Samlingar > Filminventeringen
Jönköpings läns museum inventerar icke-fiktiv film
Sedan hösten 2003 pågår ett filminventeringsprojekt på Jönköpings läns museum. Vi har till dags dato inventerat mer än 1500 filmer. Det vi söker är film på filmbas, t ex 8 mm eller 16 mm, dock inte videofilm. Den icke-fiktiva filmen kan finnas hos privatpersoner, företag, institutioner, folkrörelser, kommuner och hembygdsföreningar och kan innehålla allt från familjehögtider till kungabesök, industriprocesser och hembygdsskildringar. Sedan årsskiftet 2004/2005 har vi upphört att inventera rena familjefilmer, dock undantaget filmer före 1950. Vi har valt att prioritera filmer som visar arbetsliv (industrier, hantverk, m.m.), sport- och idrottsfilmer, hembygdsfilmer och evenemangsfilmer av allmänt intresse. Om du har film eller känner till någon som har film, kontakta oss!
Syftena med filminventeringen är flera, bland annat svara på frågan hur mycket smalfilm av den här typen som finns i Jönköpings län och i vilket skick de befinner sig. Vi avser också att samla in och bevara delar av denna kulturskatt som på sikt hotar att försvinna samt inte minst att förmedla och tillgängliggöra filmerna för forskare och allmänhet.
Bakgrundsinformation till projektet >>> 
Filmens framväxt
Första gången projicerad film visades i Sverige var i Malmö sommaren 1896. Film- och biografbranschen utvecklades kort därefter och man började producera film också i Sverige – naturbilder, aktualitetsbilder och runt 1910 även spelfilmer. Man förstod också filmens värde inom reklam och marknadsföring. Flera bolag specialiserade sig på beställningsfilm från exempelvis olika företag och industrier. De första tjugo åren handlade det mest om professionella aktörer, men när smalfilmen introducerades i början av 1920-talet breddades möjligheterna för gemene man att själv dokumentera sitt liv och sin bygd på film. Under 1930-talet skedde det stora genombrottet för amatörfilmen där det snart uppstod begrepp som hembygdsfilm och familjefilm. I dag finns åtskilliga miljontals meter film runt om i Sverige som på olika sätt speglar vår 1900-talshistoria. Det är hög tid att rädda filmerna från förgängligheten.
Rädda filmen – en unik källa till 1900-talets kulturarv
Svenska Filminstitutet har på uppdrag av regeringen etablerat en filmvårdscentral i Grängesberg. Syftet är att dokumentera, samla in, bevara och tillgängliggöra den dokumentära eller icke fiktiva filmen (till skillnad från t ex kommersiellt framställd spelfilm). För att ta reda på hur mycket sådan film det finns har ett projekt inletts där flera länsmuseer deltar.
Din film är värdefull
Filmen är ett känsligt material som riskerar att förstöras om det inte förvaras rätt. För att förhindra att vårt filmade kulturarv från 1900-talet försvinner är det angeläget att vi nu försöker kartlägga hur mycket film som finns och var de förvaras. Målet med inventeringen är därför att upprätta en databas över länets bestånd av icke fiktiv film. Där skall finnas uppgifter om filmens innehåll och tillkomst, filmaren, ägaren, medverkande, tekniska data, skick mm. I förlängningen är tanken att filmerna också ska kunna vara tillgängliga för forskning och allmänhet.
Det vi söker är film på filmbas, t ex 8 mm eller 16 mm, dock inte videofilm. Den icke fiktiva filmen kan finnas hos privatpersoner, företag, institutioner, folkrörelser, kommuner och hembygdsföreningar och kan innehålla allt från familjehögtider till kungabesök, industriprocesser och hembygdsskildringar. Den rörliga bilden kan på ett unikt sätt skildra människor, händelser, verksamheter och miljöer från en svunnen tid. Sedan årsskiftet 2004/2005 har vi upphört att inventera rena familjefilmer, dock undantaget filmer före 1950. Vi har valt att prioritera filmer som visar arbetsliv (industrier, hantverk, m.m.), sport- och idrottsfilmer, hembygdsfilmer och evenemangsfilmer av allmänt intresse.
Att förvara film
Fukt och varierande temperatur är det största hotet mot filmen. Nitratfilm, nästan uteslutande 35 mm format, är brandfarlig och kan självantända vid temperaturer över ca 35 ºC. Har man nitratfilm kan man kontakta Jönköpings läns museum eller Svenska Filminstitutet. Inte heller acetatfilmen är beständig. Den kan drabbas av det s k vinägersyndromet, som gör att filmen blir skör och så småningom smulas sönder. Filmen kan också krympa vilket innebär att den förstörs om man kör den i en projektor. Färgfilmen riskerar att blekas. De kemiska processerna kan stanna upp om man förvarar filmen på ett bra sätt. Ju lägre temperatur desto bättre.
Vid förvaring hemma tänk på:
• att förvara filmerna i ett jämnt klimat, helst svalt (ju kallare desto bättre), torrt och dammfritt (gärna i en polyetenplastpåse, typ fryspåse och syrafri kartong. Använd ej metallburkar).
• att det finns skriftlig information om filmernas innehåll och tillkomst och att den förvaras tillsammans med filmerna. Kan tyckas överflödigt i dag men är om 50 år ovärderligt.
Har ni film, uppgifter om filmsamlingar eller vill veta mer om filminventeringen så kontakta gärna:
Mikael Nordström (antikvarie) 036-30 18 39
Lars Östvall (arkivarie) 036-30 18 12
Lästips:
Nordström, Mikael och Östvall, Lars. 2002. Äventyr i filmbranschen. Om entreprenörerna John Johansson och John Ek från Jönköping, deras biografer, distribution och filmproduktion samt nedslag i Jönköpings film- och biografhistoria 1897–2002.
Orhall, Bengt. 2001. Filmen 100 år ... och sen? Om bevarandet av rörliga bilder. Kulturmiljövård 2001, nr 2. Bevara – konservera – kopiera – digitalisera?
Länkar:
Statens ljud- och bildarkiv
Svenska Filminstitutet
More than one hundred years of Film Sizes
Le Projecteurs Path
Amateurfilmer
Filmarchive Smalfilmmuseum
Upp
|
