Gravfälten på Visingsö

Bild 1: Norra gravfältet har 200 gravar, varav 76 är undersökta. Bild 2: Pärlor från järnålder, norra gravfältet. Bild 3: Södra gravfältet har 301 gravar. Bild 4: Mellersta gravfältet efter stormen Gudrun. Bild 5: Armborstfibula påträffad i en rotvälta på mellersta gravfältet. Bild 6: Arkivbild. Södra gravfältet. Bild 7: Mellersta gravfältet har 308 gravar. Bild 8: Norra gravfältet. Bild 9: Arkivbild, norra gravfältet med tingshuset. Bild 10: Undersökning av stormskadad flatmarksgrav från äldre järnålder. Mellersta gravfältet. Bild 11: Ingrävd jordkällare i en trolig bronsåldershög, södra gravfältet.
Det finns omkring 800 förhistoriska gravar spridda över Visingsö. Redan när de äldsta nedteckningarna över fornlämningarna i socknen gjordes år 1689 skrev kyrkoherde Sven M Oxelgren om ättehögarna att de… ”finnas här månge och mehr änn annorstädes”.

Sedan dess har många av gravarna utsatts för åverkan, de har odlats bort, använts som sand- och grustäkter eller har ingrävda jordkällare. Av de gravar som finns kvar idag är de mest iögonfallande de som finns samlade på de tre gravfälten: norra, mellersta och södra gravfältet, alla på öns höjdkrön och belägna i öns längdriktning. På de tre gravfälten finns totalt 760 synliga gravar. Gravarna består av stensättningar, högar, resta stenar, treuddar, långhögar, skeppssättningar och domarringar.

Norra gravfältet

Det norra gravfältet är det minsta och ligger mer eller mindre mellan hus och i trädgårdar. Flera gravar undersöktes under 1900-talets början och en daterades utifrån fynden, bland annat ett dräktsmycke med ornamentik, till vendeltid, cirka 550-800 e.Kr.

Mellersta gravfältet

På det mellersta gravfältet hade fram till 1996 endast två gravar undersökts varav den ena daterades till cirka 700 e.Kr. Stormarna som har härjat i länet under de sista 20 åren har dock blottlagt gravar som sedan efterundersökts. I och med detta har vi fått en större spridning av åldern på gravarna. Äldst är en flatmarksgrav, en grav utan markering ovan jord, från förromersk järnålder, cirka 500 f.Kr fram till Kristi födelse. Den daterades med hjälp av 14C-metoden. Den yngsta graven har utifrån fyndmaterialet daterats till vikingatid, cirka 800-1050 e.Kr. Mellersta gravfältet har alltså använts som begravningsplats under 1500 år.

Södra gravfältet

Det är höggravarna som dominerar på det södra gravfältet. På 1960-talet genomfördes ett antal arkeologiska undersökningar av högar som daterades till äldre järnålder. Under en av högarna hittades också tjugo nedgrävda gravar, så kallade brand- och urnebrandgropar. I dessa fanns bland annat en sköldbuckla och ett sköldhandtag. När man under 1800-talet skulle bygga en jordkällare i en av högarna på södra gravfältet påträffades en hällkista och ben samt "stycken av huvudskålar, icke brända". Det är troligt att gravhögen är från bronsåldern.