Om arkeologi Månadens historia Aktuella projekt Tidigare projekt Arkeologiskt program KulturmiljövårdPublikationerVåra verksamhetsområden

Arkeologi   >   Aktuella projekt   >   Kvarteret Diplomaten   >   Dagbok   >   Dagbok 8

8–26 oktober 2007

Ett flyttat övningsfält & ett besök i underjorden

Logistikens vedermödor, en murken tröskel och kanske lite choklad …
Den 10 oktober beställde vi tio byggmattor - ett hösttecken så gott som något. Nu är vi inne i den kalla årstiden och det gäller att skydda sig mot tjäle och vinterkyla! Mycket riktigt slog också vädret till knappt två veckor senare. Då fick mattorna läggas ut och alla våra vattenslangar tömmas.

En annan praktisk detalj av stor betydelse rör flyttningen av vårt pumpsystem. Vi har beställt en flyttning av wellpointspetsarna till den 5 november. De kommer då att placeras ut kring tomterna 217 och 30/218. Därefter kan vi gå ner på djupet även i fältets norra del. På maskinsidan fick Lasse Ericsson tillfälle att testa ny Terex hjulgrävare under drygt en arbetsdag. Men det blev ingen affär, så Gamla Bettan, hans trogna röda O&K-maskin får gå ett tag till! Dessutom stannar Lasse Enthav ytterligare några dagar – vi fortsätter att utnyttja två grävmaskiner fram till månadsskiftet.

Under den gångna perioden avslutade Linnea och Karin tvättningen av slagg från sommarens utgrävning vid Lundströms plats. Linnea gick på en välförtjänt semester, medan Karin flyttade över till vårt projekt. Den 22 oktober fick vi dessutom en välkommen förstärkning i form av Ilona Carlson från Malmö. Hon kommer att tillbringa fyra veckor i de småländska kulturlagren …

Registreringsarbetet går vidare; i nuläget har vi 312 poster inskrivna. Främst rör det sig om olika metallfynd, varav många skall gå vidare till konservering. Men även andra, mer förgängliga material tas om hand. Till exempel har vi förevisat den intressanta tröskelstocken från hus 325 för Maria Ridderberg. Hon kommer att ha en central roll i det fortsatta arbetet med den nya stadshistoriska utställningen. Maria var mycket positiv till vår idé att stocken på nytt skulle kunna fungera i sin gamla roll, men nu vid passagen in i utställningslokalen! Fast först krävs en tidödande konservering som kommer att utföras vid Kalmar länsmuseum. Vår vaktmästare och tusenkonstnär Peter Berntsson har redan bockat till en plåt som skall fungera som vagga vid transporten.

På utbildningssidan har vi precis haft ett givande besök av Anne Carlie, normalt verksam vid RAÄ / UV’s kontor i Lund. Ämnet för Annes föredrag var husoffertraditioner i Sydskandinavien under förhistorisk tid. Föreläsningen drog många besökare – inte konstigt, med tanke på de goda kopplingar ämnet har ända in i kvarteret Diplomatens 1600-tal!

Till sist några ord om periodens praktfynd, formen med en bild av Gustav II Adolf. Vi har diskuterat att göra en avgjutning i latex, men antagligen skulle man förlora mycket av detaljrikedomen. Samtidigt vore det kul om museet på något vis skulle kunna utnyttja formen i sin marknadsföring. Och eftersom vi alltmer lutar åt en tolkning där formen utnyttjats till bakverk eller konfekt, vore det väl på sin plats att lansera choklad med ett äkta motiv till Gustav Adolf-dagen? I år råkar det dessutom vara 375 år sedan kungen stupade vid Lützen, så det skulle ju passa alldeles utmärkt!

Vem bodde i Diplomaten – egentligen?
Per Ericsson har sått lite tvivel angående Vantmakeriets koppling till kv. Diplomaten. Han menar att det främst var i grannkvarteret Dolken som de tyska vantmakarna fick sig tilldelat bostäder. Kronans utgifter upphörde dessutom efter 1623, varefter faktoriet övergick i privat regi. De arkeologiska resultaten tycks ju tala för en gårdsbebyggelse först kring 1630. Trots detta tyder fyndmaterialet på en tysk närvaro. Kan man ha värvat utländsk arbetskraft till textilindustrin även efter 1623?

