|
Men vad gick förlorat i samband med bygget?
I Jönköpings-Posten den 6 oktober 1938 beskrivs rivningarna
i livfulla ordalag. Arbetarna var då ”i full fart
med bräckjärn, spett och andra rejäla verktyg som
det vill till för att få ned ett gammalt stabilt kärnvirkeshus”.
Samtidigt framhölls att flera ålderdomliga fastigheter
på Öster nu gick sin undergång till mötes
”till förmån nya fina och tidsenliga bostads-
och affärshus och man får väl inte annat än
glädjas över den utvecklingen”. Formuleringen
speglar tidsandan mycket väl.
Samtidigt anar man en ton av beklagande över att Viktor Rydbergs
bostad överst i fastigheten Östra Storgatan 12 nu skulle
skatta åt förgängelsen. Men huset var uppmätt
och tapetprover från författarens ”ensliga studerkammare”
insamlade. Ett minne efter stadens kände son försvann
samtidigt som museets samlingar kunde fyllas på. I sinom
tid kunde Jönköpingsborna slå sig ner i bekväma
sammetsfåtöljer och se Errol Flynn fäkta sig fram
på bioduken. Här kunde historien ha slutat, men det
finns en fortsättning.
Uppförandet av Saga-huset hade varit komplicerat. För
första gången avstod man från att påla
för ett nybygge. Istället göts en vattentät
grund som med ingenjör Hellqvists ord bars likt en ark av
grundvattnet. Det kunde nog behövas, eftersom man grävt
sig tre meter ner under Vätterns vattennivå och fick
pumpa undan upp till 3000 minutliter ur byggropen – en verklig
bedrift med den tidens tekniska utrustning.
Vid grävningen på Östra Storgatan 10–12
år 1939 gjordes ett anmärkningsvärt fynd som dock
hemlighölls under ett par års tid. Vad som påträffats
var en ljusstake av malm samt ett sengotiskt lavatorium av brons.
Lavatoriet, som idag återfinns i den nya stadshistoriska
utställningen, är ett klotformigt kärl med två
djurhuvudförsedda pipar och kraftigt profilerade flikar längs
mynningen. En kostbar vattenbehållare som använts till
den officierande prästens handtvagningar under mässan.
Ett udda fynd på Öster som saknat bebyggelse före
1610-talets stadsflyttning. Och varför hemlighölls det?
På 1930-talet var det få fornlämningar inne i
en stad som kunde försena eller förhindra en nybyggnation.
Men om man påträffat murar från en kyrka eller
gravar hade detta kunnat leda till problem. Både myndigheter
och allmänhet hade då kunnat resa krav på en
undersökning . Och bygget vid Storgatan var redan komplicerat.
År 1459 omtalas S:t Görans kapell för första
gången, ”utom staden Jönköpings portar i
öster”. Sju år senare nämns en kyrkogård
tillhörande kapellet. Det lydde under stadskyrkan S:t Nicolai
och var 1525 ett av de kapell i Linköpings stift som saknade
egen präst. Namnet S:t Göran (eller S:t Jörgen)
är under högmedeltiden knutet till hospital för
spetälska. Senare, när färre drabbades av sjukdomen,
bortföll denna funktion. Nyinstiftade S:t Göranskapell
fick samma placering som sina föregångare; utanför
en stads gräns invid en större tillfartsväg. Den
beskrivningen stämmer väl in på S:t Jörgen
i Malmö som grävdes ut på 1990-talet. Där
hade kapellet med tillhörande kyrkogård lagts utanför
den äldsta Söderport.
Var Jönköpings S:t Göran legat har länge diskuterats.
De samtida omnämnandena är relativt få. Det figurerar
dock i en märklig tvist år 1493. Biskop Henrik i Linköping
skrev då ett brev till gardianen vid franciskanerklostret
i Jönköping där denne anklagas för att från
”ridder sancte Örians cappel a sandenom” ha stulit
avlatsbrev, en kalk jämte andra klenoder. Tydligen försökte
man lösa klostrets dåliga ekonomi genom att egenmäktigt
hämta inkomstbringande heliga föremål från
kapellet!
Men låt oss återvända till biografen Saga. Att
man 1939 lät bli att rapportera fyndet av en ljusstake och
ett lavatorie är förståeligt, speciellt om man
påträffat mer än så. Fast frågan är
vilka byggnadsrester som funnits kvar. Uppmätningarna av
de rivna 1700-talsgårdarna är detaljerade, men avslöjar
inga spår av äldre murar. När staden flyttades
till halvön Sanden, dagens Öster, efter branden 1612
blev byggnadsmaterial hårdvaluta, så kapellets murar
förvandlades till stenbrott. På 1900-talet kan vissa
fundament ha återstått. Samt ett par nedgrävda
värdeföremål som troligen gömts undan vid
reformationen.
Vi kommer aldrig att veta säkert, men att mycket pekar mot
att en viktig del av Jönköpings historia försvann
1939. Det sent inlämnade fyndet antyder ett uppvaknat dåligt
samvete. Så kanske har Viktor Rydberg utan att veta om det
bott ovanpå S:t Görans kapell?
Claes Pettersson
Mer att läsa
Areslätt, T. 1984. Jönköping.
Medeltidsstaden 58. Stockholm.
Einarsen, C., Carlberg-Kriig, A., Olsson, M. & Billberg, I.
2002. S:t Jörgen mitt i medeltiden. Malmöya
7. Malmö.
Jönköpings historia, band
I 1917 Björkman, R. (red.) Jönköping.
Mogren, M. 1984. Spetälska och spetälskehospital
i Norden under Medeltiden. Seminarieuppsats i medeltidsarkeologi.
Lunds Universitet.
Nordström, M. & Östvall, L. 2002. Äventyr
i filmbranschen. Jönköping.
Rydberg, V. 1891. Vapensmeden. Stockholm.
Svahnström, G. 1956. Två senmedeltida jordfynd. I Småländska
kulturbilder 1956–57. Jönköping.
Jönköpings-Posten:
Huset där Viktor Rydberg bodde håller
på att skatta åt förgängelsen. (6/10
- 1938)
Väggmålningar ha nu påträffats
i rydbergshuset. (7/10 - 1938)
Smålands Allehanda:
Jönköpings city förnyas
(9/3 - 1939)
Claes Pettersson
Arkeolog
Upp
|
