Kampen om Junebäck

En bäck som rinner vid ett bostadsområde.
Junebäcken längs Dalagatan i Jönköping.
Vem anar att den lilla dikesliknande obetydliga rännilen längs Dalagatan är en reminiscens av det Junebäcken invid Jönköpings stad som växte fram under 1200-talet? – Det vattendrag vars namn Junebäck anses ha givit upphov åt stadsnamnet Jönköping.

Den var också en av anhalterna i den medeltida eriksgatan, det vill säga den färdväg som den nyvalde kungen färdades genom Sverige. Junebäcken finns tidigast omnämnd i Äldre Västgötalagen i dokument från 1200-talets mitt och senare del. Vid Junebäck avlöses östgötarna, senare smålänningarna, av västgötarna som förde kungen vidare in genom Västergötland. Bäcken hade sitt utlopp i Vättern vid Talavid ungefär där Västra Storgatan möter Juneleden och i detta område passerade eriksgatan Junebäck. 

Junebäckens kulvertering – planer och debatt 

Junebäck var förr känd för sitt porlande, klara och rena vatten innan det togs i anspråk på 1860-talet till stadens första vattenverk uppe på höjderna vid Åsen. Det uppstod dock olägenheter då bäcken till stora delar blev tömd på sitt vatten. Den ringa vattenmängden som återstod blev längre nedströms i dalgångens låga lutningen stillastående. Detta förhållande kombinerat med oreglerad avfallshantering orsakade sanitära olägenheter för de närboende. Vid ett flertal tillfällen under början av 1900-talet restes frågan om kulvertering av bäcken. På 1930-talet uppstod en livlig debatt kring frågan. Där fanns de som värnade bäckens bevarande sedd ur såväl dess historiska betydelse som utgörande ett skönt landskapselement i staden och dem som önskade få bäcken kulverterad; främst företrädda av styresmän i staden, vilka såg att bäcken snabbt blev kulverterad för att bli kvitt hälsovådliga problem och för att skapa utrymme för en kommande ny trafikled genom området i bäckravinen. Debatten kunde bl.a. följas i en rad lokala tidningsartiklar och argumenten för och emot bevarande är i stort sett samma som idag: I ena vågskålen – kulturhistoriskt värdefullt - idyll och i den andra – modern saklighet - tid och pengar. 

I början av 1930-talet drabbades Europa av ekonomisk depression. I Sverige inträffade även Kreugerkraschen år 1932 vilket ytterligare försämrade den ekonomiska situationen för landet. Arbetslösheten ökade och Jönköping var en av landets många hårt drabbade städer. En rad offentliga arbeten igångsattes i Jönköping för att stävja arbetsbristen, bl.a. anläggandet av flygfältet på Ljungarum. Ett annat projekt var sanering av Junebäcken vars vatten uppströms tagits i anspråk på 1860-talet för att försörja stadens första vattenverk. Tack vare denna anläggning försågs Jönköpingsborna med ett mer tjänligt vatten, men bäcken hade förlorat en stor del av sitt vattenflöde och blev i det närmaste ett uttorkat vattendrag med stillastående vatten i den flacka terrängen i dess nedre lopp. I huvudsak tillfördes nu endast nytt vatten som regnvatten och spillvatten från de bebyggda områdena. Tidvis kom bäcken att i det närmaste stå torr under varma somrar. Vattnet blev förorenat, en väldig stank uppstod, vilket medförde hälsovådliga förhållanden. Detta föranledde en skrivelse från hälsovårdsnämnden angående Junebäckens reglering till Stadsfullmäktige år 1902. Tre år senare presenterades ett förslag att kulvertera bäcken, men förslaget blev aldrig förverkligat. 

År 1911 framlades ett nytt förslag om anordnande av avloppsförhålladena för staden. Förslaget antogs, trots höga kostnader, av fullmäktige den 24 februari 1912. För Junebäckens del anordnades bräddavloppsledningar till vattendraget som vid häftiga regnfall ämnade ta upp tio gånger utspätt spillvatten. Längs Junebäckens västra sida planerades en ledning för spill- och dagvatten med bräddavloppsledning till Junebäck, avsedd för området väster om bäcken. Den låga lutningen i Junebäcksdalgången medförde dock att ledningen inte blev självrensande för renhållning utan spolning var nödvändig. För Junebäcken genomfördes dessa avloppslösningar upp till Åsenvägen åren 1912-1915.