En annan tvistefråga rör vilka insatser som skett på Kronans initiativ i kv. Diplomaten. Storskaligheten, det höga tempot i genomförandet och den enhetliga planering som krävts borde tala för att det funnits en övergripande styrning i stadsbyggnadsprojektet. De välgjorda terrasserna har lagts ut på kort tid, kanske bara något år. Därefter har tillväxthorisonter för vegetation som Jens kunnat identifierat utbildats över terrasserna. Vår tolkning är att en större yta har gjorts byggklar, men att bara en mindre del har tagits i anspråk initialt. Gissningsvis började man med att bebygga tomterna mot Slottsgatan och Missionsgränd. Resten av den förberedda ytan har fått ligga för fäfot under några år.

En fråga vi undrat mycket över har givits en högst logisk tolkning av Per Ericsson. Det gäller förekomsten av likåldriga skogsbestånd som man kunnat avverka i samband med stadsbyggnationen. Vi talar då både om större träd och de ”julgranar” risbäddarna till stor del byggts upp av. Förklaringen står antagligen att finna i en naturmiljö som under lång tid präglats av kolningsskogar. Har man bara skött återväxten så borde det nog inte ha varit så svårt att finna likåldrig skog i Jönköpingstrakten kring 1620-1630!

Slottets sand och ett begravt starrkärr
Länsmuseets militärhistoriker Sven Engkvist (tidigare knuten till Försvarsmuseet på A6) har bekantat sig med några av fynden från kv. Diplomaten. Han kunde direkt identifiera flera dräktdetaljer som spännen, knappar etc. som sannolik soldatutrustning. Däremot betvivlade Sven att det verkligen skulle ha varit danskarna som skjutit av de kulor vi påträffat. Sommaren 1612 skedde nämligen ingen egentlig belägring, eftersom Christian IV varken fick fram sitt artilleri eller de förstärkningar han behövde. Däremot utnyttjades området invid slottets utanverk till övningsplats för garnisonen. Där skedde stora markarbeten då befästningarna utbyggdes under 1620- och 1630-tal. Det stämmer påfallande bra överens med att våra äldsta hus uppförts vid den tiden. Sanden till terrasserna skulle ha kunnat hämtas från slottsområdet!

Den 22 oktober gjorde vi ett ”titthål” ner i mossmarken på den plats där hus 339 legat. Allra överst hittade vi ett fundament av stora, parallellt lagd stockar som burit husets östra gavel. Därunder följde en ganska klen rustbädd av granris och påförd sand. Nästa lager bestod av ca 60 cm komprimerad starrtorv. Intressant nog så förekom utkastad, knytnävsstor sten här och där i torven. Det kan bara tolkas som att folk har varit ute på mossen långt innan staden byggdes ut över Moratzet! Under torven följde kraftigt vattenförande sand, vilken i sin tur avlöstes av ett kompakt gruslager nere på + 85.20 meter över havet. Den nivån ligger ca 4 meter under Vätterns nuvarande vattenyta, men motsvarar rätt väl bronsålderns torra land.

Med rötter djupt fästa i sanden, men med resterna av trästammen högt uppe i torven (kring + 86.30 m.ö.h.) stod en tallstubbe. Den bör kunna hjälpa oss med en datering på mossens – eller egentligen starrkärrets – tillkomst. Eftersom våtmarken bildats genom försumpning har trädet långsamt dränkts. Det dödsår som anges vid en 14C-analys visar när kärrvegetation slutgiltigt tagit över området.

De prover Jens hittills analyserat från både sand och gruslager visar upp en påfallande likartad flora. Man möter ett område ända sedan äldre järnålder präglat av fuktängar och stillsamt igenväxande sankmarker. Dessutom förekom träkolspartiklar som kan härhöra från antingen svedjning eller naturliga skogsbränder. Skall man sammanfatta, så har vi trots djupschaktning inte påträffat några överlagrade torvhorisonter. Därför verkar det inte behövas några fler mer eller mindre livsfarliga schakt långt ner i det okända. Det beskedet förenklar tillvaron betydligt!

När det gäller dendrokronologi, så efterfrågade Hans Lindersson några prov från våra ”julgranar” – dvs. de ungträd som ligger i risbäddarna. Hans misstänker att det kan vara frågan om tillvaratagna toppar från större träd, vars stammar utnyttjats i våra timmerterrasser och andra byggen. I så fall skulle dendroprover kunna utnyttjas till att identifiera topparna såsom härhörande från samma trädbestånd, trots sina ynka 10-12 årsringar!

