Aktuella projekt Konserveringsateljén Skadeinventering Tidigare utförda arbeten Kontakt

Konservering   >   Tidigare utförda arbeten  >  Kyrkor


Brahe kyrka – Visingös skattkammare

Kort om kyrkans historia
(rapportering från november 2006)
Brahekyrkan är den sydligaste av Visingsös två kyrkor och har sin grund i Ströja kyrka som byggdes på 1100-talet. Eftersom Ströjakyrkan, i början av 1600-talet, ansågs vara för liten och obetydlig uppfördes Brahekyrkan på den gamla medeltida kyrkans grund. Greve Magnus Brahe var byggherre och hans idé var att skapa en ”egen” kyrka för Braheätten samt en slottskyrka till Visingsborg. Det enda som Magnus Brahe behöll från den gamla kyrkan var tornet och den vackert utsmyckade sakristidörren som troligen satt i Ströja kyrkas huvudingång. Magnus Brahe hann dock inte uppleva det färdiga resultatet eftersom han avled mitt under byggperioden. Det blev i stället hans brorson, Per Brahe den yngre (också han greve) som ärvde bygget och invigde den nya kyrkan år 1636. Under hela sin livstid fortsatte sedan Per Brahe att tillföra ny utsmyckning till kyrkans interiör.

Kyrkan är en rymlig, treskeppig kyrka i renässansstil, byggd av lerskiffer, sand- och kalksten som spritputsats. Fönsteromfattningar och lisener är släta. Fönstren har vanligt, genomskinligt glas med smårutigt spröjsverk av trä samt järngaller utvändigt. Kyrkans entréport i vapenhuset är tillverkad av strålformigt sammanfogade ekplank med ett tusental järnspikar, vars skallar utgör en vacker effekt. Kyrkan täcks av koppartak och bredvid byggnaden finns en separat klockstapel.

Stora skador upptäcks
Under våren 2000 besiktade konservatorer från Jönköpings läns museum samtliga bemålade inventarier. Vi upptäckte tyvärr, vid våra tre besök, att alla föremål liksom väggar och tak, var mer eller mindre mögelangripna. Som om detta inte var nog kunde också - på samma ytor - konstateras färgspjälkning av mer eller mindre allvarlig art. Tork- och fuktskador på samma föremål är oroande (även var och en för sig) så därför rekommenderades församlingen att utföra en klimatutredning. Samtidigt påtalades att de mest akuta skadorna på inventarierna behövde åtgärdas eftersom betydande delar av ytskikten riskerade att gå förlorade.

I november 2001 sattes alltså klimatmätningar igång av Svensk Klimatstyrning AB och arbetena med de allra mest utsatta inventarierna påbörjades. Klimatet mättes inledningsvis under ett års tid varpå Svensk Klimatstyrning började dra slutsatser av mätvärdena som samlats in. Mätningarna har sedan fortsatt och i augusti 2005 fanns en åtgärdsplan färdig att sättas i verket. Kyrkan stängdes och tömdes på inventarier så att arbetet med att stabilisera kyrkans inomhusklimat kunde börja.

Nu, drygt ett år senare, har kyrkan bl a fått förbättrat uppvärmningssysten med styrfunktioner och en rad andra insatser har utförts.

Konservatorerna träder in med rymddräkt i byggnaden
Ja, tiden går och det är alltså mer än ett år sedan kyrkan stängdes för att inomhusklimatet skulle förbättras. I slutet av september 2006 blev det så dags att börja sanera valv, väggar, inventarier och känsliga ytor från mögel och mögelsporer. Arbetet med att sanera inventarierna pågår på annan plats och inne i kyrkan är inget sig likt just nu. Väggarna är tomma, bänkkvarteren och golven är övertäckta liksom läktare, orgelfasad, predikstol och altaruppsats. Från golv till tak fylls kyrkorummet av byggnadsställningar och på dessa vandrar märkliga typer i vita overaller med slang på ryggen och konstiga hjälmar på huvudet. Det är vi - konservatorerna.