”Förhållandena vid Junebäck kunna ej längre tolereras”

De sanitära olägenheterna i Junebäcksområdet kvarstod dock. I den årliga rapporten angående de sanitära förhållandena i länets samhällen, upprättad 1929 av förste provinsialläkaren i Jönköpings län, doktor A.F. Warberg skräddes inte orden vad gällde förhållandena för Junebäcken. Delar av skrivelsens innehåll finns återgivet i Smålands Allehanda den 7 december 1929: ”De olidliga förhållandena vid Junebäck kunna ej längre tolereras. Bäcken fungerar för närvarande som en stor, stinkande, kloakränna. Vid inspektionstillfället anträffades döda katter och massor av sopor och skräp som utslängts i bäcken. I dess övre lopp mynnade en hel del privata avloppsledningar, som utspydde massor av tjockt stinkande smutsvatten. Bäcken borde ordentligt upprensas och rätas samt en allmän avloppsledning nedläggas i densamma eller längs dess lopp, upptagande traktens samtliga privata avloppsledningar.”

Ett förslag på lämpligt beredskapsarbete enligt skrivelse från Jönköpings drätselkammare 1932 var nu kulvertering som upptog både bäckens vatten och avloppsvatten längs Junegatan ut till Vättern. Man räknade med ett statligt bidrag för arbetskostnaderna i tid av svår arbetslöshet. Ett igenläggande av Junebäcken mellan Västra Storgatan och Stenbergsgatan torde enligt byggnadschefen vara väl motiverat.”Belägenheten omedelbart intill tändsticksfabriken å ena sidan och en framledes troligen relativt mycket trafikerad gata å andra sidan giver icke heller möjlighet att få fram några estetiska värden.” (80 år senare framstår hans bedömning som tämligen träffsäker åtminstone vad gäller trafikmiljön vid Talavid (författarens kommentar).

Det fanns dock röster som värnade Junebäckens bevarande. Dessa menade att bäcken länge försummats och förslummats och att den med dess aktningsvärda historiska betydelse för Jönköping måste räddas från kulvertering. Junebäckens förespråkare var bl.a. Gudmundsgillet och civilingenjör Lindell, som var stadsfullmäktig (tillika styrelsemedlem i Gudmundsgillet). Han väckte motion i juni 1933 hos fullmäktige om utredning i vad mån bäcken kunde bibehållas öppen och ingå i stadsplanen som välbehövligt trevnads- och skönhetsmoment. Bäcken borde räddas undan förgängelsen och fyllas med strömmande klart vatten och därigenom bli ett värdigt inslag i stadsbilden. 

Den av Lindell begärda utredningen presenterades i slutet på september 1933. Utredningen visade att en stor kulvert måste under alla omständigheter anordnas oavsett om Junebäcken bevarades eller ej. Kostnaderna för kulverten beräknades till 200-300 000 kronor. För bibehållande av Junebäcken från dess utlopp i Vättern till Stenbergsgatan tillkom en merkostnad på 175 000 kronor. I kostnaderna ingick en extra kulvert med sänkledningar och rensbrunnar för att avleda de befintliga avloppsledningarna till bäcken (70 000 kr); vattenledning från Vättern med pumpverk för att tillföra bäcken erforderligt friskt vattenflöde (15 000 kr); vattenpumpning (50 000 kr); bäckfårans iordningsställande och stensättning över kärrmarken för att bl.a. förhindra sumpgasbildning (40 000 kr). De ansvariga för utredningen menade också att något borde göras ”för att åt stadsbilden skänka ersättning för vad som i och med bäckens igenläggande går förlorat.”- vilket senare föranledde anordnande av Junebäcksmonumentet år 1946.  

Kostnaderna för att bibehålla Junebäcken ansågs dock vara för höga i tid av ekonomisk depression samtidigt som det statsbidrag på 50 % av arbetskostnaderna man räknat med inte fullt ut beviljades vilket medförde oväntat högre kostnader för staden. Raskt därpå dock togs snabba beslut och redan i september 1933 beslöts i stadsfullmäktige och drätselkammaren att som stadskommunalt reservarbete anlägga en avloppsledning i Junegatan ut till Vättern och därmed kulvertera Junebäcken. Ärendet kom dock under ny prövning men i december 1933 fattade drätselkammaren beslut att igenlägga Junebäcken med en kulvert i dess fåra. 

”Ansvarslöst att begrava rikets klenod”

I Smålands Folkblad finns ordväxlingen i drätselkammaren återgiven inför beslutet i stadsfullmäktige: Borgmästaren uttryckte oro över planerna på att begrava vattendraget. Junebäcken var stadens äldsta minnesmärke och rikets klenod. Borgmästaren uttryckte vidare att han aldrig hade sett en sådan traditionslös stad som Jönköping. Ingenstans visade man en så stor brist på ansvar inför traditionen som här. ”Vi har haft ett slott en gång med vallar och allt, men vallarna har man raserat utan att man tänkte på, att man borde bevara dem för sekler framåt. Våra efterkommanden komma kanske att med grämelse gräva fram luntor från denna stund.” 

