Den
här omtalade byggnaden har använts som en hantverksbod
och verkstad. Huset uppfördes under 1600-talet och användes
under merparten av följande sekel. De verksamheter som skett
innanför verkstadens väggar, och som går att spåra
arkeologiskt, är träbearbetning, snickeri och skrädderi.
I huset har redskap och föremål av järn och brons
grävts fram. Bland fynden märks fingerborgar, blytråd,
hornhandtag, en knapp, ett flertal kritpipor, keramik, en glaspärla
och några mynt. Man har ätit fisk och druckit vitt
vin på platsen; de fiskben och rester av vitvinsglas har
påträffats som vittnar om detta. Kanske kan man se
förkärleken för det rhenska vinet som ett utryck
för den tyska kulturtraditionen på platsen?
Byggnaden kan dateras med hjälp av de kritpipor och mynt
som hittats i golvlagren. I det allra översta golvlagret
återfanns en kritpipa av en typ som enbart tillverkades
under åren 1752–1760. I det underliggande, äldre
golvlagret fanns ett 1/6 öres silvermynt präglat under
åren 1666–1668, men just dessa mynt förblev i
cirkulation under lång tid. Även en bit målat
fönsterglas med en människa avbildad påträffades
i lagret. Motivet var en herre i tidstypisk 1600-talsmundering.
Någon eller några har rökt och kasserat en mängd
kritpipor - den tidens cigaretter. En av dessa kritpipor var grönglaserad,
en annan hade blomstertryck, och en gick att datera till 1700-talets
mitt.
I det äldsta lagret påträffades flera nålar,
järnverktyg och en mängd kritpipor, varav en är
en Tudorpipa; tillverkad i Holland under första hälften
av 1600-talet. En annan pipa var dekorerad ,med en stor glupsk
fisk¸ en så kallad Jonapipa. Även denna typ av
pipor tillverkades i Holland under 1620-1630- talen. Andra fynd
är mynt från 1645 och 1670-talet.
Det sista momentet i undersökningen var att dokumentera
själva mullbänken. Den var mellan 0,8 – 1,4 meter
bred och bevarad till 0,3 meters höjd. Bänken var uppbyggd
av timmerstockar med torv, sten, sand och jord i fyllningen. I
grundens fyllnadsmassa påträffades ett bältesspänne,
kritpipor och keramik.
Några av de människor vars namn återfinns nedtecknade
i de historiska källorna, och som ägt marken där
A 327 byggdes är skräddaren Håkan Bryngelsson,
snickaren Nils Svensson Hamngren och stockmakaren Ambjörn
Nilsson Blom. Ambjörn verkade även en tid som lådmästare.
Mats Johansson
Upp |