Aktuellt Arkeologi i Jönköpings län Våra tjänsterTidigare projekt PublikationerMånadens historia

Arkeologi   >   Aktuella projekt   >   Kvarteret Diplomaten  >   Fördjupning 7

Att förlora lyckan

När man gräver i en stadsmiljö utgör mynt en närmast självskriven fyndkategori. De förekommer mer eller mindre frekvent; dels beroende på den grävmetod man valt, dels på den mängd mynt som ursprungligen varit i cirkulation. Vid undersökningarna i kv. Apeln 2004 kunde vi t.ex. notera att drottning Kristinas regeringsperiod var påfallande väl representerad i fyndmaterialet, medan mynt präglade för både föregående och efterföljande regenter var mer sällsynta. Med undantag för de s.k. nödmynt som prånglades ut under Carl XII’s sista år var det inte förrän en god bit in på 1700-talet som myntmaterialet återigen blev lika frekvent förekommande som det varit vid mitten av föregående sekel.

En avgörande fråga är givetvis hur många mynt som cirkulerat i ett normalt hushåll under olika skeden i historien. Hur pass monetariserat var samhället och vilka grupper integrerades tidigt i en penningbaserad ekonomi? Rimligtvis borde stadens handels- och hantverksgårdar hysa ett förhållandevis rikhaltigt myntmaterial, eftersom olika ekonomiska transaktioner här utförts under lång tid. Som arkeolog gäller det också att vara uppmärksam på var i en gårdsmiljö man befinner sig. Det säger sig självt att fler borttappade mynt bör stå att finna i resterna efter en krog eller salubod, jämfört med en förrådsbyggnad eller ett fähus.

De mynt som påträffas vid våra undersökningar är vanligtvis lågvalörmynt. Man kan enklast jämföra med växelpengar utan alltför stort värde. Så gott som uteslutande rör det sig om kopparmynt. De har förlorats i mörka miljöer, har fallit ur fickor, tappats – vad som verkligen skett lär man aldrig få veta. Men utifrån egen erfarenhet vet man ju hur lätt det är att enkronan rullar in under ett skåp och försvinner… Ett fåtal mynt kan utifrån fyndomständigheterna karaktäriseras som medvetet undanstoppade. Merparten påträffas emellertid ett och ett.

Mängden funna mynt beror som sagt av vilken grävmetod man väljer. Och dessutom vilka hjälpmedel man utnyttjar. I kv. Diplomaten undersöker vi byggnadslämningarna i lager för lager; i omvänd ordning mot hur de ursprungligen bildats. Varje ny nivå som schaktas fram eller blir fint rensad för hand söks rutinmässigt av med metalldetektor vilket är en förutsättning för ett bra resultat. Samtidigt är det inga stora antal mynt vi påträffar. Som en jämförelse kan nämnas att det i kv. Apeln år 2004 samlades in drygt 120 mynt. Det kan låta mycket, men om man beaktar att vi då undersökte åtta tomter som totalt täckte ca 7000 m2 blir antalet genast mindre imponerande. Uppdelat på totalt 69 undersökta hus som utnyttjats under 350 år blir faktiskt antalet försvinnande litet!

Så vi hittar inga skatter av guld eller silver, utan snarare förlorade småpengar. Men det finns en grupp avvikande fynd som är värd extra uppmärksamhet. Det händer att mynt påträffas instoppade i husgrunder, under golvplankor eller i spisfundament. Man kan då försiktigt gissa att de kan ha lagts dit medvetet; kanske med förhoppningen att offret skulle bringa tur – antingen för huset eller dess ägare. Liknande ritualer har tillämpats vid husbyggen ända fram i våra dagar. Mastmynt i nybyggda båtar utgör en annan god parallell. Från kv. Diplomaten finns hittills ett säkert husoffer, daterat till andra hälften av 1700-talet då kopparslanten ifråga – 1 öre kopparmynt, slagen för Adolf Fredrik år 1768 - placerades i grunden till ekonomilängan hus 300 (se Fördjupningskapitel 4).

Ytterligare ett nyfunnet mynt förtjänar emellertid lite extra uppmärksamhet. Det rör sig om grävningens äldsta säkert daterbara fynd, ett kopparmynt med valören 2 öre och valspråket ”Deus protector noster” präglat längs ena sidans kant. Det tillverkades år 1571 för Johan III och var alltså hela 50 år gammalt när de första husgrunderna lades ut i kvarteret. Att det är påfallande tunnslitet och försett med ett hål som punsats rakt genom dess mitt tyder på att det tagits ur cirkulation och fått en ny funktion som smycke …eller amulett. Vems lyckopengen var lär vi aldrig få veta, så historien som ledde fram till att just detta mynt valdes ut förblir okänd. Det är möjligt att det en gång funnits en förtvivlad ägare som sökt sin förlorade lycka i det stöv som ansamlats ovanpå trägolvet i klädesmakargårdens innersta byggnad, vävstugan eller snarare skrädderiet hus 339.

Den flitige serieläsaren kommer osökt att tänka på tecknaren Carl Barks skapelse Joakim von Anka och den betydelse han tillskriver sin första intjänade krona – amuletten som är helt avgörande för att världens rikaste anka skall kunna behålla sin ofantliga förmögenhet! Så lyckobringare kan se ut på många sätt och ha fått sin laddning på skilda vis. Men i kv. Diplomaten har vi hittat ett mynt som burits närmast hjärtat under kanhända en mansålder. Den tunna lilla kopparpengen har säkert inte varit betydelselös för sin innehavare!

Claes Pettersson

Upp