Om arkeologi Månadens historia Aktuella projekt Tidigare projekt Arkeologiskt program KulturmiljövårdPublikationerVåra verksamhetsområden

Arkeologi   >   Aktuella projekt   >   Kvarteret Diplomaten   >   Dagbok   >   Dagbok 4

14 juli–3 augusti 2007

Semestertider

OK – det är bara att konstatera. Sommaren 2007 har inte precis bjudit på något höjdarväder i Jönköpingstrakten. Regnskurar och gråväder istället för sol och högsommarhetta. Samtidigt har det egentligen inte varit så mycket till nackdel för grävningen. Det trävirke som bevarats i huslämningar och gårdsplaner torkar inte ut lika fort och färgskiftningarna i kulturlagren går bättre att urskilja så länge lagren är fuktiga. Så arbetet fortgår efter planerna trots allt – i nuläget har omkring 50% av den totala exploateringsytan undersökts ner till nivåer som motsvarar tidigt 1700-tal, i vissa partier rent av 1600-tal. Då får man acceptera att det blivit lite för få soliga raster på vår fina altan …

Dessutom är det semestertider, vilket innebär stängda förvaltningar, frånvarande nyckelpersoner och otaliga telefonsvarare som upprepar ”personen du söker kan inte nås för tillfället”. Den viktigaste komplikationen för vårt projekt är givetvis att transformatorstationen på ABM-fältet blivit stående. De speciella lyftdon som krävdes gick inte att ordna fram under juli månad. Å andra sidan har vi blivit ombedda att vikariera som kontrollanter med vår totalstation. Nu undersöker Christina huruvida det uppstått några sättningar i grannfastigheterna och vilka nivåer grundvattnet sänkts till i ett antal kontrollrör. Det var inget man fick lära sig på arkeologiutbildningen precis!

Fähus, kakel och 1600-talsgrunder
Längst ner i söder har vi schaktat inom grundmurarna från stenhuset från 1906. Märkligt nog har både äldre huslämningar och kulturlager bevarats här nere. Orsaken är att stenhuset saknat källare och att schakten för grunden grävts för hand. Man har inte tagit bort mer massor än vad som varit absolut nödvändigt och det tackar vi för idag!

I vad som förefaller vara kvarterets sydligaste tomt (se kartan på vinjettsidan) har vi påträffat huskonstruktioner som tydligt hänger samman med de 1600-talslämningar som undersöktes längre västerut redan vid förundersökningen. Vi har i dagsläget avtäckt träbjälkar som avgränsar ett rektangulärt område med sand och risknippen. Under detta decimetertjocka utfyllnadslager kan vi här och var skymta grå lera som förefaller täcka ett plankgolv – en direkt motsvarighet till byggnaden från i höstas (se Månadens Historia 11/06). Antagligen handlar det om ett försök att höja en golvnivå som visat sig vara alltför blöt. Man minns borgarnas klagoskrift år 1650 där det talas om översvämningar, frånflyttade gårdar och otäck stank från det stillastående vattnet. Inför sådana omständigheter känns insatsen med sand och ris befogad, men också lite desperat och sannolikt alldeles otillräcklig.

I vreten (tomtgränsrännan) öster om detta hus har Jeanette gjort märkliga fynd – dels ett antal fina dricksglas av tidig typ, dels kattben som stoppats in mellan syllstenarna. Mycket talar för att vi här har ett husoffer – i så fall grävningens andra! Dessutom har Jens avslöjat märkliga ting vid sin analys av lagren i vreten. Men mer om det nedan!

I nästa tomt, nr 23, har arbetet avslutats tillfälligt sedan de sista resterna av ekonomibyggnaden, hus 300, tagits bort. Horisontellt lagda stockar och tätt nedslagna klena stolpar bildade rustbädd på den mjuka utfyllda marken. Nu ligger istället ytan jämn och fin, med huggspån och flis från 1600-talets byggnadsverksamhet utspritt. En företeelse som vållade utgrävarna Mats och Sven visst huvudbry har fått sin förklaring. Ett nedgrävt (!) virkesupplag mitt i gårdsplanen kan antagligen kopplas till en stockmakare eller snickare som vid mitten av 1700–talet velat bevara sitt förråd av råvaror fuktigt och lättbearbetat.

