Inom arkeologin sker vanligtvis en tolkning av utgrävningens
resultat baserad på de undersökta materiella lämningarna.
Att spåra och tolka existensiella uttryck är desto
svårare. Olika former av möjlig påverkan, samt
uttryck för identitet, ideologi och klass kan dock spåras
i det fysiska materialet. Detta eftersom människan är
en kulturell och social varelse, vars identitet såväl
som ekonomi avspeglas i hennes materiella lämningar.
De första invånarna som befolkade gårdarna i
dagens kvarteret Diplomaten kom från Tyskland. Gruppen bestod
av hantverkare, som genom sin skicklighet och sitt yrkeskunnande
erbjöds boende i staden. Östersjöregionens städer
var samtidigt attraktiva platser för tyska kolonisatörer.
De första tyska invandrarna kom till Sverige under medeltiden.
Först till Gotland och Kalmar, senare till städer som
Stockholm, Västerås och Jönköping.
Det område i Jönköping där dessa hantverkare
bosatte sig kallades ”Maden”. Det var ett vått
och fuktigt markområde som låg mellan den egentliga
stadsbebyggelsen i norr och Munksjöns strandängar. Området
fick tillnamnet ”Tyska Maden.”. Marken dränerades
så gott som lät sig göra; ris, trä och sand
lades ut som grund. Därefter kunde ett nytt kvarter byggas
och befolkas med tyska invandrare.
Hit kom alltså yrkeskunniga hantverkare som värvats
på Kontinenten för att bosatta sig i Jönköping,
en stad belägen nära gränsen mellan de svenska
och danska rikena. De tyska familjerna fick även bygga sina
gårdar i övergångszonen mellan stad och land,
mellan torra land och våtmark. Man kan rent av hävda
att de fick bo mellan det kända och det okända; mellan
det kultiverade och det vilda. Förutom sin identitet som
tyska invandrare; som medlemmar av en etnisk minoritet och som
tekniköverförande hantverkare fick dessa män och
kvinnor även en identitet som nybyggare och gränslevande
människor.
Under medeltiden och följande århundraden fanns i
människors medvetande en uppfattning om gränsernas geografi
och identitet. I gränslandet möts motpolerna. Innanför
stadsmuren fanns det ordnade och anlagda – utanför
stadens gräns fanns det vilda, inklusive andra människor.
Andra viktiga gränser existerade mellan inägor och utmarker.
Vattendrag, sjöar och skogar utgjorde fysiska gränser.
Samtidigt fanns det också symboliska gränser, profana
avgränsningar och förbjudna zoner. Då som nu förekom
rum där ickenormativa regler gällde, t.ex. fristäder,
heliga rum och kultplatser.
I och med nationalstaternas framväxt och expansion skapades
nya gränser med omformade geografiska rum. Den enskildes
identitet bestämdes av om man befann sig tillhörde eller
befann sig utanför dessa gemenskaper. Synsätt med Vi
och de andra grupperade individer som svenskar eller tyskar, som
hallänningar och danskar eller som västgöte och
svensk. Allt bestämdes av var man bodde och under vilket
skede masn levde. I samband med krigsår och påföljande
fredsavtal ändrades gränser så att en dansk och
halläning över en natt kunde förvandlas till svensk
och hallänning. Parallellt med de fysiska gränserna
fanns och utvecklades uppfattningar om identitet och tillhörighet,
om gemenskap och uteslutanden.
När dåvarande statsministern Carl Bildt år 1991
släppte boken ”Hallänning, svensk, europé”
framträdde i bokens titel ett paradigmskifte vad gäller
gräns och identitet. Förut hade människor i nutiden
Sverige oftast angivit ”svensk” eller möjligen
”smålänning och svensk” som sin identitet.
Alternativt hade man framhållit sitt ursprung eller tillhörighet
till en by, socken eller stad. Nu ingick plötsligt en tredje
kulturell konstruktion och identitet uttryckt i de tre föreställda
gemenskaperna: Hallänning, svensk och Europé.
Vidsträckta begrepp som nation och region kan inte baseras
på personliga relationer utan är föreställda,
relativa och konstruerade gemenskaper. Hur identifierade sig då
de under 1620-talet invandrade tyska hantverkarna sig i Jönköping?
