Om museet > Friluftsmuseet
Länsmuseets historia började redan
1901 då ingenjör Algot Friberg köpte Bäckaby medeltida
träkyrka och lät forsla den stock för stock till Jönköpings
stadspark. Så småningom flyttades fler äldre byggnader
till parken och ett friluftsmuseum växte fram.
Ryggåsstugan
 Idag
finns bl.a. en ryggåsstuga från
Hallands län, ett tråddrageri
från Gnosjö, ett sockenmagasin från Ingatorp, ett soldattorp
med ekonomibyggnader från Linderås och en klockstapel från
Norra Solberga socken i Jönköpings stadspark.
Ryggåsstugan är öppen kl. 11–16 under sommaren (1 juni – 31 augusti).
Här ser du vilka dagar Ryggåsstugan är öppen >
Klicka på bilden för att se bättre!
Bäckaby kyrkplats i Jönköpings
stadspark
För hundra år sedan, 1901, hotades den medeltida träkyrkan
i Bäckaby (Vetlanda kommun) av rivning sedan församlingen
byggt en ny, stor stenkyrka. Kyrkan stod och förföll då
ingenjör Algot Friberg köpte in den för 400 kr och sedan
skänkte den till Norra Smålands Fornminnesförening.
Året
därpå, 1902, flyttades kyrkan till Jönköpings stadspark.
Kyrkans bevarande blev grundvalen för såväl Friluftsmuseet
i Stadsparken som dagens Jönköpings läns museum.
År 2000, på natten till 29 april, ödelades Bäckaby
kyrka i en anlagd brand.
Ryggåsstugan
Ryggåsstugan härstammar från 1600-talet och
flyttades till Jönköpings stadspark 1904 från byn Sjöaryd
i Markaryds socken. Den består av en
ryggåsstuga och två högloft, därav ibland benämningen
högloftsstuga, saknar innertak och har en fritt liggande ryggås
samt takfönster.
Den norra (högra) loftboden
byggdes till på 1700-talet och den södra vid 1800-talets
början. Denna hustyp, en ryggåsstuga med loftbodar, kallas
sydgötisk och har förekommit i sydvästra Sverige, i södra
Småland och Halland. Den högra loftboden rymmer en förstuga
och en slöjdstuga, och loftet har använts för förvaring
av säd. Den vänstra loftboden innehåller en klädkammare,
en gäststuga och en vävkammare.
Även här har loftet använts för förvaring.
Stugan är inredd som ett bondehem med möbler från 1700-
och 1800-talen.
I storstugan bodde man. Det var här man sov, lagade mat, åt
och arbetade vintertid. I den väggfasta sängen med förhängen
sov husbondefolket.
Maten lagades över den öppna elden.
Bjälken tvärsöver rummet kallades ”Stackarebjälken”
eller ”Rackarebjälken”. Den markerade den gräns
till vilken det var tillåtet för fattiga,
tiggare och rackaren (hästslaktaren) att komma.
Husets huvudingång var tidigare dörren mot det norra högloftet.
När byggnaden stod på sin ursprungliga plats ingick den i
en kringbyggd gård med ladugårdar och uthus som omgärdade
boningshuset. Bakom bostaden hade man odlingar och kålgårdar
som begränsades av stensträngar.
 Tråddrageriet
Hembygdsforskaren F.J. Eneström med en grupp tråddragare
utanför Ekebacka tråddrag, kallat ”Surahalla”. .
Efter en vecka i tråddraget är tråddragarna helt blanksvarta
i ansikte och på händer av fettet och järnoxiden. Ekebacka tråddrag finns nu i Friluftsmuseet i Stadsparken.
Klicka på bilden för att se bättre!
Tråddrageriet kom att bli den andra byggnaden som tillfördes
Friluftsmuseet i Jönköpings stadspark. Året innan, 1902,
hade Bäckaby kyrka räddats från rivning och uppförts
i Stadsparken. Ingenjör Algot Friberg, sekreterare i den nybildade
Norra Smålands fornminnesförening, hade ambitionen att skapa
ett
Skansen, som skulle visa ett regionalt byggnadsskick och kulturarv i
möjligaste
mån. I december 1902 utgick ett upprop till Gnosjöborna,
ställt av hembygdsforskaren, konduktör F.J. Eneström.
Uppropet gällde om det fanns intresse för att ideellt bidra
till att rädda ”Edra förfäders hemslöjd åt
eftervärlden”, genom att skänka ett tråddrageri
till Jönköpings stadspark. Det ville Gnosjöborna, och
i gåvobrevet till Norra Smålands fornminnesförening
fanns också villkoret att föreningen ”å sin sida
förbinder sig att nämnda tråddrageri för alltid
förevisa, vårda, underhålla och bevara”.
TRÅDDRAGNING var i vårt
län mycket provinsiell och dess förutsättning
låg i Västbo härads små vattendrag, där bearbetning
av metalltråd utgjorde en viktig biinkomst till små jordbruk.
I slutet av 1700-talet nämns de första i Kungliga Bergskollegiets
protokoll som ger tillstånd för uppförande av ett tråddrageri.