I tomt 24, som vi givit arbetsnamnet ”Prostens trädgård” efter ägarna Lindelij och Junbeck, har vi detekterat fram ett trevligt mynt. Under såbäddarna kom ett 1/6 öre silvermynt präglat för Carl XI år 1675. Med tidigare funna drottning Kristina-mynt kan vi nu säga oss ha en bra bild av var markytan från mitten av 1600-talet står att finna.

I bakkant av krukmakargården nr 30 har vi lyft bort återstoden av vad som måste vara den av Peter Ekman byggda keramikugnen från slutet av 1700-talet. Därunder visade det sig ligga en nord-sydligt orienterad större träbyggnad, vars många syllstockar talade för en indelning i små rum …eller snarare bås. När Jens vid sin analys av golvlagren konstaterade förekomsten av både kreatursgödsel och slaget ängshö var saken klar – vi hade påträffat Isak Sjöstrands fähus! Tolkningen styrks genom daterande fynd. Byggnaden var brandskadad, men utan att ha förstörts helt och hållet vid eldsvådan. Se det som en påminnelse om att inte alla tillbud ledde till katastrofer!

Inne i fähuset hittade Joakim återigen kasserat kakel som man utnyttjat till att fylla i sättningar och bättra på sviktande golv. Det intressanta var att kaklet skilde sig från vad vi sett tidigare. Här dominerade gröna och svarta glasyrer, medan inslaget av dekor i högrelief var stort. I flera fall kunde man känna igen de lätt överlastade mönster som utmärkte Isaks Sjöstrands formar från 1750. Således härstammade detta material från hans tidigaste produktion, tillkommen i en tid då senbarockens och rokokons stilideal ännu härskade i en provinshantverkares tillverkning. Dessa kakelugnsmodeller avlöstes så av typer präglade av ett stramare och enklare gustavianskt mode.

Sammanfattningsvis har vi kunnat konstatera att Peter Ekman river sin föregångares fähus och istället bygger sin nya keramikugn på dess plats. Liknande förändringar verkar ske ungefär samtidigt i många gårdar; detta att verkstäder flyttas ner mot en mer osynlig plats i gården samtidigt som bostaden lyfts fram och blir mer påkostad. I det här speciella fallet – gård 30 – ryms en spännande möjlighet i denna förändring. Omdisponeringen bör innebära att den äldre ugn som utnyttjats av Magnus Soph och Isak Sjöstrand ligger någonstans i gårdens mittparti – den återstår att hitta!

Ytterligare ett par detaljer rörande våra keramiker bör nämnas. Två nya signaturer har dykt upp i skärvmaterialet, av Per Ericsson attributerade till en mästare samtida med Sjöstrand och en gesäll i början av 1800-talet. Dessutom har Jeanette hittat en litet ansikte i bränd lera, kanske ett provstycke som använts i den tidigare påträffade formen.

Längst i norr har de sista resterna av ässjan i hus 304 lyfts bort. Ett rejält bygge med grund av sten i många skift, lagda över en rustbädd av återanvänt byggnadstimmer.

En gård med metallhantverk
Inom Parkeringshusytan (kvarterets östra 2/3) har vi bestämt oss för att gräva hela tomter, en i taget, och på detta sätt arbeta oss norrut mot Slottsgatan. Den första fastigheten som avtäcks i sin fulla utsträckning är nr 31 längst ner i sydöst (se kartan på vinjettsidan). Dess gatuhus har redan beskrivits; nu har vi istället ägnat oss åt ekonomilängorna inne i tomten. Speciellt den norra har givit intressanta resultat – där har en succession av verkstäder avlöst varann på samma plats. Av den yngsta byggnaden återstod bara kraftigt urformade stensyllar, lagda över en rustbädd av timmer. I dess föregångare, uppförd under1700-talets senare del, hade man sysslat med metallhantverk. Analysen från golvet talade sitt tydliga språk – i de sotiga lagren fanns rikligt med smidesloppor och mer eller mindre smälta mineralkorn. Dessutom låg barr från enris spritt i rummet. Smeden har antagligen haft en medhjälpare, kanske en liten lärling vars främsta uppgift varit att förhindra vådeld genom att slå ut gnistorna med blöta riskvastar.

