En central fråga har varit att försöka kartlägga
om spåren efter järnålderns Grännabor skiljer
sig från andra samtida boplatser inåt landet. Har
närheten till Vättern satt spår i hur man byggts
sina hus? Går det att se spår efter Vätterns
feta fiskar i kosthållningen? Skiljer sig markanvändningen
åt från andra boplatser? När vi nu kommer in
från fältarbetet har vi en del av svaren, men vi är
endast halvvägs genom projektet.
Vi kommer att få stor hjälp av analyserna av de jordprover
som skickats in. Bland annat kommer vi att få klarhet i
hur tidsförloppet har sett ut på gården. Därmed
kan vi beskriva bebyggelseutvecklingen på boplatsen. Andra
analyser kommer att berätta om vilken sorts verksamhet som
ägt rum i olika utrymmen i de hus som stått på
gården. Men den mest intressanta analysen gäller eldstäderna
och kommer att avslöja vad dåtidens Grännabor
kan ha värmt på sina eldstäder.
Resultaten av analyserna och svaren på de frågor som
vi hade med oss ut till undersökningsplatsen kommer att presenteras
i en rapport som planeras vara färdig under våren 2010.
Men redan under hösten 2009 kommer du att kunna få
ta del av de preliminära resultaten här på hemsidan.
Vecka
24
Precis i grävningens slutfas har
spåren efter ytterligare två hus från äldre
järnålder påträffats. De nästan två
tusen år gamla fynden ger oss unika möjligheter att studera
bebyggelseutvecklingen inom en och samma gård. I dagsläget
vet vi att åtminstone två av husen inte har existerat
samtidigt. Med hjälp av kol-14 metoden kommer förhoppningsvis
tidsförloppet att bli ännu tydligare.
Järnålderns Grännabor trodde att de valt ett gynnsamt
läge för gården endast 100 meter från Vättern,
men de bedrog sig. De nästan 20 meter långa husen har
varit robusta och uppförts på lättdränerad
sand för att undvika fukt och väta. Ändå fick
de problem. Med ens suddas tidsavståndet ut, då vi idag,
två tusen år senare ser hur dåtidens Grännabor
försökt åtgärda fuktproblemen. Runt den östra
gaveln på ett av husen har gårdens människor omsorgsfullt
anlagt ett dräneringsdike som har lett bort oönskade vattenflöden.
Med tanke på gårdens läge nedanför en kraftig
brant med risk för tillskjutande fukt var problemet inte oväntat.
Vi får ändå hoppas att insatsen räckt till.
Under veckan har vi gått på djupet på utvalda
ställen inom undersökningsområdet. Med hjälp
av grävmaskin har vi tagit bort ytterligare jordmassor som
dolt skikt efter äldre skeden. Vi kan nu följa spåren
bakåt i tiden till den tidpunkt då järnålderns
Grännabor etablerade sig här. De arkeologiska spåren
avslöjar att mänsklig aktivitet ägt rum under åtskilliga
generationer. Frågan är bara hur många?
Vänster: Undersökning
av olika lager. Höger: Spåren
bakåt i tiden
Vecka 23
Ett viktigt moment i det arkeologiska
arbetet handlar om att samla in prover för analys. Proverna
skickas sedan vidare till olika laboratorier som bearbetar dem och
utför analyserna. Med hjälp av resultaten kan vi få
kompletterande information som hjälper oss att förstå
vad som har skett på den nästan två tusen år
gamla boplatsen här, strax söder om Gränna.

Vänster: Undersökning
av härd. Höger: Välbevarad
härd
Inom förhistoriska boplatser utgör eldstäderna en
stor andel av de spår som lämnats till eftervärlden
och likadant är det på vår undersökningsyta.
Nästan en tredjedel av de spår som dåtidens Grännabor
lämnade efter sig på platsen utgör eldstäder,
eller även kallade härdar. Under veckan som gått
har därför ett urval av eldstäderna stått i
fokus för provtagningen. Vi hoppas att analyserna ska kunna
hjälpa oss att besvara frågor hur och om boplatsens läge
nära Vättern har påverkat dåtidens Grännabor.
