Vid
utgrävningarna i kv. Diplomaten, där minst fyra kruk-
och kakelugnsmakare har haft sina verkstäder under 1700-talet,
har vi mycket goda möjligheter att få nya inblickar
i organiseringen av verkstäderna, i produktionsmetoder och
dåtidens produktutbud.
Hur såg ugnarna ut ? Hur stora var de och hur placerades
keramiken i ugnen? Att sätta en ugn – dvs. fylla den
med kärl som ska brännas – är något
av en konst. Dåtidens röda keramik med glasyr skulle
genom två bränningar innan den var klar. Den första
bränningen (skörbränningen) med temperatur upp
till mellan 800 och 1000 grader följdes av glasyrbränningen.
I detta skede upphettades ugnen till mellan 700 och 1000 grader
beroende på vilket flussmedel (t.ex. bly) som användes
i glasyren. Ugnen skulle sättas så att utrymmet utnyttjades
bäst möjligt samtidigt som de obrända kärlen
och därefter de glaserade ytorna inte skadades.
En optimal sättning var avgörande för en effektiv
användning av arbetstid och bränsle och därmed
för hela produktionens lönsamhet. En viktig källa
till kunskap om sättningen av ugnen är de mellanlägg,
ben, krokar av keramik som stödde och skapade det nödvändiga
avståndet mellan krukorna. På engelska kallas dessa
detaljer för kiln furniture – enklast översatt
”ugnsinredning”. Redan nu vet vi att kv. Diplomatens
avfallslager innehåller stora mängder av just sådana
ugnsdetaljer. De kan ge oss information om hur kvarterets krukmakare
satte sina ugnar och överhuvudtaget bättra på
vår kunskap om ugnsinredning från tidigmoderna svenska
keramikverkstäder.
Studier av keramik funnen i det närbelägna kvarteret
Apeln illustrerade förändringarna i hushållets
uppsättning av olika kärltyper mellan ca 1630 och 1850.
Den väsentligaste ändringen skedde under den senare
hälften av 1700-talet, då tallriken och därmed
den individuella dukningen kom på modet. Jämförelser
med avfallshögar på den samtida krukmakareverkstaden
i kv. Dromedaren visade att man här hade följt modeströmningarna
och påbörjat en produktion av tallrikar mellan 1750
och 1780-talet. De nya undersökningarna i kv. Diplomaten
kan hjälpa oss besvara frågan om alla lokala krukmakerier
gjorde likadant.
Vidare kan man fråga sig om alla verkstäder framställde
samtliga i bruk varande kärltyper, eller det förekom
en viss specialisering? Det ska också bli intressant att
se hur mycket de olika verkstäderna skiljer sig åt
ifråga om tekniska detaljer som godsets sammansättning,
glasyrens tjocklek och utformningen av mynningsprofiler m.m. Kan
man urskilja kvalitetsskillnader; något som kan ha varit
avgörande för var medlemmarna i kv. Apelns hushåll
köpte sina kärl?
Hushållets kärl var ett viktigt men alldagligt inslag
i livet i Jönköping. Kakelugnarna däremot har utgjort
avsevärda investeringar och därmed varit väsentliga
för hushållets status. Lika betydelsefulla har de självklart
varit för kakelugnsmakaren som fick beställningen. Det
var ett antagligen välbetalt men också svårt
jobb som innebar ökade krav på noggrannhet i formgivning,
torkning, skörbränning och glasyrbränning i förhållande
till att framställa kärl.
”Vanlig” keramik innebar standardiserade former och
enstaka kärl, där någon del av processen hade
blivit mindre lyckad, kunde säljas som sekundavara eller
slängas utan större förlust. Annat var det med
kakelugnarna. De bestod av många bitar med mer eller mindre
individuell utformning och pressformade utsirningar. Torkning
och skörbränning måste ske på ett kontrollerat
sätt så att kaklen inte slog sig, blev skeva och sedan
inte kunde sammanfogas. Alla delar skulle helst brännas samtidigt
så att krympningen i godset blev densamma och glasyrens
färg blev ensartad.
Minst en kakelugnsmakare har haft verkstad i kv. Diplomaten och
det finns rikligt med frågor att ställa kring denna
produktion. Vilka typer av ugnar tillverkade han och hur framställde
han dem? Finns det speciella typer av ugnsinredning som kan knytas
till bränningen av ugnskakel? Hur var kvaliteten på
de lokala produkterna jämfört med Mariebergs och Rörstrands
mer industriellt utformade produktion? Är denne hantverkares
produkter så typiska att vi kan följa deras spridning
i staden?
Att komma några av Jönköpings många hantverkare
närmare in på livet och få inblick i deras dagliga
rutiner berikar bilden av det historiska Jönköping.
Och vad som kanske är ännu viktigare – vi får
ett förhållande till de ofta namngivna personer som
har levt i kv. Diplomaten!
Ole Stilborg (Keramiska Forskningslaboratoriet, Lund)
Upp
|