Fram till 1800-talets slut har cirka 150 tråddragerier och ett
30-tal räckhammare funnits längs åarna i socknarna Åsenhöga,
Källeryd, Kulltorp och Gnosjö. Järnet köptes från
bruken i Nissafors, Eckersholm och Götafors, och
detta stångjärn var 3 alnar långt och 11/2 tum i fyrkant.
Det fordrades starka krafter för att bära järnet den
1 1/2 mil långa vägen från Nissafors. Den vägen
benämns idag ”järnbärarleden”.
Tidigt på måndagsmorgonen gick tråddragarna hemifrån
för att stanna vid tråddraget hela veckan. Med sig hade han
också kanske några söner, ett matförråd
bestående av några kakor bröd, några kappar potatis,
lite mjöl, lite fläsk och några sillar. Dessutom en
träspann med mjölk som skulle räcka hela veckan.
Efter att vattenhjulet satts i rörelse kunde arbetet börja.
Med en fläskbit smörjdes tråden och drogs sedan med
vattenkraftens hjälp genom hålen i dragskivan. Allteftersom
tråden blev klenare flyttades den längre bort till de för
finare tråd avsedda kubbarna.
Soldattorpet
År 1929 fick Friluftsmuseet ett nytt tillskott, ett soldattorp
ursprungligen från Råssmäte i Linderås socken.Den
knuttimrade enkelstugan samt fähus och bodbyggnad flyttades från
Jönköpings regementes kasernområde vid Ryhov, där
de legat sedan 1915 och använts som museum. Boden och ladugården,
bägge från 1800-talets förra hälft, har hela tiden
tillhört soldattorpet.
Det så kallade yngre militära indelningsverket började
genomföras 1682, då Sverige räknades som en stormakt
i Europa.Genom indelningsverket fick Sverige en armé och en flotta,
där personalen under fredstid till stor del blev självförsörjande
och staten slapp dyra kontantutgifter till löner. Riksdagsbeslutet
1682 hade formen av ett kontrakt mellan staten och de olika landskapen,
vilkas bönder åtog sig att sätta upp och underhålla
infanteriregementen på 1 100 - 1 200 man per landskap.
I praktiken fungerade systemet så att varje rote (vanligen två
till fem gårdar) rekryterade en soldat, varefter rotarna sammanfördes
till kompanier om omkr 150 man.
Av roten skulle soldaten förses med torp och jord att bruka. Han
skulle även vid behov få tillskott i form av kontantlön
samt utsäde, hö, ved och hjälp med körslor m.m.
Då en soldat antogs, slöts ett kontrakt med rotebönderna
där villkoren fanns fastställda. (Vid kavalleriet fanns i
stället för rotar så kallade rusthåll, vilka var
större gårdar som mot skattebefrielse själva rekryterade
och bekostade en ryttare med häst och utrustning.) Tiden från
indelningsverkets början till och med 1814 kännetecknades
av omväxlande krigs- och fredsperioder.Under tiden efter 1815 rådde
obruten fred i Sverige. Systemet kom dock att i såväl krig
som fred förbli arméns fasta grund under de drygt 200 år
som indelningsverket bestod.Under slutet av 1800-talet utbyggdes ett
värnpliktssystem i modern mening och 1901 beslöts att indelningsverket
successivt skulle upphöra. Byggnaden består av tre rum: förstuga,
stuga och kök. Nästan en fjärdedel av stugans golvyta
upptas av ett murat spiskomplex.
Ut mot stugan vetter en stor hörnspis med uppsvängd kåpa,
men största delen av spismuren inrymmer en bakugn samt gruva för
storkok som öppnar sig mot taket.
Soldater som tjänat vid denna rote:
1683-1703 - Jon Hansson
1703-1709 - Erik
1709-1714 - Per Nilsson
1714-1717 - Vakant
1717-1718 - Zachris Nilsson
1718-1719 - Vakant
1719-1731 - Hans Andersson
1731-1735 - Vakant
1735-1758 - Per Månsson Spångberg
1758-1759 - Lars Olofsson Spångberg
1759-1763 - Jöns Nilsson Spångberg
1764-1788 - Magnus Mårtensson Spångberg
1788-1789 - Börje Spång
1790- .......- Lars Spång
1807-1808- Vakant
1809-1821 - Johan Nöjd
1821-1826 - Johannes Börjesson Nöjd
1826- ...... - Johannes Rak Kellström
18??-1838 - Anders Gabriel Stierna
1838-1868 - Gustav Anton Larsson Lång
1868-1875 - August Jonsson Sköld
1875-1893 - Johan Ekdahl Tapper
1893-1901 - Frans Augustsson
Lander
Stadsparkens historia:
ÅRET VAR 1896
Jönköpings stadsparks födelseår är 1896. Stadsparkssällskapet
bildades samma år och i ett av de första protokollen skissades
parkens framtida utveckling
”Stadsparken skulle ej blott erbjuda vackra utsikter, utan även
lämna ett större antal besökande tillfälle att ostörda
av varandra i gröngräset intaga sina förfriskningar.
