Byggnaden
A 300 har tolkats som ett hus med flera funktioner vilket byggdes
och användes under 1700-talet. Det har troligen främst
använts som förråd och verkstad, men även
som bostad. Bland de verksamheter som skett innanför husets
väggar och som går att spåra arkeologiskt finns
möjligen smide, dessutom har man ätit sin mat på
platsen. Inne i huset har redskap och föremål som knivar,
kritpipor, keramik, porslin, sågade ben och mynt påträffats.
A 300 byggdes på relativt sank mark. För att avgränsa
fukten underifrån lades ett träflislager i byggnadens
botten. Huset byggdes därefter av trä – med stående
stockar, liggande golvbräder och dragarstockar. Dess syllar
underbyggdes med en rustbädd bestående av trästockar
lagda på längden, stöttade av stående stockar.
Ovanpå rustbädden uppfördes sedan stengrund och
väggar. I en av syllarna påträffades ett mynt
– kanske ett husoffer? Inne i huset lade man ut golv och
byggde en spis. Golvlagren innehöll sand, träflis, träplankor,
stockar samt sten och tegel. Vid ingången placerades flata
tröskelstenar.
Byggnaden dateras med hjälp av olika mynt som hittats i
golvlagren. I botten fanns ett kopparmynt från åren
1746–1749. I golvlagrens mitt låg ett mynt slaget
1763 och överst påträffades ett mynt tillverkat
under åren 1802–1808.
Mat som kan ha ätits i huset är bl.a. fisk –
ben av sill, abborre, och torsk påträffades i ett av
golvlagren i huset. En mängd andra ben från grisar
och kor fanns också i huset; djurben som blivit kvar på
golvet. Även ett antal flaskor grävdes fram. Knappar
från kläder och skosulor av läder som människorna
på platsen har använt har bevarats till idag. Redskap
som man använt sig av är liar och knivar och någon
eller några har rökt tobak i kritpipor – den
tidens cigaretter.
Bland de människor som återfinns i det historiska
källmaterialet, och som under 1700-talet ägt marken
där A 300 byggdes, märks stenhuggaren Sven Ljungberg,
timmermannen Gustaf Lindberg, stockhuggaren Håkan Örnberg
och stadstjänaren Johan Björkman.
En arkeologisk undersökning som den pågående
i kvarteret Diplomaten ger en inblick i människors liv –
de sociala, ekonomiska och kulturella uttrycken speglas i boendemönster,
yrken, redskap, föremål, kläder, mat och dryck.
Gårdagens Jönköpingsbor som verkade i kvarteret
var hantverkare med kanske en och annan ko och lite mark. Man
bodde i stadens utkant, intill Kålgårdens sanka marker.
De var inte samhällets fattigaste, men inte heller de mest
besuttna borgarna i staden.
Mats Johansson
Upp
|
