En utgrävning av utgrävningen

Människor i en skog gräver i jorden. Omkring människorna finns spadar och skottkärror.
Det rådde stor aktivitet under sommarveckorna som arkeologikursen ägde rum.
- Vad gör ni på vintrarna då? Den frågan får man allt emellanåt som arkeolog. - Då sitter vi inomhus och tar hand om fynd, tolkar analysresultat och skriver rapporter, brukar jag svara lite förenklat. Men det är inte bara undersökningar där vi själva deltagit som vi avrapporterar. Ibland händer det också att vi sammanställer äldre rapporter som av olika anledningar inte blivit klara direkt efter själva fältarbetet. En sådan har jag jobbat med nu i vår och det visade sig bli lite av ett detektivarbete. Nästan en utgrävning av utgrävningen och riktigt spännande.

Bakgrunden är att det under flera års tid under 70-90-talet anordnades kurser i arkeologi för amatörer på Visingsö. Jönköpings läns museum och Braheskolan, som är en folkhögskola på ön, var arrangörer. Under flera år undersökte omkring 200 kursdeltagare, under handledning av ett flertal arkeologer, en så kallad skärvstenshög (RAÄ nr 112:1, Visingsö socken). Den här typen av anläggningar är vad namnet anger, en samling med skärvig, sotig, skörbränd sten. Ofta ligger i den jordiga fyllningen också brända och obrända ben, keramikskärvor, malstenar, trasiga yxor med mera. Det är något av en förhistorisk soptipp och det är också som sådana de för det mesta har tolkats. Det hänger ihop med att de ofta också har påträffats på boplatser. Men det har också funnits och finns andra sätt att se på dem. De har kallats för bålrösen och kokstenhögar och har kopplats samman med ölframställning och bronsgjutning. Många har också velat se dem som en plats för ceremonier och kulthandlingar, någon forskare anser att det rör sig om en altarkonstruktion.

 

Skärvstenhögen på Visingsö var rund till formen, 13 meter i diameter och 1 meter hög. Halva anläggningen och området runt denna har undersökts. Under mossan och grästorven runt högen fanns gott om boplatsspår – bland annat härdar, kokgropar och stolphål. Ett stolphål daterades till omkring 1400 f.Kr. det vill säga äldre bronsålder och en härd till cirka 400 e.Kr. som ligger i övergången mellan romersk järnålder och folkvandringstid. Själva skärvstenhögen har också daterats och visade sig vara anlagd omkring 1000 f.Kr. vilket är i övergången mellan äldre och yngre bronsålder.


Anläggningsplan över området
Här kan man se en plan över den stora mängd boplatslämningar som undersöktes i området norr om högen. 

Den här undersökta skärvstenhögen ligger alltså i ett område med boplatslämningar, har haft det fyndmaterial som de brukar ha och är från bronsålder. Men allt eftersom rapportarbetet har gått framåt har också nya pusselbitar kommit till. Genom telefonsamtal, gamla tidningsartiklar och upphämtning av ”ny-gammalt” fynd- och dokumentationsmaterial kunde nya uppgifter fogas till de vi redan hade i museets arkiv. Och det gav en något annorlunda bild av anläggningen.

 

Under de första årens undersökningar hittades tre lerkärl i skärvstenhögen. De var placerade upp och ned och fanns vid en fördjupning som låg centralt i högen. En av krukorna kan ni se ihoplimmad utställd på Visingsös museum, som ligger i det gamla tingshuset vid Braheskolan. Den togs upp som preparat (tillsammans med jorden som omgav den) och grävdes sedan ut under en ”Museets dag” inne i Jönköping. De andra två ligger numera som skärvor i fyndaskar. Har de här kärlen grävts ned under tiden som högen anlades, det vill säga under bronsåldern, eller kom man tillbaka efter ett antal hundra år och ”återanvände” den? Det fanns inga brända ben i lerkrukorna. Kanske innehöll de istället något annat som man ville offra i högen? Var det då en handling för att blidka gudar? Förutom krukorna har det också hittats enstaka spridda människoben i fyllningen. De kan också vara spår efter någon form av ceremoni.

När man sammanställer äldre rapporter som den här finns det sällan stora resurser i tid eller pengar. Det handlar om att samla ihop det dokumentationsmaterial man har och få in det i en rapport, så att det blir tillgängligt. Men den här förhistoriska soptippen väcker min nyfikenhet. Hur hänger krukorna samman med själva anläggningen? Går det att finna spår av deras innehåll i keramiken? Vad kan en expert på förhistorisk keramik se i det materialet? En mer ingående analys av jordfyllningen, keramiken och de ben som inte tidigare har analyserats skulle kunna hjälpa till att räta ut några av frågetecknen till hur den här högen har använts. Idag ligger den inbäddad i skogen igen, överväxt av småbokar och nästan osynlig. Jag skulle inte ha något emot att återvända för att stilla min nyfikenhet.

 

Anna Ödeén
Arkeolog




En kruka sticker upp ur jorden.
En av de upp- och nedvända krukorna på väg att grävas fram.

En trasig kruka. Krukan är ihopsatt med bitar av keramik.
Krukan som ”grävdes ut” inne på länsmuseet och som idag står på Visingsös museum.