Om franciskanerna År 1283 får franciskanerna eller mindrebröderna Ordo fratrum minorum, som de själva kallade sig, mark på ett område mellan det medeltida Jönköping och Munksjöns västra strand, där de uppförde sitt konvent, ungefär där Rådhusparken/Länsstyrelsen ligger i dag. När det gäller franciskaner talar man inte om kloster, men i nästan alla medeltida belägg för anläggningen i Jönköping benämns den kloster. Magnus Ladulås, franciskanernas främsta gynnare, anses ha skänkt marken, men det finns inga skriftliga belägg för det. Enligt den danske franciskanen och krönikören Petrus Olai stiftade Magnus Ladulås franciskanerkonventen på Riddarholmen i Stockholm 1270, i Arboga 1285, i Linköping 1287 och nunneklostret Sankta Clara i Stockholm 1289. Hade Magnus Ladulås legat bakom även konventet i Jönköping, borde Peter Olai nämnt det. Konventbygget bör ha stått någorlunda färdigt 1297. Då höll nämligen franciskanerna i provinsen Dacia (Norden), sitt första provinsialkapitel i Jönköping. Ledarna från ett drygt trettiotal konvent i Danmark, Finland, Norge och Sverige samlades då för sina årliga överläggningar. Franciskanerna var klädda i en tunika med hätta av enkelt ofärgat tyg, rep runt midjan och benkläder. De gick barfota om det inte var för kallt. Av dräktens färg kom de att kallas för gråbröder. På sina resor skulle de färdas till fots. De livnärde sig i första hand på allmosor från folk. Den regeln innebar att de inte behövde följa någon fasteregel utan kunde äta vad som bjöds. Franciskanerna höll vanligtvis till i medeltidens städer eller på viktiga handelsplatser. Deras främsta uppgift var att predika Guds budskap ute bland människorna. De gjorde ingen skillnad på fattig eller rik och kom på så vis att fylla en viktig social funktion. Påven stadfäste ordensreglerna 1223 och gav dem senare även rätt att predika, ta emot bikt och utdela sakramenten. Detta ledde på sina håll till att bröderna kom i konflikt med det lokala prästerskapet som kände sig utsatt för illojal konkurrens. På andra håll, särskilt i städerna, kom de att bli ett viktigt komplement till den lokala kyrkan. Orden spred sig snabbt över Europa. Det första konventet i Norden anlades 1232 i Ribe i Danmark. I Sverige kom de först till Visby 1233. Den som ville bli franciskan var novis första året. Därefter prövades av provinsialministern om han var lämplig för prästämbetet. I så fall vidtog en två till tre år lång utbildning inom den egna provinsen. Fortsatta studier bedrevs vid något av generalstudiehusen. Främst ansågs Paris vara men franciskaner från Norden har studerat i bl a Toulouse, Bologna, Oxford, Wien, Erfurt, Greifswald, Lund och Uppsala. I konventet var det skillnad mellan klerkbröder och lekbröder. De senare antogs bara efter hur många som oundgängligen behövdes för att sköta de praktiska sysslorna i konventet. Provinsen Dacia var indelad i åtta kustodier (inspektionsområden), geografiska områden där ett antal ordenshus var verksamma. Konventet i Jönköping tillhörde tillsammans med Skara, Söderköping, Visby och Linköping Linköpings kustodium. Övriga svenska och finska ordenshus tillhörde Stockholms kustodium. Det enskilda ordenshuset styrdes av en gardian. Om bröderna var minst tretton kallades ordenshuset konvent. Det enda arkeologiska föremål som kan knytas till franciskanerna i Jönköping är den sigillstamp, som gardianen använde. Den hittades i samband med schaktningar för bygget av Per Brahe-gymnasiets gymnastikbyggnad 1880. Eftersom många av bröderna var hantverkare kan man räkna med att franciskanerna var de första som byggde med tegel i Jönköping. I Jönköpings tänkebok nämns 1522 att en lycka är belägen emellen tegelladon och helge peders cappell, och fem år senare kan dess läge beläggas då en annan lycka anges vara belägen synnan closters tegellada, nesth litle siö; Lillsjön (litla siö) är Munksjöns äldre namn. Det enda som idag minner om franciskanernas ordenshus i Jönköping är namnet Munksjön, vid vars strand konventet låg. Då anläggningen under Gustav Vasas regeringstid blev omgjord till Jönköpings slott, är de enda kända avbildningarna de ritningar som upprättades i samband med slottets ombyggnad i början av 1600-talet. Klostret bildade en sluten enhet runt en inre gård (ca 18 x 21 m). I norr låg klosterkyrkan, byggd i sten/tegel. Från dess kor sträckte sig en byggnadslänga åt söder med sin östfasad mot Munksjön; vinkelrätt mot den ytterligare en byggnad, förmodligen i två våningar, där kapitelsalen var inrymd. Den slutna klosterrektangeln fullbordades av en mur eller ytterligare en byggnad mellan den sydliga längan och kyrkan. Av ritningen kan man inte utläsa någon byggnad åt väster. Jämför man med konventet i Ystad, byggt 1267 och Sveriges idag bäst bevarade franciskanerkloster, borde där varit en byggnad åt väster. Klosterkyrkan var ca 50 m lång, 10-15 m bred. Den hade ett sidoskepp på norra sidan av långhuset och var