Som hantverkare? Som tyskar? Som smålänningar och svenskar?
Och hur påverkades man av att vara den som bodde i gränsstadens
utkant; i övergången mellan stad och landsbygd längst
nere på Maden? Går detta identitetsskapande att spåra
i de arkeologiska lämningarna; i de fysiska materialet och
kanske även i historiska källor? Trots allt kan man
bara kan ana eller gissa vad varje enskild individ ansett sig
ha för identitet och hur man uppfattat sin geografiska tillhörighet.
Vad säger detta oss om identitet och den sociala ställning;
dvs den existentiella verkligheten?
Bland de mer anmärkningsvärda fynd som hittills gjorts
vid undersökningen av kvarteret Diplomaten befinner sig de
föremål från 1600-talet som bär en tydlig
tysk prägel. Vi har påträffat flaskor till Rhenska
viner, skärvor från vitvinsremmare samt frön och
kärnor från sydländska frukter. De första
invånarna på Maden tog alltså med sig sin kulturella
bakgrund och de vanor man haft som ”tyskar”. Kanske
var det för att stärka sin identitet som man nyttjade
sådant som ansågs vara typiskt tyskt. Vid den här
tiden kan det t.ex. inte ha uppfattats som speciellt småländskt
eller svenskt att dricka vita viner – och dessutom ur rätt
sorts glas!. Kanske blev dessa kulturella markörer viktiga
symboler för de nya invånarnas identitet - som tyskar
i exil.
Likt andra invandrargrupper assimilerades tyskarna efterhand
in i det svenska samhället. Processen går att spåra
i arkiv och andra skriftliga källor genom att efternamn med
tysk prägel efterhand försvenskades. Vi ser hur en ny
svensk-tysk eller snarare identitet som svensk föds. I och
med detta försvinner också de tydligt tyska inslagen
i fyndmaterialet under följande århundrade (1700-talet).
Samtidigt förblev ”Maden” en gränstrakt
i stadens utkant. Namnet ”Tyska Maden” byttes efterhand
ut till att åter i vardagslag endast vara ”Maden”.
De tyskättades identitet som tyska invandrare avtog med
åren. Svenska hantverkare flyttade samtidigt in i kvarteret.
Kvarterets hantverksprägel bestod, liksom områdets
ställning som ytterområde; man bodde fortfarande i
stadens utkant under 1700- och 1800- tal. Identiteten som hantverkare
och gränslevande Jönköpingsbo kvarstod men en småländsk
och svensk identitet kom att ersätta den invandrade tyskens.
Allt som är centralt har en gång varit, eller kommer
att tillhöra periferin framöver. Kvarteret Diplomatens
har förvandlats från ett ytterområde till en
central plats i Jönköpings innerstad. Rummets historia
i kvarteret är historien om förändring. Inom den
geografiska kontexten har sociala, ekonomiska, kulturella och
rumsliga begrepp skiftat över tidens lopp. Kvarteret har
för stadens invånare gått från att vara
den våta platsen som invandrare bebodde till att bli centrala
tomter avsedda för parkeringshus och arkivhus. Från
en våtmark som fyllts ut med ris och sand, därefter
hantverksgårdar, fattigkvarter och parkeringsplats. Historien
om platsens identitet fortsätter över dagens arkeologiska
undersökning fram till plats för bilar och arkiv.
Mer att läsa:
1. Anderson. B. 1991. Den föreställda gemenskapen. Daidalos.
2. Arnstberg. KO, Ehn. B. 1989. Etniska minoriteter i Sverige,
förr och nu. Liber.
3. Duerr. H P. 1985. Dreamlines, Conserning the Buondary between
wilderness and civilization. Basil Backwell.
4. Gould P, White R. 1974. Mental Maps. Harmoundsworth.
5. Harryson. D. 1998. Skapelsens geografi. Ordfront förlag.
6. Hobsbawn. E, Ranger. T (eds). 1994. The Invention of Tradition.
Cambridge Univ. Press.
Mats Johansson
Upp |