Är det i analyserna möjligt att se spår efter kopplingen
till Vättern eller är den dold för oss för all
tid framöver?
Med hjälp av lipidanalys kan fettsyror urskiljas som animaliska
eller vegetabiliska. Eventuellt kan Vätterns feta fiskar ha
satt spår i de arkeologiska proverna, vilket skulle kunna
avslöja dåtida kosthållning. Från förundersökningen
vet vi dessutom att rester efter lin har identifierats i två
eldstäder från romersk järnålder, det vill
säga århundradena närmast efter Kristi födelse.
Men vi vet inte om det handlar om oljelin eller lin som använts
för att väva till tyg. Med lipidanalys kan vi förhoppningsvis
reda ut sådana frågetecken.
Vecka 22
Under den gångna veckan har vi undersökt
resterna efter vad som förmodligen är Grännas äldsta
hus. Dateringen bör hamna någonstans i perioden äldre
järnålder, det vill säga århundradena närmast
kring Kristi födelse. Mer exakt när huset uppfördes
kommer vi att kunna få svar på längre fram. Vi
hoppas att under undersökningen finna fragment av bränt
träkol som kan knytas till husets användning. Med hjälp
av kol-14 metoden kan därmed användningsperioden ringas
in.
 
Vänster: Arbete pågår. Höger:
Undersökning av Hus A.
De välbevarade spåren visar att huset varit nästan
25 meter långt och uppdelat i tre sektioner, även kallade
”skepp”. Eftersom husets längd är större
än dess bredd, och vi har kunnat dokumentera spåren efter
fler än tre par av stolpar som burit upp taket klassificeras
huset som ett långhus. Vi har särskilt koncentrerat oss
på att söka spåren efter olika byggnadstekniska
detaljer. Bland annat vill vi se hur dåtidens Grännabor
har löst problemet med stabiliseringen av huset. I vardera
kortänden av huset fanns lite större utrymmen, vilket
syns i att de takbärande stolparna placerats glesare här.
Den ”öppna planlösningen” har förmodligen
skapat problem med tanke på takets tyngd. I fredags kunde
vi dock se hur järnålderns Grännabor löst detta,
då vi fann spåren efter extra kraftiga stolpar i anslutning
till de öppna ytorna. För att ta reda på vilken
verksamhet som kan ha ägt rum i dessa utrymmen måste
vi söka svaren i analyser av jordprover. En gissning skulle
kunna vara att någon av ytorna kan ha fungerat som kök.
Än idag syns spåren efter eldstäder som placerats
på dessa ytor. Innan vi lämnar huset åt dess öde
vill vi även få svar på hur rumsindelningen har
sett ut i övriga delar av huset. Finns det spår efter
förråd? Var sov man? Var fanns ingångarna? Fanns
det fler än en ingång?  
Vänster: Kustbondens
bosättning – en modell av ett järnåldershus.
Höger: Kollegor samråder.
Vecka 21
Nu är hela undersökningsytan
framtagen och vi har lagt stor kraft på att kartera de nästan
2 000 år gamla spåren efter den järnåldersboplats
som tidigare upptäckts. Karteringen görs med hjälp
av digital mätteknik. Genom att mäta olika vinklar mot
ett optiskt reflekterande prisma är det möjligt för
oss att få en tredimensionell plan över boplatslämningarna.
Med hjälp av planen kan vi lättare förstå hur
boplatsytan disponerats under århundradena närmast efter
Kristi födelse.
 
Digital mätteknik och inmätning
På en stor del av ytan har det visat sig att järnålderns
Grännabor anlagt eldar, som i nuläget syns som svarta
avtryck i marken fyllda med sot, kol och eldpåverkade stenar.
Eldstäderna som kan bli uppåt 2 meter stora varierar
i utseende, men vanligast är den rundade eller rektangulära
formen med rundade hörn.
I en av eldstäderna gjordes ett intressant fynd i slutet
av förra veckan. Där låg en löpare, det vill
säga en sten lite större än en knytnäve, som
använts för att mala sädeskorn med. Ytterligare
en löpare har kommit fram i början av undersökningen.
