modern hade inte förutsättningar att kunna ta hand om sin son, så han fick istället bo och växa upp hos föreståndarinnan för Vadstena hospitals kvinnoavdelning, fröken Hedvig Svanbeck. Efter skolgång i Vadstena och sedan i Linköping, tog Knut Björlingson studentexamen 1891. Året efter fick han sin första anställning inom Postverket, som postexpeditör i Finspång. Efter att ha varit tillförordnad postmästare i Vadstena i fyra år kom han till Jönköping och tillträdde en tjänst som postexpeditör år 1898. Här fick Björlingson sin bostad i fastigheten Östra Storgatan 44, bara ett stenkast från arbetsplatsen – Kungl. Postkontoret på Östra Storgatan 33.
Att postmästare Knut Björlingson tidigt gjorde reflektioner om bruket av vykort nämner han själv långt senare, i samband med sin 70-årsdag: ”Om jul- och nyårsbrådskan i våra dagars post talas det mycket. Den var emellertid inte mindre, då postkontoret inrymdes i de nästan ruskiga lokalerna vid Hovrättstorget. Då kommo hovrättsråden och de andra högt uppsatta jönköpingsborna med halvmeterlånga packar med nyårskort.”
Sedan Knut Björlingson och fröken Hellman på postkontoret fattat tycke för varandra, ingick de äktenskap den 6 augusti 1903. Hertha Vilhelmina Hellman var född och uppvuxen i Tångerda utanför Vetlanda, och sedan familjen sålt fastigheten bosatte man sig i Jönköping. Den 16 juli 1905 fick paret sitt första barn, sonen Sten. Den lilla familjen bodde på Klostergatan 34, men man flyttade snart vidare till Eksjö, när Knut 1908 fick en tjänst som förste postexpeditör. Familjen utökades under denna tid – först föddes dottern Ingrid (17/6 1908), sedan sonen Frey (30/8 1913). Från åren i Eksjö finns en del fotografier, både av staden och bygden runtomkring. Härifrån hade man nära till Herthas älskade barndomshem, Tångerda.
Efter en kort sejour i Halmstad, där Knut hade en kortvarig anställning som postkontrollör, återkom familjen till Jönköping. Adressen blev Klostergatan 32, alldeles intill där de tidigare bott. I Jönköping tjänstgjorde han med samma titel åren 1914 till 1924. Hans karriär fortsatte sedan med en utnämning till postmästare i Landskrona, där han blev kvar till i september 1927. Då tillträdde han tjänsten som postmästare i Jönköping, och som sådan blev han kvar fram till sin pensionering i februari 1939.
Under hela sitt yrkesverksamma liv var Knut Björlingson också en flitig fotograf. Efter ett antal år som amatörfotograf tog han steget att starta en firma ”K. F. Björlingson”, anmäld till handelsregistret den 10 november 1921. Kanske var det nu hans vykortsproduktion började på allvar. På 1920-talet genomfotograferade han Jönköping och Vätterbygden, och han gjorde även omfattande fotodokumentationer, bland annat tillsammans med A S Suneson i Bankeryd. Denne skriver i Mäster Gudmunds Gilles årsbok 1932: ”1924 påbörjades en etnologisk fotografering, i det att postmästare Björlingsson och jag gick från by till by och tog foton. Vi ha de gamla smedjorna och en smed på kort.” Fotograferingen ska ha skett på initiativ av Suneson, vilken även senare engagerade postmästaren som fotograf. Björlingson hade inte bil själv, men reste ändå mycket runt om i Sverige. Till den närmaste omgivningen tog den naturälskande fotografen gärna cykel, och han var länge medlem i Cykelfrämjandet. Med tåg och båt färdades han också ofta, och han dokumenterade bland annat Mellersta Östergötlands järnväg på 1920-talet, Göta kanal och sjöfarten på Vättern. Han gjorde även fotograferingar för Svenska Turistföreningens räkning, och blev publicerad i både tidskrifter och böcker. Vykortsserien omfattade slutligen flera hundra olika motiv. Han deltog också i flera fototävlingar och var medlem i Jönköpings fotoklubb.
Efter att han omsider pensionerades 1939, kunde han ägna ännu mer tid åt sitt företag, vars namn nu ändrades till ”Foto – Service – K F Björlingson”. Trots att han började bli till åren kommen, kunde han få omfattande fotouppdrag. I Jönköpings-Posten den 7 oktober 1948 nämns ett sådant: ”På sensommaren har hr Björlingson lyckligen genomfört den tidigare omnämnda färgfotoupptagningen för dansk räkning. Under tre veckor plåtade han Sydöstsjälland, Möen, Falster och Lolland. Färden gick väl i lås, enligt vad hr Björlingson berättar vid ett samtal med J.-P. Vädret var skiftande men räckte ändå för ett par hundra lyckade bilder.”
Från sina resor hade han både fotografier och minnen, och med sitt folkbildningsideal hade han börjat hålla föredrag till sina bilder. Han besökte otaliga skolor och föreningar, och kunde kalla sig riksföreläsare. Under ett år (1941–42) höll han omkring hundra föreläsningar i fem län. Björlingson var engagerad i hembygdsrörelsen och ständig medlem i Mäster Gudmunds Gille (idag Jönköpings hembygdsförening, Gudmundsgillet). Han hade genom åren många styrelseuppdrag inom olika föreningar: Posttjänstemännens förening, Jönköpings läns statstjänstemannaförening, Vätterns och Jönköpings läns turisttrafikförening, Föreningen Norden, Humanistiska förbundet, Svenska trafikförbundets råd med flera. Han var även ordförande för Liberala föreningen (och senare aktiv i folkpartiet) och i flera år var han ledamot i stadsfullmäktige. ”Inte minst inom stadsfullmäktige har hr Björlingson gjort en mycket god insats och han tillhörde fullmäktiges mera observerade ledamöter, som ofta gav färg åt debatterna.”, skrev Jönköpings-Posten när han fyllde 70 år 1943. I Smålands Folkblad kunde han själv reflektera: ”Då jag år 1939 med pension slutade min tjänst som postmästare här i Jönköping, behövde jag inte sakna postverket i den meningen, att jag behövde gå sysslolös utan att veta vad jag skulle ta mig till, och det behöver jag sannerligen inte heller, sedan jag i och med förra årets utgång lämnade stadsfullmäktige i lämplig tid innan jag nu den tolfte i den här månaden fyller mina sjuttio. Jag har fortfarande framförallt min fotografering, turismen och föreläsningsverksamheten att ägna mig åt. Under en och en halv månad ska jag t. ex. nu i höst hålla trettiosju föreläsningar, därav fjorton på tolv dagar.” Han berörde även sina önskningar på framtiden, som bland annat gällde kommunala vårdfrågor, ungdomsfrågor och ett nytt museum. Björlingson nämnde vidare sitt intresse och sin vördnad för de humanistiska vetenskaperna. ”En liten pojke, som växer upp i skuggan av Vadstena klosterkyrka, och av Vasa-borgen insuper nog tidigt denna vördnad, som sedan sitter i hela livet genom.”
Knut Felix Björlingson avled den 9 maj 1955. Hans bostadsadress var då Klostergatan 43. Hustrun Hertha överlevde honom med tre år.
Lars Östvall, Arkivarie
Utdrag från förordet till Jönköpings läns museums bok ”Knut Björlingson: Postmästare och fotograf i Jönköping”, 2006.
Boken är slutsåld!
Upp
|
