Lite oroväckande var det när totalstationen lade av
efter att ha blivit utsatt för häftigt regn under två
dagar. Den här gången kom vi undan med blotta förskräckelsen
– vi kunde låna utrustning av kollegorna på
Lundströms plats under de två dagar vår maskin
behövde för att torka och ”självläka”.
I fortsättningen får vi vara mer noga med att sätta
på kapellet…
Beträffande den praktiska sidan blir etableringen alltmer
funktionell och bekväm; något som kan behövas
på en arbetsplats som skall fungera i över ett halvt
år. Nu finns både vatten och avlopp inkopplat. Fyndtvätten
kan påbörjas och hygienen fungera bättre –
något så är extra viktigt då man sysslar
med förorenade jordmassor!
Som ett sidoresultat av grävningarna i Slottsgatan då
V/A-anslutningen skulle utföras fick vi en hastig glimt av
gatubebyggelsen, de huslämningar som annars ligger oåtkomliga
pga. gatans breddning på 1970-talet. Bland allsköns
ledningar och kabelhärvor syntes kraftiga, stenfyllda timmerkistor
– fundament för ett av bostadshusen i den norra gårdsraden.
Nu fanns det varken tid eller utrymme till några mer ingående
arkeologiska insatser i det trånga, vattendränkta schaktet,
men vi lyckades i alla fall bärga timmer till dendrokronologisk
analys. Blir det måhända tidigt 1600-tal också
här?
På personalsidan börjar det märkas att det är
semestertider. Därför är det bra att teamet fått
förstärkning i form av Ola Hellman och Sead Pilav. Ola
skall inledningsvis jobba två timmar per dag på kv.
Diplomaten, medan Sead kommer att rycka in som ersättare
under juli.
Grundvatten och tätade husgrunder
Det system vi använder för grundvattensänkning
(borrade s.k. wellpoints) har visat sig fungera lika bra i kv.
Diplomaten som det gjorde år 2004 i kv. Apeln. Ytterligare
ett rörsystem har nu monterats i den södra tredjedelen
av P-hustomten; utlagt i de vretar som omger den forna tomten
31. Här har vi precis påbörjat schaktningar och
avtäckt grunder från den sista generationen bebyggelse
– utifrån kartor & fyndmaterial huvudsakligen
uppförd under sent 1700-tal / tidigt 1800-tal.
En intressant iakttagelse är att grunden till det bostadshus
som legat orienterat längs Målargatan uppvisar stora
likheter med två hus som undersöktes i kv. Apeln. Gemensamma
drag är meterhöga kallmurade grunder som fogats och
tätats med en fast grå lera. Eftersom även markytan
inom stengrunden täckts över med samma lera har en tät
bassängliknande struktur bildats. ”Bassängen”
har därefter fyllts med ren sand – och en husgrund
med både kapillärbrytning och god isolering har skapats.
I samband med undersökningarna i Apeln spekulerade vi kring
att upphovsmannen bakom denna genomtänkta konstruktion skulle
vara stadens murarmästare Anders Larsson Drake. Han bebodde
gård 36 i Torgkvarteret under 1700-talets andra hälft
och bör ha kunnat hjälpa sin granne, handelsman Gylling,
när nya bostäder med anslutande stenkällare skulle
uppföras. Frågan är bara om det nyupptäckta
huset i kv. Diplomaten också bär Drakes signatur, eller
om vi ser spåren av ett mer allmänt lokalt byggnadsskick?
För trots allt hade man bott här i ca 150 år när
dessa byggnader tillkom. Jönköpings hantverkare hade
säkert utvecklat en rad egna lösningar på de problem
som väta och fukt utgjorde!
Fähus … och mer keramik!
Gård 23 i kvarterets västra del har ändrat utseende
totalt. Borta är kullerstensgården och verkstadslängan
vi kallat hus 300. Skönt, eftersom den funnits med oss ända
sedan förundersökningen i höstas. Nu är emellertid
alla grunder, träsyllar och rustbäddar avlägsnade.
