|
Det handlar om ett litet domarringsgravfält
som ligger ett par mil söder om Jönköping. I höstas
fick vi uppgiften att göra en förundersökning inför
kommunens planer på att utvidga industriområdet i
Torsvik. Gravfältet bestod av två domarringar och en
rest sten som stod i åkerkanten, just söder om domarringarna.
Enligt anteckningar av Häradsfornvårdare Bror Kugelberg
stod den resta stenen ca 40 meter längre söder ut i
åkern i slutet av 20-talet och har vid ett senare tillfälle
flyttats in mot gravfältet. Tidigare erfarenheter har visat
att de synliga gravarna sällan avslöjar hela omfånget
på ett gravfält, vilket den flyttade stenen också
indikerade. Efter att ha schaktat både runt domarringarna
och på åkern visade det sig mycket riktigt att gravfältet
sträckte sig söder ut, om än inte i någon
större utsträckning. Två delvis sönderplöjda
brandgropar upptäcktes strax söder om domarringarna.
Intill domarringarna påträffades en kvadratisk ofylld
stensättning vars ram var uppbyggd av knytnävsstora
runda stenar. I ett av hörnen låg en stor sten och
i de tre övriga fanns tydliga nedgrävningar, vilket
vi tolkade som borttagna hörnstenar. I övrigt hittade
vi inga andra gravkonstruktioner eller brandgropar på gravfältet.
Däremot noterade vi ett antal sandiga nedgrävningar
liknande de som fanns i hörnen av stensättningen. Matjordslagret
kring domarringarna var relativt djupt, vilket tyder på
att marken har varit odlad under en längre tid som också
plogspåren som då och då framträdde vid
schaktningen bekräftade.
I en av de sandiga nedgrävningarna dök det redan vid
schaktningen upp några stenar. Efter att ha rensat fram
anläggningen ordentligt framträdde en större sten
med mindre stenar lagda runt omkring. Stenarna var prydligt placerade
kring den stora ovala stenen. Även om vi inte hade sett något
liknande tidigare, trots erfarenhet från många liknande
gravfält, gjorde närheten till domarringarna att vår
första tanke var att det måste röra sig om någon
hittills okänd gravform. Men efter att ha grävt ut den
konstaterade vi att ingen begravning fanns i anslutning till stenarna.
Detta gjorde naturligtvis att vi blev något konfunderade.
Efter mycket grunnande på vad anläggningen kunde representera
fick vi plötsligt en idé. Kunde det vara så
att alla de sandiga nedgrävningarna innehöll stenar?
Med ett öglespjut i högsta hugg sprang vi runt och stack
i anläggningarna. Minsann visade det sig att det var så.
Det låg åtminstone en stor sten i varje nedgrävning,
vilket naturligtvis fick fart på våra funderingar.
Varför låg det nedgrävda stenar på gravfältet?
Plötsligt stod det klart för oss, det som egentligen
var ganska uppenbart när man väl kom på det. Stenarna,
som troligtvis varit domarringsstenar eller resta stenar, har
grävts ner eftersom de varit i vägen när man någon
gång hade odlat på området. Det intressanta
är att de har grävts ned på exakt samma plats
som de en gång stod, vilket får till följd att
gravfältet finns kvar fast i inverterat läge, det vill
säga stenarna finns kvar, fast under marken istället
för på den.
Rent arkeologiskt gör ju detta fenomen ingen skillnad, förutom
att gravarna kan ha skadats vid nedgrävningen av stenarna,
men samtidigt är det fascinerande att strukturerna ändå
finns kvar trots att marken på gravfältet har brukats
i åratal. Förmodligen gjordes detta innan man hade
möjlighet att flytta på stenarna med modernare maskinell
hjälp. På någon timme kunde man bli kvitt stenen
genom att gräva ned den istället för att baxa upp
den på ett flak och köra i väg med den, vilket
förmodligen hade krävt en mycket större arbetsinsats.
Det som gör det spännande att vara ute och gräva
är att saker och ting aldrig riktigt blir som man tänkt
sig. Det finns alltid något som bryter mot mönstret.
Visst känns det bra när man genom erfarenhet kan förutsäga
delar av resultatet, men det är ändå det oförutsägbara
som står för spänningen.
Jörgen Gustafsson
Arkeolog
Upp
|
