Om arkeologi Månadens historia Aktuella projekt Tidigare projekt Arkeologiskt program KulturmiljövårdPublikationerVåra verksamhetsområden

Arkeologi   >   Aktuella projekt   >   Kvarteret Diplomaten   >   Dagbok   >   Dagbok 1

9 maj till 11 juni 2007

All vår början…
Så har då slutundersökningarna inletts inom kvarteret Diplomaten. Resan hit har inneburit långdragna förhandlingar och ett senarelagt startdatum, men det är historia. Nu gäller det istället att koncentrera sig på att öppna Jönköpings underjordiska arkiv – de två meter tjocka kulturlager som rymmer 375 års stadshistoria! Utgrävningen skall ta oss från det fattiga 1800-talet, via Linnés upplysningstid ner till Dahlbergs konfliktfyllda stormaktsepok.

Inledningsvis var målet att röja undan 1800-talets husgrunder och gårdsplaner så att vi kunde koncentrera oss på tiden före stadsbranden 1790. Uppgiften blev inte alltför svår - en eldsvåda som ödelägger allt i sin väg lämnar också tydliga spår. Brandmassor låg hopade över de forna husgrunderna, medan nivåer av sot och träkol markerade markytan vid tiden för katastrofen.

Allt annat än arkeologi …
Dessa första veckor har mycket tid kommit att läggas på allt annat än arkeologi. Bodar skall beställas, levereras och anslutas. Arbetsplatsen skall inhägnas, redskap skall plockas fram ur förråd eller nyanskaffas. Markundersökningar skall genomföras, så att vi vet vilka jordmassor som förorenats i så hög grad att de måste klassas som miljöfarliga. I kvarteret Diplomaten gäller det också att få bukt med de höga grundvattennivåer som uppstått pga Vätterns långsamma stjälpning söderut. Eftersom 1600-talets äldsta golvnivåer i dag ligger dränkta gäller det att sänka grundvattnet lokalt i tillräcklig omfattning – något som kräver omfattande planering. Till allt detta kommer logistiken; att transportera bort stora mängder jord och sten från en byggarbetsplats mitt inne i en medelstor stad. Dessutom upplever Jönköping just nu en byggboom utan like, vilket i sin tur medför att maskiner och lastbilar är en direkt bristvara. Det har blivit många telefonsamtal och planeringsmöten …

Krukmakarens efterlämnade …
Att kvarteret hyst flera krukmakerier under 1700-talet är känt från de skriftliga källorna. En av dessa tillverkningsplatser stötte vi på redan i samband med förundersökningen hösten 2006. Här har vi nu kunnat rensa fram spåren efter en verkstad som ödelades 1790. Av den stora, friliggande ugnen återstår tyvärr bara grunden i form av en kraftig rustbädd av timmer. Antagligen har den inte skadats speciellt allvarligt vid eldsvådan, utan kunnat monteras ner. Kvar blev däremot krukmakarens avfallshögar – minst 3 m3 kasserat förbrukningsmaterial efter lyckade bränningar. Det handlar om mellanlägg av olika slag, om anordningar för att hänga upp kärl inne ugnen vid glasyrbränning och dessutom en del enklare verktyg.

Att man producerat annat än skålar och fat hade vi på känn redan från början. Ugnskakel av typiskt 1700-talsutseende förekom överallt i lagren. Minst ett halvdussin olika mönster och designer har kunnat urskiljas spridda över ytan; ibland i koncentrationer misstänkt lika dumphögar. Men det är först i och med fynden av formar till dekorkakel som sammanhanget blivit helt klart. Denna typ av föremål var inget som man bar runt på; de förekom i verkstadsmiljöer och ingen annanstans.

Vad som gör dessa fynd extra spännande är de studier som tidigare genomförts på 1600- och 1700-talets keramik i Jönköping. Nu får vi en unik möjlighet att jämföra enskilda hantverkares produktion med vad som påträffats ute i stadens olika kvarter. Och om källorna talar sanning kommer vi dessutom att kunna dokumentera flera verkstäder under de närmaste månaderna.

Metallfynden
I en miljö där så mycket järnföremål använts och hanterats under årens lopp blir insamlandet av all metall en övermänsklig uppgift. Bara tänk på hur många spikar som använts i husen! Resultatet blir att man tvingas prioritera och välja bort. I vårt fall är det just järnet som medvetet lämnas därhän vid detekteringen. Inte så att det saknas ekon för den skull – tvärtom! Arbetet kompliceras dessutom av de slaggklumpar och bitar av Tabergsmalm som då och då dyker upp.

Det konsekventa utnyttjandet av metalldetektor har emellertid redan givit god utdelning. Flera mynt som kan datera olika faser i gårdsbebyggelsen har påträffats. Roligast hittills är två av Carl XII’s nödmynt, eftersom dessa närmast värdelösa kopparslantar troligtvis haft en ytterst kort cirkulationstid. Ett annat tankeväckande detektorfynd är den lilla hjärtformade nyckelskylt av brons som troligtvis en gång prytt ett skrin. Man kan undra vilka hemligheter som dolts där?

En blick framåt … och nedåt!
På parkeringshustomten, dvs. kvarterets östra del, har ingen egentlig förundersökning utförts. Likväl har vi fått en uppfattning om vad som väntar oss i höst. Flyttningen av en stor transformator inom fältet ledde till att ett schakt på ca 20 m2 togs upp i vintras. Vid det tillfället hittade vi bland annat ett timmerhus från 1600-talet. Nu har emellertid schaktet utvidgats med en meter år väster och en helt ostörd sektion genom alla lager från grundläggning till nutid har kunnat dokumenteras. Inom de 245 cm kulturlager som avsatts från 1630 och framåt syns minst fem separata golvnivåer, där var och en representerar ett enskilt hus eller en större ombyggnad av en stående byggnad. Dessutom syns en genomskuren spis eller ugn, en kullerstensläggning från 1800-talet och raseringsmassor från den sista generationen byggnader som stått på platsen.

Den kanske största överraskningen låg emellertid dold i de djupast belägna lagren. Vi hade väntat oss att finna timmerkistor och risbäddar som fundament för de äldsta husen. Istället visade sig den ursprungliga sandbottnen vara täckt av ett tjockt lager påförd sand som stabiliserats med hjälp av kraftigt timmer. Denna typ av terrasseringar känner vi sedan tidigare från undersökningarna i kvarteret Apeln 2004. De representerar en fas av omfattande och välplanerade markarbeten som genomförts innan tomterna överhuvudtaget kunnat bebyggas. Mycket tyder på att arbetet krävt medverkan av specialister – och denna typ av kunskaper fanns samlade på det närbelägna slottet. Är det orimligt att tro att lantmätare och fortifikationsbyggare medverkat vid stadens grundläggande?

Allt detta utläst ur en och samma profil. Och kanske kommer detta slumpmässiga tvärsnitt genom stadens historia att leva vidare som en bild i den kommande stadshistoriska utställningen? Dess pedagogiska värde är tveklöst stort – här finns Jönköpings nyare historia samlad!

Upp