Konservering > Tidigare utförda arbeten > Kyrkor
 Medeltida kalkmålningar
i Bringetofta kyrka
År
1923 höjdes upprörda stämmor i Bringetofta församling.
Kyrkan som länge varit i behov av renovering sjöd av aktivitet;
domkyrkoarkitekten Wåhlin hade stora visioner för att återställa
den ursprungliga medeltida kyrkan, interiören målades om
och konservator C. W. Peterson hade fullt upp med framknackningen av
kalkmålningarna från 1200-talet. Vad var det då som
upprörde församlingsborna så till den grad att självaste
Riksantikvarien Jantze inte bara skrev flera skrivelser i ärendet
utan gjorde ett par besök i denna lantortskyrka långt in
i skogen mellan Sävsjö och Bodafors?
 Kyrkan
är en 1100-tals stenkyrka, som genom åren förlängts
åt både väster och norr för att tillgodose platsbehovet
i den växande församlingen. Av ursprungskyrkan finns dels
det kvadratiska koret kvar, med sin halvrunda absid och slaget tegelvalv
av senare datum, dels triumfbågen och södra långhusväggen.
Under restaureringen 1923 upptäcktes kalkmålningar på
de gamla murytorna. Protesterna i församlingen grundade sig i de
farhågor man hyste om att osedliga bilder med Hin Håle Lucifer
skulle komma att bli synliga och skrämma barn och gamla i församlingen.
Då Riksantikvarien var en mycket bestämd man lyckades han
med lock och pock och till sist med hot få församlingen att
genomföra friläggningen.
Idag bidrar i hög grad bildsviterna av själavägning och yttersta domen, konungarnas tillbedjan och frambärandet i templet till kyrkans rikedom dragningskraft på turister. Många är de konsthistoriker som lagt ner stor möda på att beskriva och tolka de ofullständiga bilderna, varav några fortfarande finns i helt orört skick ovan valv.
 Under
vintern 2000–2001 hade konserveringsenheten vid Jönköpings
läns museum förmånen att på nära håll
studera dessa muralmålningar. De är inte bara från
1200-talet. I korabsiden är de synliga målningarna från
15-1600-talet, men gropar i putsen avslöjar att där funnits
tidigare målningar, med glorior försänkta i putsen,
kanske har de t o m varit förgyllda. Det var i absiden de svåraste
skadorna fanns. Av olika orsaker har spjälkningar uppstått
mellan dekorskikten och stora ytor är rekonstruerade. Dessa rekonstruktioner
har gjorts både vid friläggningen och vid senare restaureringstillfällen.
Nya spjälkningar har uppstått sedan dess och nu riskerade
ytterligare stora bemålade ytor gå förlorade. Fixeringen
av kalkskikten utfördes med ett kalkbaserat bindemedel som inte
skall förstöra eller i allt för hög grad påverka
det underliggande, medeltida måleriskiktet. Vi är medvetna
om att det inte går att förhindra nya spjälkningar från
att uppstå. För att undvika att en liknande stor konservering
måste genomföras om 10-20 år igen kommer dessa ytor
att hållas under uppsikt genom regelbundna kontroller, där
nya skador upptäcks i tidigt skede och kan åtgärdas
redan innan nya materialförluster uppstått.
Projektledare var Gunnel Rosenquist
Upp
|