Parken borde rymma större öppna platser, där lekar och
annan idrott kunde anordnas, samt ge tillfälle till vidsträcktare
promenader.”
UTSIKT ÖVER JÖNKÖPING
Avskildhet i form av ett högt läge över staden men samtidig
ögonkontakt med det brusande stadslivet, var ett drag från
friluftsmuseet Skansen som många inspirerades av. Från början
planerades parken mycket spartanskt med några enklare gångstråk
och sittbänkar vid lämpliga utsiktspunkter. Förkärleken
för utsikten hörde också till det tidiga frilufts- och
turistlivet och Jönköpings stadspark fick flera utsiktsplatser.
Gräsmattorna skulle ej klippas för att karaktären av
skogshage skulle bibehållas och gräsytorna fick beträdas.
Parken planerades som en engelsk naturpark, av trädgårdsmästare
M P Andersen, med omväxlande partier av barrträd, lövdungar
och öppna gräsytor med ibland enstaka solitärträd.
Paviljonger och vindlande gångar och stigar anlades liksom en
fågeldamm vid den bäck som rinner naturligt genom området.
ABORETUM
Här planterades också många exotiska träd, som
nu uppnått en ansenlig ålder och storlek. Från denna
tid är en jättelik coloradogran, Abies concolor, liksom en
blå kaskadgran, Abies procera. I mitten av 1980-talet iordningställde
parkkontoret denna del av Stadsparken till ett arboretum, en studiesamling
av olika arter, och planterade ytterligare ett par hundra träd
och buskar.
DANS, LEK OCH SPORT
Redan under de första åren av 1900-talet kom parken att få
en rad attraktioner som kaffestuga, restaurang, dansbana, idrottsanläggningar
m.m. Lek och sport
var från början viktiga inslag i parken. Olika spel, gungor
och gungbräden sattes upp och en lekplats med gymnastikredskap
för barnen. Lekplatsen är idag en samlingspunkt i parken och
omtyckt utflyktsmål för barnfamiljer och förskolegrupper.
STADSPARKSVALLEN
En lek- och idrottsplats anlades här redan 1901. Den kom snart
att omtalas
som en av vårt lands vackrast belägna idrottsplatser. Efter
en stor renovering och utbyggnad 1927 kom den att hädanefter heta
Stadsparksvallen.
Främst är det fotboll och friidrott som utövats på
Stadsparksvallen t.ex. SM i friidrott 1911 och Amerikaspelen 1938, 1949
och 1950. Världsmästerskapet i modern femkamp arrangerades
1967 av A6 och 1996 anordnades VM i frisbee. I samband med Jönköpings
Södras säsonger i fotbollsallsvenskan har flera stora publikmatcher
ägt rum på Stadsparksvallen.
TRADITION PÅ VÄRENDSBERGET
Den nya stadsparken skapade också en alldeles egen tradition
– vårfesten!
Den firades första gången 1897 och avhölls traditionsenligt
ända till 1935.
Därefter har vårfesten en efterföljare i valborgsmässofirande
på Värendsberget i parken och dans kring majstången
vid midsommar.
SKANSEN I MINIATYR
Friluftsmuseerna stod friluftslivet och naturen nära. Den svenska
naturen var en självklar bakgrund och inramning till dessa museer.
När Jönköpings stadspark utsågs som plats för
Bäckaby kyrka, inköpt 1901 av ingenjör Algot Friberg
i Norra Smålands fornminnesförening, inleddes en friluftsmuseiepok
i de svenska landskapen. Friluftsmuseet blev ett Skansen i miniatyr
med uppgift att samla människor och ordna tillfälliga arrangemang.
Upplevelsen var viktig. Byggnaderna skulle visa både bostad och
människans arbete och de byggnadskick som varit typiska för
Småland. Till övriga byggnader i Friluftsmuseet hör
ryggåsstugan från Markaryd, soldattorpet från Linderås,
sockenmagasinet från Ingatorp, stolpboden från Järsnäs,
spannmålsboden från Flisby, trossboden från Byarum
och tråddrageriet från Gnosjö. I möten med besökarna
samtalas idag kring minnen och erfarenheter om hur människor genom
tiderna levt i samklang med naturen i jämförelse med det moderna
liv vi lever idag.
NATURHISTORIA
Fågelmuseet i Stadsparken öppnades 1915 och det passade väl
in i den helhetstanke för parken man haft från början,
att såväl naturhistoria som kulturhistoria med småländsk
anknytning skulle speglas. Fågelmuseets samlingar är en donation
av regementsläkaren Herman Nyqvist i Jönköping och jägmästaren
Edvard Wibeck i Värnamo.
DJURHAGAR OCH GOLFBANA
Bland övriga sevärdheter i Stadsparken kan nämnas djurhagarna
med hjortar, får, getter och lamadjur, Smålandsstenen, Bauermonumentet,
milstenar och en runsten samt minigolfbana och serveringar. Stigarna
i parken är alla namngivna efter kända småländska
kvinnor.
Ett besök i Jönköpings stadspark bjuder på många
upplevelser – året om!
|
|
 Kontaktinfo |
|