I många studier av kulturer som är betydligt äldre
än boplatsen i Gränna har det visat sig att matlagning
utgjort en central aktivitet för människor. Förutom
att smaken påverkas har det visat sig kroppen lättare
kan tillgodogöra sig näringsinnehållet om maten
tillagats innan den äts. Stekning och malning i kombination
lär öka kaloriupptaget med nästan tjugofem procent
enligt antropologen Robert Wrangham, som hänvisar till laboratoriestudier.
Nu hoppas vi att även eldstäderna på boplatsen
söder om Gränna kan bidra med ny kunskap. En speciell
sorts analys kommer att avslöja vad järnålderns
Grännabor kan ha värmt på sina eldstäder.
Spår efter vegetabiliska eller animaliska fettsyror skulle
kunna ge ledtrådar till vad man livnärde sig på.
En fråga som är av särskilt intresse handlar,
om boplatsens nära läge invid Vättern har påverkat
dåtidens kosthållning. Vi måste nu välja
ut ett antal eldstäder för provtagning, innan det Arkeologiska
forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet kommer att kunna
utföra en så kallad lipidanalys.
Vecka 20
Under utgrävningens första vecka
har vi låtit avlägsna större delen av det matjordslager
som täcker undersökningsytan. Till vår hjälp
har vi haft en skicklig grävmaskinist, som försiktigt
tagit av oräkneliga ton med jord som körts iväg med
dumper.
Arbetet
har löpt på bra och många intressanta spår
efter den ca 2 000 år gamla boplatsen har kommit i dagen.
Redan nu kan vi se spåren efter ett flertal huskroppar. Om
dessa varit samtidiga eller avlöst varandra är för
tidigt att uttala sig om i dagsläget. Men det kommer undersökningen
att kunna ge svar på. Utanför husen har ytorna använts
för eldstäder som ligger tätt intill varandra, vilket
kan ses med blotta ögat.
Vi har även inlett arbetet med att kartera undersökningsytan,
vilket ger en översiktlig plan av hur järnålderns
Grännabor disponerat sin boplats. Den preliminära bilden
visar att eldstäderna dominerar i norra delen, medan området
i söder och öster huvudsakligen använts för
att uppföra hus på. Under fältarbetets gång
kommer bilden att klarna och bland annat ge svar på hur bebyggelseförloppet
sett ut på platsen.
Undersökningen pågår från och med måndagen
den 11 maj och under ett par veckor framöver. Tid och plats
för visning av utgrävningarna meddelas senare.
Kartering av inmätta anläggnigar
Vecka 19
11 maj påbörjade Jönköpings
läns museum en arkeologisk undersökning av en järnåldersboplats
vid Vätterns strand. Platsen för utgrävningen är
belägen strax söder om Gränna, vid ”tuben”
som leder till Röttle Kraftstation
Vid fältarbetet kommer vi att undersöka ett område
strax söder om Gränna. I området finns spår
efter människors aktiviteter som sträcker sig från
stenålder fram till idag. Men vid undersökningen kommer
fokus att ligga på de lämningar som dateras till århundradena
omkring Kristi födelse. Vi rör oss då i den tid
som arkeologerna benämner äldre järnålder.
Under detta tidsavsnitt har dåtidens Grännabor bott
och levt vid Vätterns strand. Detta känner arkeologerna
till genom de provgropar som tidigare tagits upp i området,
då spår efter eldstäder och boplatslämningar
kom i dagen.
Vi hoppas i det fortsatta undersökningsarbetet
att kunna få en mer detaljerad bild av hur man bodde, vad
man åt och hur husen var byggda vid denna tid. Med tanke
på att boplatsen ligger i Vätterns omedelbara närhet
uppstår mer specifika frågor. Bland annat undrar vi
om skillnader i kosthållningen kan beläggas jämfört
med tidigare undersökta boplatser som legat på längre
avstånd från Vättern.
Kontaktperson: Håkan
Hylén, 036-30 18 00
Upp
|