Att undersöka 1% av en fornlämning

går det att få ut någon vettig kunskap av det?
En grävs gång. I gången finns det lager av jord och stenar.
Röjningsrösen är de synliga spåren efter äldre tiders odling.
Områden med röjningsrösen är en typ av fornlämning som dyker upp vid nästan varje arkeologisk utredning som genomförs på Sydsvenska höglandet.

De är de synliga spåren efter äldre tiders odling. De täcker inte sällan stora ytor och är nästan alltid komplexa på så vis att de omfattar många och flera olika typer av formelement samt många olika tidsskikt. Allt som oftast blir dessa lämningar föremål för arkeologiska undersökningar och alltför ofta blir dessa undersökningar i form av endast små titthål.

Blandad karaktär

Så var också fallet då ett omfattande område med röjningsrösen vid Kansjön, väster om Nässjö, undersöktes hösten 2011, fornlämning RAÄ Malmbäck 407. Lämningen i sin helhet breder ut sig över ca 450x150 meter och består av minst 400 röjningsrösen av mycket blandad karaktär. När röjningsrösen är av blandad karaktär, innebär det att de skiljer sig vad gäller storlek, form och storlek på stenar, vilket i sin tur innebär att röjning och odling med största sannolikhet skett vid flera olika tillfällen och under mycket lång tid.

Området har alltså brukats under lång tid, men inte fram till idag, idag ligger fornlämningen i planterad granskog. Och enligt de historiska kartor som finns över området, vilka går att hitta genom lantmäteriets hemsida (se länk till höger) och som sträcker sig tillbaka till 1790-tal, har röjningsrösena legat i gränsen mellan de två byarna Göstorp och Slätteryd och strax utanför eller precis i kanten av byarnas uppodlade marker. Marken där fornlämningen ligger har således, enligt dessa historiska källor, inte brukats under de senaste 250 åren.

Fem röjningsrösen av 400

Nästan mitt i fornlämningen planerades nu ett vindkraftverk att uppföras, och det var platsen för detta liksom delar av området för en väg till verket, som omfattades av den arkeologiska undersökningen. Sammantaget rörde det sig om en knappt 25x10 meter stor yta inom vilken fem röjningsrösen med tillhörande odlingsytor kunde undersökas.

Tanken med undersökningen var bland annat att den skulle ge svar på hur omfattande brukandet varit och när detta infallit. Ett sätt att försöka fånga svaren är att leta efter och följa lager i marken, uppifrån och ner. Det teoretiska antagandet är att lagren representerar olika tiders mänskliga påverkan av området, i det här fallet stenröjning och odling, och att det översta lagret utgör den yngsta och lagret längst ned den äldsta påverkan.

För att hitta lager drogs därför schakt med maskin, ca 1,5 meter breda, genom röjningsrösena och den intilliggande mark som antogs utgöra odlingsytorna, åkrarna (figur 2, 3). I schaktväggarna gick det också, efter att väggarna finrensats, se hur olika lager följde på varandra. Olika tiders stenröjning framträdde i form av avgränsade stenkoncentrationer och minst två olika perioder av odling gick att utläsa, odlingsperioder som troligen varvats med längre tider av träda.

Fem röjningsrösen i 1600 år

Således har stenröjning och odling förekommit vid flera olika tillfällen och för att få en vidare tolkning och en datering av dessa händelser, 14C-analyserades kol från olika lager. Det visade sig att lager allra längst ned i rösena, vad som kan tänkas vara den allra första stenröjningen och uppodlingen av området, kunde dateras till de allra första århundradena e.Kr. De lager som sen följde representerade en odling som troligen tagit sin början under tidigt 1300-tal. De översta lagren, spåren efter den yngsta odlingen, kan ha tagit sin början någon gång under mitten av 1400-talet och fortsatt fram till sent 1600-tal. Den troliga perioden av träda från sent 1300- tal och fram till mitten av 1400-talet kan naturligtvis tolkas som en effekt av digerdöden, men det är en annan historia.

Så, även om det nu endast var fem röjningsrösen (av totalt 400 inom fornlämningen) med intilliggande odlingsmark som undersöktes och även om antalet analyserade kolprover var mycket litet, finns onekligen mer kunskap om fornlämningen efter undersökningen än innan. Hade tolkningen enbart vilat på fornlämningen som sådan, tillsammans med de historiska kartorna, hade slutsatsen troligen blivit att någon odling under historisk tid aldrig förekommit i detta område. Bilden har nu kunnat nyanseras, något. Men naturligtvis hade en mer omfattande undersökning, med möjligheten att undersöka fler delar av fornlämningen, analysera fler prov och på så vis få ett säkrare tolkningsunderlag, gett en större förståelse. Fornlämningen är ju här bara naggad i kanten, vi har ju bara skrapat på ytan av den kunskap som finns att hämta.

Och vad blir då svaret på frågan om detta titthål, denna ynka 1% av fornlämningen, kunde tillföra någon vettig kunskap? Döm själva. Själv säger jag ja, om än med en liten tvekan.

Moa Lorentzon
Arkeolog


En person står bredvid en gul gravmaskin i en skog.

Schakt drogs med maskin, ca 1,5 meter breda, genom röjningsrösena och den intilliggande mark som antogs utgöra odlingsytorna.

 En grävd gång i en skog. Gången är jordig och stenig.

För att genom lagerföljder få svar på hur omfattande brukandet varit och när detta infallit, drogs schakt genom röjningsrösena och den intilliggande mark som antogs utgöra odlingsytorna.