Föga förvånade framkom också tjocka träflislager
i området – det blir mycket avfall när man bygger
timmerhus!
Inom samma tomt har grunden till ett fähus – eller
stall om man så vill – undersökts. Tolkningen
understöddes av de gödsellager som fanns i anslutning
till byggnaden… Dessutom påträffades ett virkesförråd
nedgrävt i den forna gårdsplanen. Flera lager trä
i lämpliga storlekar hade lagts ner i en grop som delvis
fodrats med granris. Att virket medvetet hållits fuktigt
tyder på att man tänkt svarva eller snida. Vi vet att
både stockhuggare och timmermän varit verksamma här,
så tolkningen känns rimlig. Vid de följande schaktningarna
påträffades dessutom grävningens hittills äldsta
mynt – ½ öre silvermynt, präglat för
Gustav II Adolf år 1615.
Längst ner i gård 31 – krukmakargården
– har det också hänt en hel del. Susanne har
rensat fram och tömt vreten mellan denna fastighet och grannen
i väster (gård 23). Givetvis var rännan fylld
med kakel och keramik, inklusive flera nya formar. Dateringarna
är desamma, 1750 och 1751, men en ny signatur har tillkommit.
Bokstäverna CSG bör sannolikt tolkas som Carl Södergren,
en keramiker verksam på Svenska Maden vid seklets mitt.
Vad hans form gör bland Isak Sjöstrands efterlämnade
utrustning och produktion kan man däremot undra över
…
Dessutom börjar det komma in andra aktiviteter i närheten.
Från det trägolv som rensats fram strax söder
om keramikugnen kommer arkeobotaniska prover som vid närmare
analys visat sig innehålla foder i form av slaget ängshö
med innehåll av bl.a. starr. Detta faktum, tillsammans med
fyndet av ett mynt från Fredrik I’s regeringstid komplicerar
saker och ting en smula. Det bör således finnas en
äldre 1700-talsfas, där tomten disponerats annorlunda
än vid seklets slut. På platsen längst ner i gården,
där den Ekmanska verkstaden byggdes, hade fähuset tidigare
stått.
På andra sidan vreten, i den tomt som fått arbetsnamnet
Prostens trädgård efter sina 1700-talsägare, har
Jeanette funnit ett Kristina-mynt under vad vi tolkat som rester
efter kölnan (dvs malttorken). Man kan verkligen fråga
sig om denna tomt någonsin hyst en mer påtaglig bebyggelse?
Jens Heimdals analys av växtmaterialet från det förmodade
avträdet visade att tunnan rymt just …latrin. Bland
blåbärsfrö, pors och annat man kan förvänta
sig att finna i ett sådant sammanhang fanns också
frön av cannabis – kanske använt som krydda eller
till medicinska ändamål?
Kv. Diplomaten i media
Under de gångna veckorna har lokaltidningarna haft flera
artiklar om undersökningarna i kvarteret Diplomaten. Ett
återkommande grepp har varit att reportern besökt både
vår grävning och de medeltida metallverkstäderna
borta vid Lundströms plats under samma promenad. Inte så
konstigt egentligen – det är ju knappast vanligt med
två större stadsarkeologiska insatser som rullar parallellt!
Avgjort mest seriös hittills är emellertid den text
som Per Ericsson skrivit till Folkbladet (införd fredagen
den 13/7). Under rubriken Historien om den gamla krukmakargården
serveras berättelsen om gård 30 och dess invånare
under drygt två sekel. Tonvikten ligger på de fyra
generationer kruk- och kakelmakare som varit verksamma på
tomten. Artikeln kommer inom kort att läggas ut som en del
av denna hemsida!
Uppmärksamheten i media har lett till en sakta ökande
ström av besökare till våra visningar av grävningen.
Trots det stundtals rätt miserabla väder vi upplevt
har nyfikna fortsatt att komma till fältet på onsdagarna
(kl. 12:00 eller 17:30) för en ca 45 minuter lång vandring
genom 1600- och 1700-talets Jönköping.
Upp
|
