Golvet i halva delen av halvkällaren var belagt med kakel
som tillverkats för kakelugnar. Kaklet har aldrig suttit
i en kakelugn utan det är troligen kasserade delar från
en keramiker som blivit ett exklusivt golv i rummet. Varför
man ville ha en så pass ojämn golvyta som det buktiga
kaklet utgör vet vi inte, men det är onekligen snyggt.
Det vita kaklet är ett 1800-talskakel, så källaren
har grävts ner långt efter det att den gjuteriverkstad
som fanns här på slutet på 1600-talet hade slutat
användas.
Sidan mot Östra Torget tycks ha använts till hantverk
såsom bronsgjuteri, medan den östra sidan av området
vi gräver i har använts som bostadsyta. Fynden av keramik
från köket, porslin, kritpipor, djurben och mynt talar
för att man bodde i denna del.
Över
nästan hela undersökningsytan hittade vi lämningar
efter dem som bott här på 1600–1700-talen. Stenrader
som fungerat som grund till bostadshusen, delar av de trästockar
som varit väggar och trägolv visar att mycket av den
nedre delen på husen finns kvar. I flera av husen finns
också uppmurade stenfundament som varit eldstäder där
man lagat mat, och eldat för att få värme.
Fynden i bostadshusen består av sådant som man tappat
och inte hittat igen under trägolvet och sådant som
man valt att slänga på skräphögen. Det är
keramikfat och skålar som man använt i köket,
mycket trasigt porslin och glas. Ett vanligt fynd är också
pipor som tillverkats av lera som kallas kritpipor. De har varit
ganska sköra och ofta hittar vi små bitar av skaftet
men även bitar av själva piphuvudet som ibland har en
stämpel med tillverkarorten på. De kan i dessa fall
hjälpa till med dateringen av huset eller det lager den hittats
i.
På några golvnivåer har vi också hittat
mynt. De flesta har varit för korroderade för att text
eller årtal har kunnat tydas men några Drottning Kristina-mynt
har vi fått fram (1626–1689). Dessa mynt fanns i väldigt
stora upplagor och är den vanligaste sorts mynt vi brukar
träffa på när vi gräver i Jönköping.
Det har inte bara funnits bostadshus inom kvarteret utan en stor
del av det nordvästra hörnet har använts för
bronsgjuteri. När man gjuter föremål i brons tillverkar
man först en form i lera där den varma flytande metallen
hälls ner och när allt har svalnat slås formen
sönder och det färdiga föremålet kan tas
ut. Det innebär att hela markytan där man hållit
på med gjuteri blir full av trasiga formar. Och det är
dessa vi hittat. På de trasiga formarna och avtrycken i
dem, syns att man gjutit grytor som haft tre ben. De har använts
att laga mat i, över elden
Hela området har nu efter undersökningen täckts
över för att kunna användas som parkeringsplats
igen. När kommunen beslutar att bygga bostadshus kommer hela
ytan att schaktas fram igen för att man ska kunna undersöka
hela vägen ner till bottnen och ta bort alla arkeologiska
lämningarna, men det blir troligen först nästa
år.
Kontaktperson: Susanne
Nordström, tel 036-30 18 00
 
Till vänster: Detta krus i stengods har importerats
från Westerwald i Rhenområdet i nuvarande Tyskland.
Till höger: Blyplomber användes
för att märka upp varor vid förtullning. Texten
på denna är delvis förstörd men sannolikt
står det ”Götheborgs packhus”. På
baksidan syns avtryck av tyget den suttit på.
Upp
|