Möglet, skadligt eller ej?
Mögelsporer finns naturligt omkring oss varje dag, särskilt utomhus, men också inomhus. Det är oftast inget konstigt eller farligt med det. Det är när halterna i inomhusluften blir oroväckande höga som t ex i Brahekyrkan som det blir en hälsorisk för alla besökare och dessutom ett arbetsmiljöproblem för personal.

Ju mer luften har rörts om av besökare, vid städning eller genom uppvärmningssystemet desto högre sporhalter har frigjorts. Att den höga luftfuktigheten dessutom varit gynnsam för mögeltillväxt har orsakat vegetativa angrepp på i stort sett alla ytor och föremål i kyrkorummet. I sakristian har dessutom träskadeinsekter stortrivts och angripit både inventarier och golv.

Kan man se möglet?
Mögelsporerna är inte synliga för blotta ögat, men det är däremot det växande möglet och särskilt kraftigt är angreppet längs norra sidan i kyrkorummet. Vitgråluddigt mögel finns på de blå dekorationerna i hela orgelvalvet och tätt, tätt i de nedre avsmalnande delarna av valven, svicklarna. Angreppen är mer utspridda (dvs ”glesare”) ju högre upp i valvet och ju närmre södra sidan i kyrkan man kommer. I valvens putssprickor finns också en luddig massa av damm och mögel och det allra tätaste angreppet hittills fanns i norra korsakristian på det väggmålade släktträdet. Den övre halvan av väggen var fullständigt övervuxen av en tät matta av grått mögel, närmast pälsliknande.

Även inventarierna är angripna på samma sätt. De föremål som nyligen konserverats uppvisar inget (eller ytterst lite) synligt mögel men är smittade av mögelsporer. Föremål som inte åtgärdats tidigare har däremot en extra päls av vegetativt mögel som skall saneras bort.

Metodiskt arbete
Sporsaneringen måste nu genomföras metodiskt. Vi börjar uppifrån i valven och arbetar oss sedan successivt från koret i öster, bakåt mot utgången i väster. De övre delarna av altaruppsatsen och predikstolsbaldakinen behandlas i samtidigt som valven eftersom det är praktiskt att utnyttja byggställningen då den är byggd på rätt höjd. Dessa föremål täcks sedan in mycket väl.

Sedan blir det väggarna och fönsternischernas tur.  När byggnadsställningen så småningom tas ner kan vi arbeta med pelare, korskrank, gravmonument, predikstolskorg, gravkor, vapenhus m.m. Även de lösa inventarierna hanteras så metodiskt som det är möjligt. Sanerade föremål täcks in mycket noggrant med utvalt papper, allt för att undvika att nya sporer avsätts på rengjorda ytor.

Metoder för sanering
Hur går det till då, det här med att sporsanera? Det mesta av sporerna ligger på ytan men finns också i skarvar, springor, och liknande. Möglet är också på ytan medan däremot mögelsvamparnas mycel har trängt in i och delvis missfärgat väggar och färgskikt. De allra flesta gängse metoder är ganska tuffa med höga temperaturer, strålning o.s.v.

Brahekyrkans smyckade inventarier och fantastiskt dekorerade miljö är för känslig för en sådan behandling. Det var därför viktigt att hitta en ickeförstörande metod med bästa möjliga saneringsresultat. Meningen är ju att både besökare, personal och föremål skall må bättre efter saneringen – inte att utsätta någondera för onödiga eller kalkylerade risker under processen.