Ett svårslaget besöksrekord
Bland den senaste tidens besökare finns Jönköpings scoutkår som guidades runt på kvällen den 8 oktober. Men frågan är om det inte börjar bli väl mörkt för sena specialvisningar? Omvårdnadsprogrammet från Erik Dahlberghsgymnasiet har också kommit på besök. Vårt visningsrekord inträffade emellertid onsdagen den 10 oktober. På grund av diverse felläsningar och andra missförstånd kom både stadsbibliotekets och länsmuseets personal samt en gymnasieklass hit samma förmiddag. Vi hade förväntat oss ett besök… Dessutom hölls den sedvanliga lunchvisningen kl. 12:00. Totalt innebar det 3,5 timmar oavbruten guidning! Den 26 oktober tog Joakim hand om en grupp från Jönköpings folkhögskola, den skola där han själv varit elev för några år sedan!

Gårdarna

Tomt 208 / 22 En tröskel och ett fyndrikt skrädderi
Undersökningen av tomt 208 har gått in i sitt slutskede. Jens har tittat på innehållet i de sandlager som använts för att bygga upp terrassen som hus 325 byggts på. Förutom allt träflis (dvs. byggavfall) som proverna innehöll hittade han spår efter en torrmarksflora, vilket borde kunna betyda att man hämtat sitt byggmaterial borta vid det tidigare stadsområdet eller kanske på Bymarkens torra backar? Gödselinnehållet visar att djuren betat på mark med helt annan flora än som vuxit ute i kärret där kvartersmarken lades ut.

I vad som bör ha varit den ursprungliga östra gaveln i hus 325 har en igensatt dörröppning hittats. Den hade bilats i själva syllstocken och hålen efter dörrposterna var fortfarande synliga. Denna tröskel hade vid något skede höjts cirka 20 cm genom att man hade tagit bort dörrposterna, lagt dit två stora stenar och ovanpå lagt en ny tröskel. Utrymmet mellan gammal och ny tröskel hade fyllts med blålera. De olika tröskelnivåerna motsvarar de två golvnivåer som har konstaterats i huset. Tröskelstocken är utan tvekan ett tankeväckande fynd – här har några av kvarterets allra första innevånare klivit dagligen! Egentligen vore den ett givet inslag i den nya stadshistoriska utställningen. Frågan är bara om den kan konserveras och bevaras till ett rimligt pris?

Inne i hus 339 har en golvnivå av trä brutits upp, men Jeanette fortsatte oförtrutet att hämta in märkliga fynd. Metalldetekteringen har t.ex. givit både fint utförda hyskor och råvara i form av en bunt mässingstråd. Dessutom har flera Kristinamynt och en ullsax (en s.k. sisare) kommit fram. Jens hittade både ull och linfibrer i prov från hus 339. Vi är alltså verkligen hemma hos skräddaren – om nu någon fortfarande skulle tvivla på det!

Under vecka 42 schaktade Karin och Jeanette ner till sättsanden under hus 339. Sandlagret var cirka 20 cm tjockt och låg över en risbädd. Byggnadens väggar vilade på grova, obarkade stockar.

Den 25 oktober beslöt vi oss för att inte driva frågan om en utvidgning av undersökningsområdet i tomt 208. Den aktuella ytan i fältets sydöstra hörn skall inte beröras av ABM-bygget. Dessutom erbjuder borttagandet av den kvarstående grunden från 1906 sannolikt stora problem i ett så pass begränsat schakt (25 – 30 m2). Frågan är också om inte de mest intressanta ytorna redan perforerats av den sentida pålningen? Detta gäller främst vägglinjerna i hus 325, samt kontaktytan mellan hus / tomt och gata. Om utvidgningen skulle bli av borde det således mest handla om ren ”golvgrävning” inne i hus 325…

Tomt 209 / 23 Ett riktigt fähus …och en kedja utan motstycke!
Mats jobbade inledningsvis med det timrade fähuset (hus 327) i gård 209. Bland fynden kan nämnas ett mynt präglat för Gustav II Adolf; ett öre kopparmynt. Hur har man kunnat undgå att märka när man tappat dessa rejäla slantar? Dessutom påträffades flera skärvor från kokkärl med en utformning som tydligt skiljer ut sig. I brist på bättre bestämning på trebensgrytorna väljer vi att så länge att tala om ”tysk” keramik. I de prover som Jens analyserat från golvlagret är tendensen helt klar – koskit i massor, rena gödsellagar som ansamlats på golvet i ett fähus.

