Med anledning av att Elgiganten ska bygga ut sitt lager på den plats som järnåldersgravfältet ligger genomför Jönköpings läns museum en arkeologisk undersökning under hösten.
Första gången man registrerade gravar i området var 1929, då häradsfornvårdare Bror Kugelberg och hembygdsforskaren Sigurd Lindgren inventerade fornlämningar i Barnarps socken. Alldeles intill och sydväst om vägkorsningen Kråkebo – Hyltena och Stigamo – Källarp dokumenterade de en stor kvadratisk stensättning (fornlämning nr 28:1) som var nästan 14 meter i sida och över en meter högt.
På motsatt sida om vägskälet låg ett gravfält med domarringar som Kugelberg och Lindgren inte såg på grund av att det låg dolt bland träd och buskar. Det upptäcktes av fornminnesinventerare Ivar Meurling 1948 och när Riksantikvarieämbetet genomförde sin första fornminnesinventering i Jönköpings län 1954 kom gravfältet att registreras som tre domarringar och nio resta stenar (fornlämning nr 29).
I väster finns en naturlig gräns i gamla landsvägen Stigamo – Källarp liksom åt söder där gamla kyrkvägen från Hyltena till Kråkebo – Barnarp skurit kanten på gravfältet. Gravfältet fortsätter inte sydöst om vägen, men det har inte säkert kunnat avgränsats åt öster, där det tangerar undersökningsområdets tillika exploateringsområdets begränsning.
Efter förundersökningen kan konstateras att gravfältet sannolikt utgörs av minst ett 30-tal gravar (ca 20 tydliga konstruktioner/gravmonument), varav tre domarringar, minst sju ofyllda stensättningar, tre fyllda, närmast fyrsidiga stensättningar, tre fyllda oregelbundna stensättningar, ett par resta stenar, sex platser som saknar stenmarkering men med brända ben i ytan samt ett femtiotal spridda stenar (i den i övrigt stenfria marken) som markerar ett okänt antal gravar.
Den kvadratiska stensättningen förstördes till största delen vintern 1929–30 i samband med ett vägbygge. Idag återstår nästan ingenting av den ursprungliga stenpackningen. Inom anläggningen låg endast mindre mängder spridda stenar. De fyra hörnstenarna ligger dock kvar. En handfull stenar i kantkedjan låg också kvar. Öster om vägen i förhållande till den kvadratisk stensättningen skulle det enligt fornminnesregistret finnas ytterligare ett raserat gravröse. Vid förundersökningen i maj-juni 2006 kunde emellertid konstateras att den registrerade rösebottnen [RAÄ 28:3] i själva verket var en kolbotten med uppslängd röjningssten i den södra delen. Det är oklart varifrån röjningsstenen kommer, men den har deponerats efter kolbottnens tillkomst, d v s sannolikt någon gång under 1700–1800-tal.
För mer information, kontakta:
Mikael Nordström eller Jörgen Gustafsson.
Ett gigantiskt arkiv
En stor del av vår historia ligger dold under markytan. Jorden är i själva verket ett gigantiskt arkiv. Spår av mänsklig aktivitet finns överallt i våra marker. Lämningar efter hus, gravplatser och olika produktionsytor som t ex forntida åkrar och järnframställningsugnar. Arkeologens roll är att undersöka, dokumentera och tolka de spår som fortfarande finns kvar men är mer eller mindre välbevarade.
Hur saker och ting bevarats beror bland annat på hur området där fornlämningen ligger brukats under historiens gång. Genom århundradena ändras landskapsutnyttjandet. Vad som för 100 år sedan var åkermark kan idag vara skog och tvärtom. I åkermark har åtskilliga gravar försvunnit genom åren. Allt planades ut för odlingsnyttans skull, stenarna hamnade i stenmurar och odlingsrösen runt åkrarna eller kanske som vägfyllnad. Trots att mycket försvunnit så återstår stora mängder fornlämningar runt om i våra marker och alla har de en historia att berätta. Därför är det viktigt att vi tar oss tid att undersöka de mänskliga avtrycken innan de för alltid försvinner inför anläggandet av nya industriområden och vägar.
Ett ärende för polisen
Den tidigaste uppgiften om den kvadratiska stensättningen [fornlämning nr 28:1] finner vi på Storskifteskartan över Hyltena by från 1799 respektive Laga skifteskartan från 1845. Den är då markerad som ett fyrkantigt impediment i odlingsmarken som kallas Oxerödjorna eller Korödjelyckorna till fastigheten Hyltena.
I samband med den fornminnesinventering som utfördes 1929-1930 av häradsfornvårdare Bror Kugelberg och sockenfornvårdare Sigurd Lindgren antecknades och beskrevs fornlämningen för första gången. Det angavs då vara 13 meter i sida och 1 meter högt.
Strax därefter blev fornlämningen föremål för en polisutredning, då man hämtat sten från röset i samband med vägarbeten på landsvägen mellan Barnarp och Stigamo. Kugelberg passerade platsen den 7 januari 1930 och upptäckte vad som pågick. Han stoppade arbetet men kunde konstatera att röset var "i det närmaste spolierat". Enligt Kugelberg hade "100 parlass sten" tagits därifrån och endast "10 parlass sten" fanns kvar. Han gjorde en anmälan till landsfiskalkontoret i Jönköping som kallade in männen till förhör.
Kugelberg menade att "Röset var af den storlek, utseende och beskaffenhet att till och med den dummaste och enfaldigaste menniska borde förstått att här ej var en vanlig från åkern upplockad anhopning af sten, utan ett fornminne."
Upp |
