En arkeologs vardag är sällan så spännande som de flesta tror. De fantastiska guld- eller silverskatterna lyser oftast med sin frånvaro. Men ibland dyker de riktigt spännande fynden upp, som för två år sedan på arkeologidagen i Halland.
Själva historien om hur fyndet gjordes är nästan lika fantastisk som föremålet självt och dess innehåll. Jag blev involverad när frågan kom om jag ville analysera de brända ben som ingick i fyndet.
Vad var det då som hittades och hur gick det till?
Arkeologidagen 2008 arrangerades av Länsstyrelsen i Halland tillsammans med Kulturmiljö Halland. Platsen man hade valt var en bortodlad gravhög på Skrea backe (fornlämning RAÄ 29) i Skrea socken, Falkenbergs kommun i Halland. Allmänheten fick testa på att vara arkeolog för en dag och bland annat rensa fram en stenpackning som utgjorde de sista resterna av gravhögen. Man hade också tagit med sig en metalldetektor för att visa hur en sådan fungerar och informera om vilka lagar som gäller för att använda dem. Några barn fick testa den och resultatet lät inte vänta på sig. En sjuårig pojke skulle göra ett försök när detektorns display helt plötsligt visade ”Overload”. För att visa att ”allt är inte guld som glimmar” utan kan vara naturligt järnrik mark började arkeologerna gräva på platsen för utslaget. Döm om deras förvåning när mynningskanten till en järnkittel rensades fram ...
För att inte riskera att platsen plundrades under natten tog man upp kitteln som ett preparat. Dagen efter fraktades den vidare till konservatorer i Göteborg. Där röntgade man kitteln och kunde då se att den innehöll ben och några oidentifierade föremål. För att få en ännu tydligare bild av dess innehåll innan man grävde ut den, blev kitteln ”patient” för en kväll på Sahlgrenska sjukhuset. Med hjälp av CT-scanning (skiktröntgen) kunde man tydligt se de brända benen, olika metallföremål och några märkliga knutor samt var dessa låg placerade i kitteln. Därefter började man sakta men säkert att gräva ut kitteln.
Vad var det då för ett fantastiskt fynd
man hade gjort?
Själva kitteln var cirka 50 cm i diameter och bestod av två delar; mynningskanten var av järn och bottnen av brons. Det är ett keltiskt hantverk och tillverkades i området söder om Donau och norr om Alperna i dagens Österrike. Den importerades till norra Europa omkring år 150 f.Kr. Flera nitar och bleck visar att kitteln har lagats flera gånger innan man använde den som gravkärl.
I kitteln hittade man 5,2 liter brända ben.
Det visade sig att de kom från tre människor;
- ett barn som var 10-14 år gammalt
- en man i 30-40 årsåldern
- en kvinna som var 50-60 år eller äldre
En bit av ett överarmsben från en av de vuxna individerna visade att personen i fråga vid något tillfälle hade skadats i armbågsleden. I kitteln fanns det också rester av två grisfötter, en fågel av okänd art, ett lamm samt ett vuxet får. I ett ben från fåren fanns två ihåliga metallrör instuckna. På det vis de sitter instuckna har de troligtvis placerats där i samband med slakten, styckningen eller tillagningen av djuret.
I kitteln fanns två föremål av brons och sju av järn. Bronsföremålen är tillbehör till kläder, så kallade remändesbeslag, som har suttit i bälten och liknande. De är spiralvridna och den ena har en ögla i ena änden. Man har hittat sådana i kvinnogravar både på Öland och i norra Halland men de som hittades i kitteln är endast hälften så stora som dessa. En möjlig tolkning är att de har hört till barnet, som kan ha varit en flicka, och att de därför har anpassats storleksmässigt till hennes kläder. Järnföremålen består av en krumkniv, ett stickredskap (eventuellt en syl eller puns), tre eneggade knivar samt ett beslag och en nit. Krumknivar har hittats i flera kvinnogravar och anses vara tecken på att personen i fråga har haft hög status. Vid utgrävningen fick även mysteriet med knutorna sin lösning. Det är fyra till fem runda fossiler och tre kulformiga stenar av flinta. Fossilerna och stenarna har lagts ned som gravgåvor. Kanske har de haft skyddande egenskaper.
Hur kommer det sig då att man hittar dessa tre personer i kitteln?
Var de släkt med varandra och i så fall hur?
Den äldre kvinnan begravdes omkring år 150-140 f.Kr. medan barnet hade dött flera decennier tidigare. Det skulle därför kunna vara en kvinna och hennes barn eller möjligen två syskon. Mannen kan ha varit kvinnans far eller eventuellt ytterligare någon generation äldre. Det är dock tydligt att mannen och barnet återbegravts tillsammans med kvinnan. Det innebär att kitteln skulle kunna innehålla två eller tre generationer av samma släkt, eller till och med familj. Med all sannolikhet, en familj med hög social status i trakten av Falkenberg några århundraden före Kristi födelse.
Tips!
På Falkenbergs museum pågår fram till den 27/11-2010 utställningen ”Praktbegravning på Skrea backe. Om en drygt 2000 år gammal bronskittel”. Där kan man se kitteln och dess innehåll.
Är du intresserad av att läsa mer om dessa fynd?
Artiklar:
Wranning, P. 2010. En högättad kvinnas praktbegravning på Skrea Backes åskrön – nya rön kring det sensationella kittelfyndet. Gemensamt arv Gemensamt ansvar. Länsantikvariens årsredogörelse 2009, s. 28-34. Halmstad.
Wranning, P. 2010. Kitteln på Skrea Backe. I: Petersson, H. (red.). In Situ 2008, s. 87-98. Göteborgs Universitet
Internet:
På Länsstyrelsen i Halland finns följande tre sidor:
Arkeologidagen 2008 >
Arkeologiska fyndet i Halland – ännu äldre än man trott >
Kittel innehållande tre generationer? >
På Studio Västsvensk konservering finns två sidor:
Unik gravkittel från Skrea i Halland >
Fortsatt arbete med fynden från Skreakitteln >
Anna Kloo Andersson
anna.kloo@jkpglm.se
arkeolog och osteolog
Upp
En arkeologs vardag är sällan så spännande som de flesta tror. De fantastiska guld- eller silverskatterna lyser oftast med sin frånvaro. Men ibland dyker de riktigt spännande fynden upp, som för två år sedan på arkeologidagen i Halland.