Vid en fortsatt schaktning ner i risbäddsnivå utanför fähuset började toppen på timmerkistorna / terrasserna att synas. Bland detektorfynden märks flera blykulor och en lång metallkedja med konstfullt sammanfogade länkar och en tillhörande platta med växtdekor. Ett riktigt praktfynd – förutsatt att någon kan berätta vad kedjan använts till! Är det frågan om en dräktdetalj eller har den prytt en hästutrustning? Och hur har den hamnat i en rustbädd under bebyggelsen i tomt 209?

Oväntat nog följde ytterligare ett timmerhus under hus 327. Det handlade om en välgjord byggnad med fint utförda knutningar och ett stabilt trägolv. Detta förråds- eller fähus avlägsnades med Lasse Enthavs hjälp den 11 oktober. Det fundament som huset uppförts på visade sig vara en timmerkista med upp till tre stockvarv och en tät fyllning av ris och sand i ungefär lika delar.

Ett schakt på risbäddsnivå i tomt 209 visade tydligt att den tidigare omtalade ”Omtrampade” överytan på torvlagret hörde hemma inne i en mindre kreatursfålla. På platsen fanns en yta täckt av gödsel som begränsades av ett stängsel. Där ser man faran med slutsatser utifrån alltför små titthål! Fynden var fåtaliga, men ett fragment av en svarvad träskål var roligt att finna. Den typen av kärl bör i vissa miljöer ha varit det vanligaste inventariet i hushållen, men har bara bevarats vid ytterst få tillfällen.

Vad som var gemensamt för både tomt 209 och 210 var de tunna rustbäddar som lagts ut över knappa 2 dm sand. Det var sannerligen inte mycket; speciellt inte i kvarterets hittills blötaste undersökta parti! Dessutom kunde man tydligt se hur det första sandlagret lagts ut för att jämna av mellan de tuvor är så karaktäristiska för ett starrkärr. Vi tog ett prov från den knivskarpa övergången mellan torv och sand. Förhoppningsvis kan Jens fånga in den absolut sista generationen växtlighet på mossen; den som blivit nedpressad då sanden lagts på plats. I en sådan analys innefattas den verkliga ögonblicksbilden!

Tomt 210 / 24 Det första huset
Vi har också gått vidare med schaktning i tomt 210. Inne i gårdsytan har toppen på timmerkistorna kommit fram. De var fyllda med risblandad sand och hade utplacerats som terrasser där man planerade att bygga sina hus. Vid detektering i den avbanade nivån påträffades massor av metallföremål, bland annat flera mynt (inklusive vår första klipping), metallsmältor …och en kanonkula!

Och så – den 11 oktober – fick vi vårt första riktiga hus i tomt 210. Tidigare har det ju mest rört sig om skjul i Prosten Junbäcks trädgård, men det nu undersökta hus 350 var en riktig bostad. Det låg längs med vreten i tomtens norra del och hade en kraftig träsyll, ett spisfundament i nordväst samt lergolv. Ett Kristinamynt som hittades på golvet ger en antydan om dateringen för denna tidiga byggnad.

På de öppna partierna av tomt 209 och 210 bestod den framschaktade ytan av en risbädd blandat med sand. Här och var kunde man ana stockar som tillhörde timmerterrasser från grundläggningsfasen. I detta osannolika sammanhang hittades en liten ( ca 7 cm i diameter) oval pressform av bränd lera föreställande Gustav II Adolf i profil. I övrigt hittar vi alltmer mynt från Gustav II Adolfs regeringstid och även från Johan III’s dagar. T ex ett skinande blankt 1 öre kopparmynt, präglat 1627.

Tomt 212 / 26 Ett riktigt kök
Då de sista resterna efter 1800-talets hus lyftes bort i slutet av oktober avtäcktes lämningarna efter en kökslänga med en stor bakugn centralt placerad. De sot- och asklager som fortfarande ligger på plats inne i själva ugnsrummet borde kunna avlockas en hel del information. Vi får se vad Jens kan tänkas hitta under mikroskopet! Intressant är att denna byggnad så väl motsvarar de kök som undersöktes på liknande placeringar i gårdarna 34 och 36 i kvarteret Apeln 2004.

Tomt 213 / 27 En första kontakt
Vi har för första gången tangerat den tomt som numrerats 213. Ett gränsdike; en nord-sydlig vret mellan denna gård och grannfastigheten i öster påträffades då rasmassor från den senaste bebyggelsen avlägsnades. På båda sidor om skiljet låg tydliga ler- och jordgolv.