”Ska de levande dö för att forntiden ska leva?”

Å andra sidan menade förespråkarna för bäckens igenfyllande att de som bodde kring bäcken hade svårt att förstå talet om ”rikets klenod” – bäcken måste bort. Det ansågs att ett stinkande dike inte kunde ligga kvar och förpesta luften bara för att man skulle hålla på traditionen – traditionen får vika för det levande livet”. Vidare frågade man sig: ”Ska de levande dö för att forntiden ska leva? Ska vi inte göra några uppoffringar för att de som nu leva kunna få leva också en stund i fortsättningen?” I den tidsanda som nu rådde med ekonomisk depression och med stor arbetslöshet hänvisades till att det nu gällde att skaffa arbete åt 500-600 arbetslösa.

Kompromissförslag?

Debatten övergick därefter till visst samförstånd och det gavs uttryck för att man skulle kunna göra något för både traditionen och nutiden. Något slags minnesmärke ansågs möjligt att kunna resas som minner för efterlevande var bäcken gått fram t.ex. där Västra Storgatan skär Junebäcken och en förespråkare för bäckens bevarare föreslog att man borde kunna spara åtminstone ett mindre parti av den.

Överklagande

Beslutet om Junebäckens igenläggande överklagades till Länsstyrelsen. De klaganden anförde att ärendet forcerats fram utan att man vare sig tagit hänsyn till tidigare motion om hur bevara bäckens minne eller vedertagna regler för beredning av ärenden.  

”Junebäcken borde aldrig fyllts igen” - Riksantikvarien yttrar sig om stadsplaneförslaget

Efter beslutet om igenfyllning begärde riksantikvarie Curman in utdrag av stadsfullmäktiges protokoll med beslutet om Junebäckens igenfyllande från den 21 september 1933. Vidare begärde Curman upplysning huruvida ändring av stadsplanen erfordrades innan arbetet påbörjades. 

Vid ett besök i Jönköping omkring den 25 oktober 1933 uttalade sig riksantikvarien om Junebäcksfrågan i ordalagen (enligt lokalpress) att det syntes honom som att det fanns en lösning som tillfredsställde alla i form av kompromissförslaget som innebar att bäcken skulle bevaras öppen ca 50 meter från Västra Storgatan och söderut, minst 100 meter lång, omgiven av en plantering och eventuellt med ett minnesmärke som erinrade om bäckens historiska betydelse för Jönköping. Däremot var det inte möjligt att bevara bäcken längre uppströms. 

Under år 1934 påbörjades i alla fall arbetena med att fylla igen Junebäcken. En stadsplaneändring kom till stånd, föranledd av att Junebäckens kulvertering och övertäckning av bäckfåran medförde att ena gångbanan måste höjas över körbanans nivå. Förslaget på stadsplaneändring sändes för yttrande till riksantikvarien men efter att åtgärderna med Junebäcken till stora delar var genomförda och att den tidigare idén om öppen vattenspegel i bäckens nedersta del var slopad. 

Riksantikvarien skrev i sitt yttrande (som här refereras ur lokalpressen 2-3/12 1937) att Junebäcken borde aldrig ha fyllts igen. Ämbetet fann åtgärderna synnerligen olyckliga ur antikvarisk synpunkt. Det var en föga tilltalande lösning att igenfylla bäcken och utnyttja bäckfåran för en avloppsledning. ”Junebäcken spelar en sådan roll för Jönköpings och hela den omgivande bygdens topografi och historia, att ett framhävande och markerande av densamma skulle vara väl motiverat och i högsta grad ur såväl historisk som hembygdsvårdande synpunkt önskvärt.” Enligt ämbetets mening kunde ett dylikt framhävande låta sig göra utan överkomliga praktiska svårigheter. Ämbetet hade vidare erfarit att man nu ämnade genom anordnande av en skulptur markera Junebäckens forna lopp på en bestämd punkt. En dylik åtgärd syntes ämbetet dock icke lämna någon verklig ersättning för vad som genom de företagna åtgärderna gått förlorat. ”Det bör istället övervägas om icke möjligheter förefinnas att återställa Junebäckens bäckfåra till åtminstone någon del i värdig och lämplig form i samband med ordnandet av monumentets placering.” Riksantikvarien påtalade skarpt i sitt yttrande att Junebäcken planlagts och slutförts utan inväntande av myndigheternas godkännande av stadsplaneändringen. 

