Kvarteret ligger inom den s.k. Tyska Maden, ett område som fått sitt namn efter de inflyttade hantverkare som på 1620-talet värvades till stadens textilindustri, Vantmakeriet. Det kläde som producerades gick huvudsakligen till den svenska krigsmaktens behov. Kronan ställde tomtmark i Jönköping till hantverkarnas förfogande och marken förbereddes för byggnation. Att de anvisade sankängarna inte var speciellt väl lämpade för ändamålet stod klart för alla och envar. Traktens bönder ålades t.ex. att Med flit fylla Maden med ris. Trots dessa insatser visar ett citat från 1634 hur tillvaron kunde gestalta sig – Hus och gårdar … äro alldeles i vattnet sänkte, så att en del hafva öfvergifvit sina hus och tomter … helst emedan där af vattnet en sådan slem stank begynner uppstiga … Att området behöll ett genuint dåligt rykte in i vår tid är kanske inte så förvånande? Här bodde många av stadens fattiga och här fanns en blandning av olika hantverkares verkstäder. År 1790 ödelades stora delar av Maden av en förödande stadsbrand, en katastrof som det tog lång tid för Jönköping att återhämta sig från. Det är möjligt att det bebyggda området krympte väsentligt och att förutvarande tomtmark för en tid övergick i odlingslotter. Så såg förutsättningarna för den arkeologiska undersökningen ut.
Efter drygt två veckors grävning är det en skenbart kaotisk bild som möter den tillfällige betraktaren. Över hela tomten finns ett virrvarr av husgrunder, stora skorstensfundament, tegelgolv, kullerstenssatta ytor och djupa gropar. Allt detta utgör lämningar efter den bebyggelse som uppförts efter 1790 års stadsbrand. Frånsett det stora stenhus, byggt 1906, vars grundmurar syns närmast Odengatan har byggnaderna varit uppförda av trä; som smala längor kring trånga innergårdar.
I de djupare schakten, där vi tömt ur nedgrävningar för rör och kablar, kan man emellertid skymta spåren efter en ännu äldre bebyggelse. Täckta av tjocka lager träkol och andra brandmassor ligger trägolv och grunder från de hus som stadsbranden ödelade. På denna nivå har mängder av krossad keramik och kakel påträffats, såväl till synes felfria kärl som felbränningar. Dessutom har ett antal karaktäristiska tillbehör, avsedda för glasyrbränning i keramikugnar, påträffats. Det stärker våra misstankar om att resterna efter en keramikers verkstad ligger dold i rasmassorna!
Ännu djupare ner, nära dagens grundvatten, ligger ytterligare två nivåer med lämningar efter trähus som utifrån fyndmaterialet rimligtvis bör dateras till 1600-tal. Redan från stadens tidigaste år verkar det alltså ha funnits en välordnad bebyggelse även här i utkanten mot Kålgårdens odlingslotter och blöta ängsmarker.
De kommande undersökningarna skall inriktas mot hur livet gestaltade sig för de människor som levde och verkade i stadens utkanter, både i bokstavlig betydelse och sett ur ett socialt perspektiv. Vi får möta Jacob Buntmakare, Mattias Klensmed, Per Postiljon, Nils Timmerkarhl och många andra. Det handlar om människor vars existens bara fått ett flyktigt omnämnande i det skriftliga källmaterialet, men vars arbete bidrog till att bygga grunden för det samhälle vi lever i. De lämningar som ännu döljs i kvarteret Diplomatens underjordiska arkiv kommer att ge ett unikt tillfälle att förstå människans villkor under stormaktstidens omvälvande år!
Läs mer om Kvarteret Diplomaten i Månadens historia (november 2006):
Den tyske vävarens ensamhet
Läs mer >>>
Upp
|
