Målningarna har samlat på sig smuts och sot under många år och är numera svåra att urskilja från den en gång ljusa bakgrunden. Än värre är att den puts de målats på, hänger lös och måste fästas tillbaka mot valvets murverk för att inte falla ner.
Redan under 1500-talet putsades ett stort parti om i koret på grund av dålig vidhäftning. Sedermera putsades och kalkades målningarna över mot slutet av 1600-talet för att knackas fram och restaureras 1946. Friläggningsarbetet har troligen bidragit till att den redan dåliga vidhäftningen i valven försämrades ännu mer.

Inventarierna har framförallt fått skador i färgskikten på grund av att träet rört sig och färgen släppt, men även predikstol och begravningsvapen har samlat på sig en hel del smuts genom åren.

För att komma åt valvmålningarna arbetar vi från en byggnadsställning som sträcker sig genom hela långhuset och koret. Byggnadsställningar finns nu i hela kyrkan, som hålls stängd en bit in i november för konserveringsarbetet. När den återöppnas för gudstjänst kommer valv- och väggmålningar, predikstol och begravningsvapen vara tydligare och renare, färg- och putsskikt kommer återigen att sitta fast och under gynnsamma förhållanden kommer resultatet att hålla många år framöver!

Konservatorer finns i kyrkan under oktober och en bit in i november månad och delar av konserveringen utförs parallellt inne på länsmuseets ateljé.

Text: Bibi Pålenäs

Publicerad 1 november 2010

Upp