Landsantikvariens yttrande om stadsplanförslaget

Landsantikvarie Egil Lönnberg framhöll i sitt yttrande angående förslaget på ändrad stadsplan för Junegatan att nu är Junebäcken helt utplånad ur stadsbilden efter igenfyllningen – en bäck som haft största betydelse för Jönköpings stad: ”Fortsätter stadens utveckling i detta tempo och efter samma riktlinjer finnes snart intet kvar som visar att Jönköping är en stad med anor och traditioner”. 

Lönnberg menade att bäcken och dess närmiljö hade vanvårdats genom nedskräpning och i dess utlopp vandaliserats med överbyggnader. I tidigare utlåtande januari 1935 hade såväl Lönnberg som borgmästaren i Jönköping framfört skarp kritik till förslaget att utplåna bäcken. ”Någon hänsyn borde man hava tagit till Junebäckens historia och skönhet, ty staden har just inte mycket kvar, som minner om dess forna makt och betydenhet. Jönköpings slott och fästning äro utplånade, hovrättstorget förvanskat, och alla gamla stadspartier mer eller mindre förvanskade och ombyggda. Fortsätter stadens utveckling i detta tempo och efter samma riktlinjer finnes snart intet kvar som visar att Jönköping är en stad med anor och traditioner ” skrev landsantikvarie Lönnberg.

”Det historiska-estetiska hade fått ge vika för praktiska syften”– Byggnadschef Lindqvist försvarar Junebäckens igenfyllande

I Smålands Folkblad 2/12 1937 står att läsa byggnadschefen Ragnar Lindqvist uttalande och försvar för igenfyllandet. ”Det historiska - estetiska hade fått ge vika för praktiska syften”, vilket han beklagade, men han kunde inte se någon annan lösning. Det var inte praktiskt möjligt att bibehålla den starkt förorenade bäcken. Någon konstgjord bäck var det heller inte tal om och skulden till misären kring Junebäcken kunde enligt Lindqvist falla på dem som för 75 år sedan lät uppföra vattenverket.

Länsstyrelsen vägrar fastställa stadsplaneförslaget

Länsstyrelsen beslöt i januari 1938 att ej fastställa stadsplaneförslaget med motiveringen att arbetet redan var utfört då fastställelse begärdes. Stadsfullmäktige överklagade länsstyrelsens beslut till Kunglig Majestät. Åtgärden ansågs vara nödvändig för att inte länsstyrelsens beslut skulle medföra uppskov på överskådlig tid. 

Kompromisslösning

År 1946 restes Junebäcksmonumentet med omgivande parkanordning. Statyn är i brons, utförd av skulptören och konstnären John Lundqvist. Junebäcksmonumentet fick representera en kompromisslösning för det som i och med bäckens igenläggande gick förlorat. Statyn symboliserar minnet av Junebäcken och dess historia förknippad till eriksgatan. Den framställer en medeltidskung som på sin eriksgata vid Junebäck mottages av allmogemän och gisslomän. 

På 1980-talet flyttades monumentet utan tillhörande anordning till östra sidan av Junegatan/Juneleden. Nyligen har monumentet återplacerats efter de senaste årens omfattande om- och nybyggnationerna vid Talavid. 


Linnéa Kallerskog
Arkeolog 



Svartvit bild på en gräsplan. I bakgrunden finns det hus.
Större bild (173 Kb) >
Dalsänkan längs Junebäck i området där Idas skola ligger idag. Foto: E. Åkerhjelm, 1905. Arkivbild Jönköpings läns museum. 



Ett gammalt tidningsurklipp.
Större bild (501 Kb) >
Junebäcken ansågs vara en vanprydnad av tämligen skandalös natur och var farlig ur hygienisk synpunkt. Något måste göras – det var alla överens om – men inte om hur, vilket visade sig i den kommande debatten kring Junebäckens bevarande.



En rad med hus. Bredvid husen rinner det en bäck.
Större bild (176 Kb) >
Junebäck åt söder. Foto från början av 1900-talet. Arkivbild Jönköpings läns museum.




Ett gammalt tidningsurklipp.
Större bild (583 Kb) >
Miljön vid Junebäcken i början av 1900-talet. Arkivbild Jönköpings läns museum.





Passage över en bäck. Bilden är svartvit.
Större bild (153 Kb) >
Kulverten över Junebäcken söder om Brunnsgatan (i området för nuvarande Juneleden) syns på bilden som den långa förhöjningen med trädplantering. Foto från 1938. Jönköpings läns museums arkiv. 





En gräsplätt med gröna träd. En väg syns i bakgrunden.
Större bild (253 Kb) >
Junebäcksmonumentet till höger i bild, inbäddad i grönska vid trafikkarusellen nya Junerondellen. Foto 2014.