Följande dag – en blåsig tisdag med strålande
sol – kunde vi på allvar starta de båda vetenskapliga
sidoprojekt som planerats sedan förra hösten. Nästan
samtidigt stod Jens Heimdahl (arkeobotaniker från UV Mitt)
och Ole Stilborg (Keramiska Forskningslaboratoriet ) vid schaktkanten
redo att informeras och börja sitt arbete. Oles studiematerial
fanns – och finns – lättillgängligt över
hela ABM-fältets nordöstra del. De kakelugnsmakare och
keramiker som varit verksamma på tomt 218 har lämnat
allsköns spår i form av ugnsrester, krukskärvor
och kakeldelar spridda över ytan. Och då talar vi inte
om de ca 3 kubikmeter tillverkningsavfall som redan samlats in
…
Vad som gör keramikmaterialet från kv. Diplomaten extra
intressant är att det volymen till trots inte rör sig
om felbränningar. Istället ser vi spåren efter
en produktion som fungerat, där förbrukningsmaterial
i form av ungsinredning (eng. kiln furniture) kasserats tillsammans
med den sedvanliga spillprocenten sekunda gods. Först förvånades
vi över de stora mängderna krossat kakel, men också
det har sin förklaring. En skål som råkat bli
lite skev vid bränningen kunde säljas som sekunda vara.
Kakelugnskakel däremot krävde givetvis exakt passform.
Där tolererades ingen ojämn krympning och inga sprickor
i godset tilläts.
Som en extra bonus vid Oles besök kunde vi
identifiera föremål tillhörande en av kvarterets
kända keramiker, kakelugnsmakaren Isak Sjöstrand som
var verksam från 1751 till 1781. Redan tidigare hade ett
antal konstfärdigt utförda formar påträffats
(se kap.1). Nu kom dessutom signerade och daterade exemplar, märkta
IS 1750 dvs. från året innan Isak öppnade verkstad
under eget namn i Jönköping. Kanske är det rent
av hans eget mästarprov vi funnit delar från?
Ett annat spännande material för kommande
keramiska analyser utgörs av de deglar som börjar dyka
upp i materialet, inte minst kring den stora ugn eller ässja
som Joakim grävt ut alldeles norr om krukmakeriet i gård
218. Vad man producerat här är emellertid ännu
höljt i dunkel.
De arkeobotaniska analyser Jens ägnade sina
två fältdagar åt kom i hög grad att inriktas
mot lagersekvensen i transformatorgropen (se dagbokskap.1). De
centrala frågorna handlade om de djupast belägna lagren;
vad som borde representera själva grundläggningsskedet.
Redan tidigt stod det klart att det handlade om blöta miljöer,
präglade av översvämningar och mindre vattensamlingar.
Dessutom märktes ett tydligt avbrott i de sandiga utfyllnadslagren;
ett skede då en kraftig rotfilt utbildats. Under en tid
har de utlagda tomterna fungerat som yta för djurhållning,
kanske betesmark. Från de historiska källorna känner
vi till hur gårdar på Tyska Maden övergivits
tillfälligt som en följd av vattenproblem. Kanhända
det är vad som inträffat här?
Att de djupast belägna sandlagren, de som initialt
tolkats vara ostörd bottensand, visade sig vara påverkade
av mänskliga aktiviteter kom som en överraskning. Helt
tydligt ser vi spår från händelser före
stadsbebyggelsens överflyttning till halvön Sanden,
men vad som egentligen har skett och när det hänt är
frågor som ännu söker sitt svar. Förhoppningsvis
skall lösningen komma i höst, då vi når
ner till dessa lager djupt under dagens grundvattennivå!
Ett annat roligt studieobjekt vid Jens besök
utgjorde det obebyggda område som i de skriftliga källorna
omtalas såsom tillhörande prosten Lindelijs arvingar.
Utifrån de rent arkeologiska iakttagelserna antog vi att
ytan utgjort en trädgård med såbäddar och
gångar, något som de arkeobotaniska analyserna kunde
bekräfta. Vad som odlats är i nuläget inte helt
klarlagt, men 1730 klagar grannarna på den dåligt
eftersedda kölna (malttork) som fanns på tomten. Den
hade brunnit förut och de omkringboende ville slippa fler
tillbud …
Så var specialistbesöken över för
denna gången. Nästa omtumlande händelse utspelade
sig faktiskt 30 mil bort; på laboratoriet för dendrokronologi
i Lund. Ett sågat prov från den kraftiga stock som
påträffades längst ner i utfyllnadslagren i transformatorgropen
lämnades in till datering. Svaret kom nästan omgående
– trädet hade fällts vintern 1621 till 1622. Detta
överensstämmer precis med resultaten från undersökningarna
i kv. Apeln 2004. Där hade timret till de första terrasseringarna
på Munksjöns strand fällts på vintern fyra
år tidigare. Härmed bevisades det att även kv.
Diplomaten ingick i stadsutbyggnaden redan från det allra
första skedet – ifall någon nu fortfarande betvivlade
att så skulle vara fallet!
Med det system för grundvattensänkning
som nu monterats kring ABM-fältet blir det möjligt att
nå ner till de tidiga 1600-talsnivåerna. Visserligen
ser rören lite vanprydande ut på våra fotografier,
men något får man offra för att kunna gräva
vattendränkta lager med ypperliga bevaringsförhållanden!
Slutligen har schaktningarna kommit igång
på allvar inom P-husfältet (dvs. kvarterets östra
2/3). När väl bärlagergruset avlägsnats kan
man skönja 1800-talshusens grunder och mellanliggande gårdsplaner.
Det är ett styvt upprensningsarbete som ligger framför
oss innan den äldre gårdsbebyggelsen frilagts.
Som sagt, det har varit omtumlande dagar.
Fast framförallt givande och väldigt roliga!
Upp
|