Tomt 217 Skeva hus och Westerwaldkannor
Arbetet fortsätter även på tomt 217. Beträffande den nu bortschaktade stockmakarverkstaden hus 327 kunde Jens bestämma att mullbänkarna verkligen varit uppbyggda av grästorvor. Precis som vi antog! Golvnivåerna inne i byggnaden visar dessutom tydliga spår av brand och en partiell rasering. Inne i det märkliga huset med den skeva östgaveln fortsatte Mats att göra fina fynd. Han har hittills plockat in flera fragment av en rikt dekorerad s.k. Westerwaldkanna, figurkakel av karaktäristiskt 1600-talssnitt och två Kristinamynt. Dessutom har en klipping från 1625 påträffats intill det stora kvarnstensfragmentet vid husets sydöstra hörn. Stenen kan för övrigt ha ingått i en murad eldstad eller ett skorstensfundament.

Mycket av jobbet i denna långsmala tomts västra del har dock inriktats mot den förmodade anläggningsväg som upptäcktes i botten av gropen där transformatorn tidigare stod. Efter att ett kraftigt träflislager hyvlats bort står det klart att vägen fortsatt diagonalt söderut genom redan utlagd tomtmark. På vissa ställen var dess yta belagd med kullersten eller småsten. På andra låg plankor utlagda i vägens riktning. Vägen hela ger ett provisoriskt intryck – likväl har man anpassat utformningen av nya byggnader utifrån dess sträckning.

I tomtens östra del har vi rensat fram ett smalt skjul (hus 345) som uppförts längs vreten i den södra tomtgränsen. Denna länga fortsätter som ett tydligt jordgolv väster om vår provisoriska körväg. På norra sidan av tomt 217 skymtar en tvårumsbyggnad försedd med träsyll och grund lagd av sandstensflis. Mitt i gårdsplanen låg ett antal sena stolphål och rena skräpgropar.

Vi vet från skriftliga källmaterial att gård 217 har delats upp på 1700-talet. Dess delar inkorporerades då med grannfastigheterna i norr. Frågan är nu hur dessa sammanslagningar går att urskilja i de fysiska lämningarna? Har de märkts ut? Eller har man köpt och sålt delar av tomterna, men kanske behållit de hus som uppförts i enlighet med den äldre indelningen?

Tomt 218 / 30 Torvmosse och vapensmedja
Under vecka 42 började Joakim och Rickard att rensa fram det välbevarade trägolvet i hus 326, den byggnad där glasknappen med hjärtmotiv påträffades tidigare. Metalldetektorn gav utslag direkt, bl.a. för två skinande blanka kopparskivor. De var aningen mindre än Kristinamynt och saknade märkligt nog varje form av prägling. I samma nivåer kom även fint matriskakel av 1600-tals typ. Vid fortsatt grävning påträffades en ny ekonomibyggnad i tomtens bakkant. Utifrån dateringarna bör den härhöra från tiden före Magnus Sophs övertagande av gården och har då utnyttjats av hans föregångare pistolsmeden. Under detta hus följde ytterligare en byggnad – 1600-talets stall har inte precis utmärkts av någon lång livslängd. Längs bak i tomten påträffades också terrasstimmer av mycket kraftiga dimensioner som försetts med noga utförda inhak för de låsande störar som slagits ner genom rustbäddarna. Joakim kunde rita en mycket instruktiv profil för hela stadsbyggnadsskedet, från grunderna ner genom rustbäddar och påförda sandlager till carextorvens yta.

Susanne och Christina har schaktat bort dom sista resterna av brygghuset med dess möjliga keramikugn. På nästa nivå påträffades en fin verkstadsbyggnad som också den borde kunna kopplas till pistolsmedens verksamhet. Flera verktyg kunde samlas in, bl.a. en liten hammare som utförts helt i brons! Dateringen bekräftas också genom fynd av mynt präglade för Ulrika Eleonora. Men samtidigt är vi inte helt klara med krukmakeriet ännu, eftersom vi påträffat en dumpningsplats i tomtens sydvästra del. Här har man varit snälla nog att lämna fat med dateringen klar – Anno 1746 stod tydligt skrivet i kärlets botten.