Metoden vi använder är väldigt enkel, men icke desto mindre tidskrävande. Valven med sina släta ytor och sköra limfärgsmålningar borstas först med en mjuk borste som inte repar och samtidigt hålls en dammsugarmynning tätt intill för att fånga upp dammet som frigörs. Eftersom färgskikten också spjälkar, måste uppmärksamheten hela tiden vara hundraprocentig så att inte allt följer med i dammsugaren. Det är viktigt att vi inte bara flyttar runt sporerna från ett ställe till ett annat och därför är dammsugarna utrustade med sporfilter. Därefter bearbetas ytan mekaniskt med en syntetisk svamp som fungerar som ett extremt mjukt radergummi. Ytorna rengörs samtidigt som mögelpåväxten försvinner. I valven är saneringen därmed klar även om viss missfärgning från mycelet kvarstår. De kalkade väggarna med sin lite raspigare struktur får därtill en mjuk och försiktig våtrengöring som görs mest av estetiska skäl för att reducera mycelfläckarna.

Inventarierna som är av lite annan karaktär, behandlas (generellt) på samma vis. Vad gäller dessa måste saneringen anpassas till vad varje enskilt föremål tål, eftersom ytskikten är olika känsliga. Vissa ytor tål ”lite tuffare tag” medan andra är oerhört känsliga för all slags behandling.

Vad blir resultatet?
Hur vet vi då att vi lyckas, att vi faktiskt får bort sporer och mögel från ytan och inte bara rengör lite på måfå?  Jo, både innan saneringen påbörjades och kontinuerligt under arbetets gång tar vi sporprover på inventarier, valv- och väggytor. Proverna skickas till laboratorium i Solna på analys och på så vis får vi direkt veta om det finns sporer eller hyfer av mögelsvamp kvar.

Provresultaten får sedan sättas i relation till hur smittad ytan var innan och hur långt man rent praktiskt kan gå med saneringen. Som redan nämnts ovan, är vissa föremål mer känsliga än andra. Detta har särskilt märkts i arbetet med inventarierna där flera ytor är oerhört ”sköra” och/eller svåråtkomliga. Det kan t ex röra sig om sköra/spröda ytskikt i skrymslen och djupa veck. Hittills har provsvaren sett bra ut.

Nästa steg blir att kontrollera hur resultatet står sig och därför kommer ett par referensytor att väljas ut för uppföljande provtagning om ett par år.

Skyddsutrustning under arbetets gång
Eftersom saneringsarbetet i sig innebär att luften sätts i rörelse och sporer frigörs så arbetar vi med personlig skyddsutrustning på oss hela tiden för att klara av 8–10 timmars arbete om dagen flera månader i rad. Det viktigaste är naturligtvis att andas ren luft och i kyrkan använder vi en friskluftshjälm. Det är därför det ser ut som om vi förbereder oss för rymdpromenad. I ett midjebälte sitter sporfilter och en liten motor som via en slang förser hjälmen med renad luft. Den friska luften skapar ett lätt övertryck som håller damm och sporer utanför. Det kan se klumpigt och jobbigt ut, men det är fantastiskt behagligt att kunna borsta och arbeta rakt ovanför huvudet UTAN att få damm och smuts i ögon, näsa eller mun. Luftströmmen håller ansiktet svalt och visiret imfritt så under långa stunder glömmer vi faktiskt bort att vi är inkapslade. Vi har också på oss heltäckande skyddsoveraller med huva i skyddsklass P3 och handskar. På så vis skyddar vi våra kläder från att bli fulla med damm och sporer. Skyddsklass P3 innebär att materialet inte släpper igenom torra partiklar större än en tusendels millimeter. När vi går ut från kyrkan har vi klivit ur overallen och tar därför inte med oss smutsen varken till fikarummet eller matbutiken. Det är lika befriande varje gång.

Ännu dröjer det ett tag innan vi är klara med vår del av saneringsarbetet. Vi fortsätter några månader efter jul och nyår och sedan tar andra entreprenörer över. När projektet är avslutat kommer vi att publicera en rapport med historik, dokumentation och redogörelser för alla våra konserveringsinsatser i Brahekyrkan under de senaste åren.

Gunnel Rosenquist
Projektledare interiör
Jönköpings läns museum

Bibi Pålenäs
Projektledare inventarier
Jönköpings läns museum

Upp		Kontaktinfo