|
Denna släktsägen nedtecknades redan på
1600-talet och dryckeshornet ska vara identiskt med ett horn som
finns på godset Trolle-Ljungby. Mannen i berättelsen
var familjen Trolles anfader. Riddaren Birger Knutsson tros ha
ägt gårdar i Eds by, fem kilometer söder om Voxtorps
kyrka. Hans son, riddaren Birger Birgersson, tog sig släktnamnet
Trolle vid sekelskiftet 1400. Det var också sonen som bytte
ut faderns sköldemärke – en sparre – mot
det huvudlösa trollet. Om Birger Knutsson eller Birger Birgersson
verkligen mötte ett troll en julnatt för länge
sedan får vi aldrig veta. Däremot vet vi att strax
norr om Eds herrgård finns ett säreget klippblock med
fantasieggande utseende som kallas för Trolleklippa.
Någon gång på 1360-talet byggdes en borg vid
Eds by. Den kallades för Trollaborg och dess syfte var att
kontrollera gränsregionen mellan Sverige och Danmark. Vem
som ursprungligen byggde borgen är oklart. Regionen kontrollerades
av danske kungen Valdemar Atterdag som lät anlägga flera
borgar i Småland under den här tiden. Första gången
borgen dyker upp i de skriftliga källorna är 1367 och
då ingår den i det danska försvaret. Borgen bytte
ägare flera gånger tills den brändes ner i samband
med Engelbrektsupproret 1434 och byggdes aldrig upp igen. På
1440-talet ska området ha använts som hästhage
och på 1460-talet blev Ed sätesgård för
riddaren Lars Haraldsson. 1477 övergick gården åter
till familjen Trolles ägo.
Borgen vid Ed
Enligt fornminnesregistret ligger borgen 500 meter norr om Eds
herrgård på en platå mellan sjön Flåren
och Årån (RAÄ 38 på kartan). År 1989
genomförde länsmuseet en liten forskningsundersökning
på platsen. Anläggningen visade sig vara tämligen
fyndtom och sakna alla spår av befästning eller borg.
Däremot hittade man spår av järnframställning.
Detta var alltså inte platsen för Trollaborg! …
åtminstone inte huvudborgen.
Fornlämning 38 utgör den sydligaste delen av en 500
meter lång och 30–50 meter bred udde som sträcker
sig mellan Flåren och Årån. Udden korsas av
inte mindre än sex vallgravar. Längst ut på udden
(läge B på kartan) har en arkeologisk provundersökning
påvisat träpalissader, husgrunder och en smedja. Fyndmaterialet
har bestått av hushållsavfall (djurben och keramikskärvor)
samt stora mängder hästskosömmar och spik samt
järnämnen. Flera fragmentariska bultlås (medeltida
hänglås) tyder på att värdefulla saker förvarades
på udden. Man kunde också konstatera två olika
byggnadsskeden varav den yngre (översta) kunde dateras med
hjälp av myntfynd till 1400-talet. Helt klart är att
man har bott permanent här på udden under tidigt 1400-tal.
Det äldre byggnadsskedet har man inte kunnat datera, men
inget tyder på att det inte skulle kunna vara från
1360-talet eller eventuellt ännu tidigare.
Vid närmare inventering av markerna runt Eds herrgård
har man hittat ytterligare anläggningar som kan förknippas
antingen med Trollaborg, den medeltida Eds by eller också
sätesgården Ed. Sydöst om herrgården finns
en udde som även den har skurits av av en grävd vallgrav
(läge C). Inga utgrävningar har gjorts här men
vid inventering av udden kunde man konstatera spår av byggnation.
I plogfårorna påträffades fragment av tegel,
skörbrända (eldpåverkade) stenar och rikliga mängder
träkol.
En förborg
Knappt en kilometer söder om herrgården finns idag
en nybyggd bro över Årån (läge D). Platsen
undersöktes arkeologiskt inför brobygget. Då påträffades
dels en strandskoning av stora stenblock och en liten husgrund
med spisfundament. Strandskoningen och husgrunden har tolkats
ingå i en förborg där en vaktstyrka höll
hus. Deras hästar stod uppställda bakom (norr om) huset
där vi hittade ett antal hästskosömmar samt en
fin medeltida sporre. Denna vägsträckning över
ån och vidare söderut mot Rydaholm och Växjö
tros ha mycket gamla anor. Vägen följer getaryggarna
som är isälvsavlagringar av grus som samlats i inlandsisens
sprickor och avsatts när isen smälte. De är väl
lämpade att dra vägar på. Getaryggarna mellan
Bor och Rydaholm är klassade som riksintressen för kulturmiljövård.
Uppsving i borgbyggandet
Under perioden 1350–1430 byggdes ett antal kungliga borgar
i Småland. Under Albert av Mecklenburgs och drottning Margaretas
regeringstid skedde en markant uppgång, men redan under
Engelbrektsupproret (1434–1436) försvann flertalet
av dessa. Orsaken var att de helt enkelt hade mist sin betydelse.
Trollaborg byggdes som en gränsfästning, troligen av
danskar. Under sin brukningstid bytte den nationstillhörighet
flera gånger. Först från och med cirka 1410 förblev
den svensk – för att till slut brännas ned av
svenska upprorsmän 1434. Några andra kortlivade borganläggningar
i i regionen var Piksborg vid Bolmens sydspets, Sundholm i Ramkvilla
och Flataryd (senare Svanaholm) vid Bolmens nordvästra strand.
Endast vid Piksborg har arkeologiska utgrävningar genomförts
och borgen är väl daterad. De övrigas historia
är endast känt utifrån skriftliga, mycket knapphändiga,
uppgifter från medeltiden. Flertalet av dessa borgar var
knappast avsedda för försvar – för det ligger
de på alltför utsatta lägen. Arkeologiska utgrävningar
vid dessa platser skulle kunna ge en mycket mer detaljerad bild
av hur och när borgarna byggdes och hur de användes.
Ann-Marie Nordman
Mer att läsa
Härenstam, C. 1946. Finnveden under medeltiden.
Lund
Larsson, L-O. 1986. Småländsk medeltid. Stockholm
Lovén, C. 1996. Borgar och befästningar i det
medeltida Sverige. Stockholm
Stibéus, M. 1989. ”Trollaborg – mer än
en borg” i Voxtorps krönikebok 1989
Ann-Marie Nordman
Arkeolog
Upp
|