Tomt 219 / 31 Golv och kanonkulor
Att det fanns minst en nivå till av byggnader under verkstadslängan hus 342 / 343 / 346 var helt tydligt. Noga avvägda stensyllar låg under lämningarna av dessa 1600-talsbyggander. Något längre söderut fanns ännu rester av gårdsplanens stenläggning bevarad. Därför kom det inte direkt som någon överraskning att nya golvlager följde direkt under de som togs bort. Inom hus 342 var det äldre trägolvet mycket fint, med de breda plankorna utlagda i nord-sydlig riktning. Järnplattan på det yngre golvet visade sig vara bara ca 5 cm tjock. Dess funktion är fortfarande oklar, men den borde ha kunnat fungerat som underlag till en öppen mindre eldstad. I hus 343 detekterades fyra Kristina-mynt fram på den nya golvnivån, en bra indikation på vilka tidsramar vi rör oss inom. Lite märkligare var fyndet av två kanonkulor som låg i verkstadskomplexets golvnivåer. Fast kanske är det inte så konstigt – kulorna kan ha utnyttjats till mala med.

I den östra delen av tomt 219 schaktades lämningarna efter hus 329 bort. Direkt under påträffades ett öst- västligt hus med två rum. Byggnaden har utgjort den södra längan i den ursprungliga gård 219 innan denna utökades. Dessutom gick det att urskilja ytterligare en vret – den öst-västliga tomtgränsen mellan fastigheterna i den äldre fasen. Ute i gårdsplanen syntes slaggfyllda nedgrävningar, kanske tunnor som grävts ner inne mellan husen.

Mot periodens slut började vi bli klara med verkstadslängorna i gård 219. Rustbäddarna ligger nu framschaktade och därunder finns riktigt tjocka sandlager. Det förefaller som om man byggt dessa gårdar något senare och därför kunnat dra lärdom av de misstag grannarna i väster gjort. Lösningen blev att bygga högre och bättre terrasser. Denna höjdskillnad har efterhand jämnats ut allteftersom också de äldre tomterna i kvarterets västra gårdsrad fyllts upp och på nytt gjorts beboeliga.

Tomt 220 / 32 Den försvunna gårdens återkomst
Under vecka 42 schaktades de sista resterna efter gjuteriet, hus 333, bort. Dessförinnan hade man kunnat konstatera att dess ursprungliga skorsten stått i väster, medan den östra var ett sent tillägg. Dendroprover togs från alla de tre separata rustbäddarna till ässjan i hus 333. Om vi har tur kan dessa prov bidra med en finkronologi för denna märkliga byggnad!

Med lite bakgrundskunskaper beträffande de förändringar tomtmarken utsatts för, har det varit möjligt att identifiera den norra huslängan i ”den försvunna” gård 220. Efter en hel del rensning och tankearbete lyckades Sven och Ilona strukturera lämningarna på nivån under hus 333. Här fanns inga tydliga hus till att börja med, istället fick arbetet inriktas mot småpartier med kullersten, mot upplösta träsyllar och olika lagerskiljen i golvnivåerna. Och idogt arbete ger frukt – till sist framträdde ett kraftigt nedbrutet, men i det närmaste komplett hus med flera rum. Byggnaden dateras genom fynd av flera Gustav II Adolf-mynt, inklusive en liten klipping. Väster om huset fanns tydliga nedgrävningar, bl.a. två kvadratiska kar och en förmodad latrintunna som delvis fyllts med tegelskrot.

Som en bonus har vi kunnat fylla på med flera diffusa huslämningar i tomtens östra del. Det har funnits en mer eller mindre sammanhängande husrad längs med tomtens norra sida under bebyggelsens äldsta skede. Bäst bevarade var husen närmast Målargatan där både syllstockar, golv och stora hörnstenar låg kvar på plats. Mitt i tomten hade däremot nedgrävningar från gjuteriets tid förorsakat allvarliga skador. Dateringen hjälps upp av ett säreget offerfynd där flera Kristina-mynt deponerats på jämna avstånd under en syllstock i det östligaste huset.

De gropar i bakgården som Joakim och Rickard arbetat med visade sig vid Jens analys innehåller massor av fröer från enbär. Man kan undra varför; vad kan bären ha utnyttjats till? Å andra sida bör det säkert ha vuxit många enar ute på fäladerna i en hårt exploaterad betesmiljö som trakten kring Jönköping. Sammanfattningsvis har Jens funnit spår efter en utomhusmiljö med blandad användning; kort sagt en riktig bakgård. Nivåerna dateras i nuläget av mynt präglade för Carl XI. Dessutom har den ursprungliga vreten mellan gårdarna 219 och 220 dykt upp med tydliga lagerskiljen och allt. Att området utnyttjats som avstjälpningsplats för gjuteriet syns på det lager av gjutformsdelar som legat längst ner i tomten.

Upp