Den här ytan skiljer sig från omgivande tomtmark och
lager inom det angränsande bostads- och verkstadsområdet.
Dels avviker fyndmängden, dels själva innehållet
i lagren. Med andra ord: här finns en mindre areal som markant
skiljer ut sig. Men varför är det så?
I de två lagren påträffades en mängd olika
artefakter. Oväntade föremål metall som mynt,
kanon- och pistolkulor, halsband samt olika förarbeten av
bly, brons, koppar, mässing och järn. Åtskilliga
av metallsakerna är sådant som i vanliga fall direkt
kopplas ihop med stat och krigsmakt. Det handlar om ting som inte
hör hemma i de verkstads- och boendemiljöer där
den vanliga människan framlevt sina dagar.
På samma sätt skiljer sig dessa lager från övriga
undersökta också utifrån vad som Inte har påträffats.
I jämförelse med andra lager är avsaknaden av -
eller den lilla mängd påträffade – vardagsföremål
som keramik och kritpipor påfallande. Skillnaden mot hushållens
materiella kultur så som den avspeglas i vanligt avfall
är tydlig.
Marknivån vi diskuterar kan utifrån föremålsfynd
och omkringliggande byggnader dateras till 1600-talets början,
närmare bestämt dess första årtionden. De
mynt som påträffats har präglats för regenterna
Johan III, Karl IX, Gustav II Adolf samt drottning Christina.
Förutom alla dessa mynt har även en keramikform av Gustav
II Adolfs porträtt hittats. Motivet föreställer
kungen i en propagandistisk pose. Krönt med en lagerkrans
framställs han som den svenska stormaktens segrande konung.
Ytterligare en avbildning av en 1600-talsmänniska fanns på
ett annat ovanligt fynd - en del av ett tyskt ölkrus av s.k.
Westerwaldtyp. Motivet är här en trånande, välklädd
man på en balkong. Drick och glöm!
Statsmaktens attribut finns således rikligt representerade
med mynt, kulor och anspelningar på krigets segrar. För
en framväxande stormakt är det under pågående
krigsår och geografisk expansion viktigt att markera och
motivera krigen och dess kostnader. En väg kan vara att skapa
ett gemensamt mål genom bruk av kollektiva symboler. Här
spelar mynten, vapnen samt krigs- och konungapropagandan en stor
roll. Andra medel kan vara föremål som olika minnesmynt
och medaljer, samt sånger och berättelser där
statsmaktens förhoppningar och önskemål vävs
samman som Guds egna.
Den militärt inriktade produktionen var en central del av
1600-talets värld. I en tid då krig var ett vanligare
tillstånd än fred påverkade detta människornas
mentalitet och livssituation. För att inspirera folkets flertal
fick statsmakten se till att krig blev betraktat som normaltillståndet;
som kultur och av Gud givet. Krigsmakten och militärstaten
krävde förutom folk och fä, även skatter,
extraskatter och ständiga uppoffringar av Rikets invånare.
Därför gällde det att befolkningen medvetandegjordes
om det nödvändiga med krigsmaskineriet och dess kostnader.
Inom den begränsade yta vi diskuterar har totalt sjutton
mynt påträffats. Det rör sig om fem stycken silver-
och kopparmynt slagna för Johan III under 1570-talet, ett
av Karl IX:s 1öre silvermynt präglat mellan 1605 och1611,
fyra stycken av Gustav II Adolfs silver- och kopparmynt (varav
en s k klipping), från åren 1615 - 1627, ett svårtolkat
mynt samt sex stycken kopparmynt slagna för drottning Christina
under1630-talet. Dessutom påträffades vid metalldetektering
en kanonkula och sex pistolkulor i matjordlagren.
Vad gör då dessa udda metallföremål här
i köksträdgårdarna likt hermeliner bland katterna?
Har de kommit hit med inforslade jordmassor? Eller var de som
bodde i kvarteret rikare än man tidigare trott? (se fördjupningstext
5). Bodde rent av välbärgade familjer inom kvarteret?
Eller kom det rika och rundhänta besökare utifrån?
Kan vi se detta oväntade fyndmaterial som ett resultat av
slumpen? Fanns det kanske en djupare innebörd? Ansåg
man kanske att myntad metall gav bra odlingslycka?
Svaret är säkerligen en kombination av att metallrika
jordmassor forslats inom stadsområdet och att man tappat
en hel del föremål i matjorden ute på Maden.
En del ting kan vara tillverkade inom verkstadsområdet.
Här fanns exempelvis smeder och pistolsmeder som kan ha tillverkat
om inte kanonkulor, så i vart fall pistolkulor. En av kvarterets
invånare på 1630-talet hade även tomt och verksamhet
uppe i Dunkehallas industriområde. Ett mer udda föremål
som han tog med sig till Tyska Maden är en halv kvarnsten.
Den kasserade stenen skulle användas som råmaterial
vid byggnation av bostads- och verkstadshus. Dunkehalla var en
av många platser i grannskapet där vapen och ammunition
tillverkades under 1600-talets krigsår.
Människan och hennes produktion i form av varor och föremål
har färdats mellan hantverks- och bostadsområden i
de olika stads- och landskapsrummen. En del av föremålen
kan t.ex. härstamma från jordmassor hämtade från
Jönköpings slotts marker. De har då flyttats om
i samband med de byggnadsarbeten som berörde fästningens
utanverk, påbörjade ungefär samtidigt som markarbetena
på Tyska Maden. Ytterligare föremål bör
ha tillhört de som varit boende och verksamma i området
- både tyska vävare och inhemska hantverkare.
Mats Johansson
Lästips:
Mycket har skrivits om perioden, en av de nyaste, och läsvärda
böckerna är Bo Erikssons Lutzen 1632, utgiven på
Nordstedts förlag 2007.
Upp |