enligt vissa källor försedd med ett tegeltorn i väster. Runt 1301 bör den varit så pass färdig att den kunde tas i bruk. Då skänker nämligen biskop Laurentius II i Linköping i sitt testamente mässkläder till bröderna. Runt den centrala anläggningen låg säkert ytterligare ekonomibyggnader i trä. Söder därom antas en klosterträdgård haft sin plats. Kanske åsyftas denna i ett belägg i tänkeboken från 1486, där en tomt uppges ligga nesth synnan fore rossen garddin, då rosengårdar ofta förknippas med just kloster. Öster om klostret, ned mot Munksjöns strand låg även konventets begravningsplats. Den nämns i tänkeboken 1527, då en lycka uppges ligga nordan klostrets kirkiogard, widh Mans Swenssons gardh, som räkker i lille siöö. Vid grundgrävningar för Vaggerydsbanans stationshus 1894 påträffades en mängd dödskallar och ben efter människor, vilket sannolikt kan tolkas som lämningar efter franciskanernas kyrkogård. Kyrka och kloster var byggda i skalmursteknik, där de yttre fasaderna delvis var klädda med ett tunnare tegellager, som troligtvis var putsat. Om det ursprungliga klostret redan från början byggdes i sten och tegel vet vi inte; sannolikt ersattes äldre klosterbyggnader i trä av byggnader i sten. Vid 1500-talets början bör konventbyggnaderna med sina centrala delar helt i sten utgjort en imponerande anblick mot stadens låga trähusbebyggelse. Klostren under medeltiden hade ofta funktionen att ta emot folk på resande fot. Lite vanvördigt kunde man nog se ordenshuset i Jönköping som en bättre konferensanläggning. Inte bara religiösa spörsmål dryftades. Det historiska källmaterialet ger vid handen att ett antal viktiga politiska möten under medeltiden hölls hos bröderna i Jönköping. T ex hölls 1351 en herredag för att diskutera finansieringen av Magnus Erikssons korståg mot ryssarna; år 1357 förhandlar här kung Magnus med sonen Erik om delning av makten i landet och 1466 hålls resultatlösa fredsförhandlingar mellan Danmark, Norge och Sverige i grabrödra klostres stuffu i Jöneköpung; stuffu avser här ett större samlingsrum. Mycket lite är känt eller finns bevarat i skriftliga dokument om brödernas konvent i Jönköping. Mest är det frågan om gåvobrev/testamenten där bröderna mot ersättning skulle hålla ett antal själamässor för den döde och dennes familj, samt ett antal kontrakt där bröderna byter mark med andra jordägare. Fyra gardianer i Jönköping är kända vid namn: Johannes omnämns vid fyra tillfällen 1323-40, Nicolaus 1351, Symon i två brev 1422-31, själva titeln garddieknen 1493 och Matts Jönsson vid tre tillfällen 1522-1527. Ett par intressanta dokument kring franciskanernas verksamhet i Jönköping av mindre smickrande art finns bevarade. Även om det under 1400-talet fanns ett moraliskt förfall inom orden, vilket ledde till en brytning mellan observanter, de som ville följa Sankt Franciscus stränga regler om bl a fattigdom och konventualer, mer pragmatiska och materiellt inriktade, får väl dessa exempel inte tas som allmängiltiga för franciskanernas verksamhet. Konventet i Jönköping tillhörde konventualerna. År 1493 skriver biskop Henrik i Linköping till gardianen vid konventet i Jönköping och anklagar honom och föreståndaren för Sankt Görans kapell för att ha stulit biskopens eget jämte flera goda herrars avlatsbrev samt en kalk och andra klenoder i syfte att ödelägga kapellet. Bröderna hade byggt ett eget kapell i anslutning till kyrkan i konventet. Tydligen behövde man öka sina inkomster och flyttade helt frankt över den inkomstbringande avlatshandeln från ridder sancte Örians cappel a sandenom. Sankt Görans kapell lydde under stadens kyrka. Det betydde att stadens prästerskap gick miste om inkomster. Föreståndaren för kapellet Måns Johansson kunde biskopen hota med stränga böter, om inte stöldgodset återställdes. Franciskanerna kunde han däremot inte bestämma över. De lydde direkt under påven. År 1525 beskrivs i tänkeboken hur två franciskanerbröder blir gripna i ordenshuset. De har stulit en mässhake, fem silverband, Jungfru Marias krona och dessutom silverspännen och pärlor ur stadens kyrka, Sankt Nicolai. Normalt sett var det dödsstraff för denna typ av brott, men den världsliga makten hade inte rätt att döma de felande bröderna. Matts Jönsson blev franciskanernas sista gardian i Jönköping. Den av Gustav Vasa genomdrivna reformationen 1527 ledde till klostrens undergång. Visserligen lät kungen 1529 utfärda ett skyddsbrev till konventet i Jönköping, men konventets rörelsefrihet och möjlighet till inkomster beskars och all nyrekrytering upphörde. Franciskanerna fick delvis överta Helgeanshusets funktion innan verksamheten helt upphörde före 1544. Klosteranläggningen kom under 1550-talet att byggas om till ett befäst slott. Av Ola Hellman, museilärare, Jönköpings läns museum Texten publicerades ursprungligen i utställningskatalogen ”Skeletten i gatan – om människan på medeltiden”, Jönköpings läns museum, 2000 |