Tillbaka till startsidan

Se & göra Upplev länet Skolan & museet Arkeologi Konservering Byggnadsvård Samlingar Om museet
     

Aktuellt Arkeologi i Jönköpings län Tidigare projekt PublikationerMånadens historia

Arkeologi   >   Aktuella projekt   >   Kvarteret Diplomaten  >   Fördjupning 12


Pesten i Jönköping

Den hygieniska standarden i ett kvarter som Diplomaten i Jönköping var något annorlunda under stormaktstiden än i dag. Som ett resultat utsattes innevånarna lätt för smitta överförd från skadedjur och ohyra. Pesten var en av de sjukdomar som hemsökte staden. Mellan år 1710 och 1711 avled ca 31% av stadens befolkning.

Så sent som på sommaren 1927 var pesten åter och knackande på dörren till Sverige. Denna gången via hamnen i Gävle. Ett antal sjömän ombord på en norsk ångare hade insjuknat i pesten efter att man avseglat från Senegal i Västafrika. Myndigheterna reagerade raskt vid detta tillfälle och hela besättningen skickades till ön Fejan; en karantänsanstalt i Stockholms skärgård. Där dog ett tiotal män innan skeppet kunde förklaras fritt från smitta.

 

 


Vad är då ”pesten”? Som så mycket annat är det en definitionsfråga. I sin vidare betydelse betyder ordet bara en sjukdom som orsakar stor dödlighet. Med en snävare mikrobiologisk definition är pesten den sjukdom som förorsakas av bakterien Yersinia pestis. I dag rapporteras ca två- till tretusen mänskliga pestfall varje år enligt WHO’s statistik.

Pestbakterien (Yersinia pestis) har sin normala hemvist på den sibiriska stäppen, i Sydostasien, i Centralafrikas djungler och i Klippiga bergen. Där invaderar den olika arter av gnagare. Flertalet arter klarar bakterien angrepp väl, de kan insjukna lindrigt men därefter tillfriskna. Ibland utbryter emellertid en epizooti med stor dödlighet. Både svartråttan och brunråttan är känsliga för pestbakterien och ett utbrott bland dessa orsakar vanligtvis stor dödlighet. År 1710 var råttorna i Jönköping värddjur för loppor som smittas då de sugit blod från redan pestsjuka råttor. En råttloppa som har smittats nämnda bakterie blir sjuk och vansinnig av törst.

De åtgärder man vidtog på 1700-talet för hålla pesten borta innebar att varje tamdjur, som t.ex. nötkreatur, får, svin och höns, skulle hållas bort från stugorna. Djuren skulle utestängas från de rum som stadens invånare skulle vistas i. Andra föreskrifter var att stalla stadens lösspringande svin, en uppmaning som stadens borgare struntade i att åtlyda. Förmodligen har en och annan råtta inte vållat särskilt stort rabalder i det sannskyldiga menageri som varje gård utgjorde.

En Jönköpingsbo som blev biten av en smittad pestloppa insjuknade inom två till sex dagar. Det första symtomet var en akut feber och svullna lymfkörtlar. De typiska bölderna är extremt känsliga. Beroende på var loppan bitit utvecklades bölder i ljumsken, armhålan eller på halsen. De kunde bli stora som gåsägg eller mer. Om bölden brast och tömde sig på innehåll var det ett gott tecken – då fanns det hopp om tillfrisknande!

År 1710 kunde Jönköpingsborna läsa följande information, utsänd av Collegium Medicum vilket motsvarar dagens socialstyrelse :

”Bland alla allmänna smittosamma sjukdomar, som härrör av en förgiftad oren luft, bör Pestilensen billigt hållas för den gruvligaste och farligaste. Farliga kallas hon i anseende till den stora allmänna fara som då utan åtskillnad hänger över alla; gruvlig i betraktande av det häftiga mord och våld hon utövar mot alla utan att lämna rådrum eller tid att betänka sig”.

 

Joakim Svahn


 

 

Upp

Moderna råttor
 
 
 
 
Pestens olika varianter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 





 

 
Tillbaka till startsidan Jönköpings läns museum  |  Dag Hammarskjölds plats 2, Jönköping  |  Tel +46 (0)36-30 18 00  |  www.jkpglm.se  |  info@jkpglm.se