För tillfället koncentrerar vi våra insatser på den understa längan (hus 322), en byggnad med flera rum där det västra innehållit en smedja. Även om ässjan blivit svårt skadad av senare tiders nedgrävningar ligger kullerstensgolvet kvar. I dess mitt syns ett runt stenfritt parti – den plats där städstocken varit placerad på bekvämt avstånd från härden. Som ytterligare en hälsning från gångna tiders hantverkare låg ett tjockt lager med smidesslagg spritt över hela golvet. Kombinerat med den sedvanliga grå leran utgjorde detta en effektiv fuktspärr.

Myntfynd och en skål med årtalet ”1731” inlagt i glasyren ger oss en datering för hus 322. Intressant är att jordgrävda stolpar ingår som regelbundna avbrott i dess vällagda stensyll. Antingen har de utgjort stöd under hörnen på en knuttimrad byggnad uppförd på mjuk och osäker grund; alternativet är att de ingått i väggkonstruktionen. Skiftesverksbyggnader med jordgrävda stolpar i tidigt 1700-tal? Ett ålderdomligt sätt att bygga i så fall!

Rummet närmast Målargatan i öster skiljer ut sig med sitt lergolv, ett rundat fundament till en hörneldstad och syllar av sandsten i litet format. Allt talar för ett bostadsrum, möjligen i en byggnad orienterad utefter gatan. Ett lyckosamt myntfynd i lergolvet gav oss dateringen 1724, vilket stämmer bra överens med vad man kan förmoda utifrån liknande undersökta hus i Jönköping.

Hittills har de skriftliga källorna lämnat oss i sticket beträffande verksamheterna i gård 31. Några av dess ägare under 1700-talet är kända – de anges ha varit borgare, handelsman och hökare. I ett fall omtalas en tobaksspinnare som bott och arbetat i gården. Däremot vet vi i nuläget ytterst lite om de metallhantverkare som jobbat i verkstadslängorna. Vilka var de och vad producerades? Den degel med spår av smält gul metall - sannolikt guld – som regnade fram förra veckan kan möjligen ge en första antydan. Återigen är det svårt att koppla ihop våra fynd med bilden av den fattiga tillvaron ute på Maderna…

Vi har också påbörjat arbetet med den södra längan i gård 31. Här är ytan mer omgrävd så huslämningarna har skadats svårt, något vi inte är vana vid i kv. Diplomaten! Stensyllarna var fragmentariskt bevarade, medan golvnivån bara framträdde som lager av slagg och träkol täckta av grå lera (hus 319). Återigen ser vi alltså en variant på fuktspärr med kapillärbrytande lager. Stadens byggmästare var uppenbarligen vana vid att hantera denna typ av problem och hade goda lösningar till hands.

Längre västerut fortsätter dessa husrester med ett kullerstensgolv och sotiga lerlager med ett påfallande stort inslag av smidesslagg (hus 321). Inte heller här går det att se några tydliga vägglinjer i nuläget. Tvärs genom södra längan i gård 31 löper en störning, nedgrävningen för en sentida vattenledning. I dikeskanten ser man tydligt en nivå med trägolv ca 30 cm under den nu framschaktade nivån. Så den som väntar på något gott….

Den allt större öppna ytan med dess gytter av husgrunder, gårdsplaner och gränsrännor fotograferades från mobilkran för andra gången den 1 augusti. Denna gången i perfekt väderlek – solsken med lite lätta moln. Museets egen fotograf Göran Sandstedt ansvarade för dia och svart/vitt under en lång fototur i den trånga krankorgen. Därefter kunde de som ville av grävningspersonalen ta en titt på ”sina” ytor från 28 meters höjd. Även om det kittlar en smula i maggropen är vyn från ovan oftast väldigt nyttig – man lägger märke till detaljer och samband som är omöjligt att upptäcka nere på marken!

Souvenirer och dyra matvanor
Jens och Ole, våra specialister besökte oss i slutet av juli. Ole har hjälpt oss att lägga upp en strategi för omhändertagandet av keramik- och kakelmaterialet. Det gäller att göra ett urval; plocka ut de skärvor som kan besvara våra frågeställningar och sedan våga kassera resten. Ja, så tillkommer förstås de föremål som direkt lämpar sig för en utställning. Men totalt sett kommer vi att registrera och spara ca 25% av de keramikprodukter som samlas in på fältet. För övriga skärvor uppskattas volymen varefter de slängs i en stor container där våra besökare fritt kan förse sig med souvenirer – ett mycket uppskattat inslag vid visningarna!

Jens besök den 25–27/7 blev en verklig succé. Dels kunde han funktionsbestämma två av byggnaderna inom ABM-fältet till fähus. Här förekom slaget hö med ett tydligt inslag av fuktgynnade växter som t.ex. starr; kanske en hälsning från ängsslåttern nere på Kålgårdens mader? Mer oväntade; rent av omtumlande var de resultat som kom från ett latrinlager i vreten intill hus 320 längst i söder. Här påträffades en samling med frön och frukter som rimligtvis borde har hört hemma i en helt annan social miljö – russin, mandlar, citron och fikon som hämtats från Sydeuropa. Till och med en exotisk krydda som peppar förekom; nog så exklusivt i 1600-talets Sverige. Dessutom fanns en rad olika inhemska bär, frukter och kryddor representerade i våra prover. Dessa växtfossil utgör spåren efter mathållning som har föga gemensamt med vad man kunde ha väntat sig av ett hantverkarhushåll i Stormaktstidens Jönköping. Menyn skulle rent av ha hedrat köket hos Greve Per ute på Visingsborg! Här öppnas fascinerande perspektiv – helt säkert kommer detta prov att ingå i den fördjupade analys som Jens skall utföra efter att fältarbetet i kv. Diplomaten har avslutats i höst.

Hjälp i semestertider och ett verkligt lyft
Juli månad har som sagt på många vis präglats av semestertider. På grävningen har arbetet fortgått med en reducerad arbetsstyrka. Samtidigt har ledigheten inneburit att vi fått besök av assistenter som inte väjt undan för vare sig smuts eller väta! Först ut var Daniel Pettersson som med liv och lust deltog i framrensningen av gård 31 med dess kullerstensgård och fina husgrunder. Dessutom hittade han en fin och välbevarad malmgryta ute i den norra vreten. Vi är inte precis vana vid att finna hela grytor; normalt förekommer bara små fragment. Extra roligt var att detta exemplar likt ryska dockor innehöll ett nästan helt mindre kärl – en liten trefotsgryta av rödgods. Så Jeanette och Daniel företog gemensamt en miniatyrutgrävning med lyckat resultat i den stora grytan!

Veckan efter var det Loke Lennartssons tur att pröva på arkeologins olika sidor och vedermödor. Att få gräva med pappa i verkstadslängan gör att man kan stå ut med lite dåligt väder. Å andra sidan kan man bli blöt vid fyndtvätt också om man inte passar sig. Det gäller nog både far och son i det här fallet … Projektet vill be att få tacka sina unga medarbetare för ett bra genomfört jobb och hoppas ni har lust att komma tillbaks om tillfälle ges!

Till sist några ord om den kanske mest efterlängtade och omvälvande förändring som skett på fältet under de gångna veckorna – transformatorstation på ABM-fältet har monterats ner och lyftes bort den 2 augusti! Efter ett halvt års utdragen väntan har vi äntligen tillgång till den norra tredjedelen av undersökningsytan. Här döljs lämningar efter de gårdar (nr 25 och 26) vars tomter varit orienterade norrut, mot Slottsgatan. Skiljer de sig i något avseende från grannfastigheterna längre in i kvarteret? Det återstår att se – först skall 1800-talets stengrunder avlägsnas och med dem de förorenade jordmassor som skall transporteras till en extra säker deponeringsplats i Linköping. Samtidigt är det ju svårt att låta bli att kika lite – djupt nere i hålet där transformatorn stått hittade vi en kullerstensläggning 160 cm under dagens markyta. Det här bådar gott!

Upp